"Helt klart har det infunnit sig ett helt nytt normaltillstånd i
kristenheten. Borta är tiden då den bibelförankrade evangeliska tron
kännetecknade de fria församlingarna. Då var fokus på människors
omvändelse, frälsning, helgelse, lärjungaskap, missionsbefallningen och
på Jesus återkomst. Det var en förkunnelse som Gud då och då bekräftade
genom att låta bibelförankrade tecken och under ske. Idag ligger
istället fokus på JAGETs välbefinnande, på framgång, på upplevelser, på
manifestationer av österländsk kundalini-typ, allt mixat med diverse
villoläror – eller brist på sunda läror! Den som idag ställer sig upp
för evangelisk bibelförankrad tro blir hånad och kallad dogmatisk,
fundamentalist, kärlekslös och dömande. De som ofta hyllas är de som
sprattlar på golvet, skryter med framgångar eller är "toleranta" mot
allt och alla – förutom mot dem som man pekat ut som intoleranta."
Idag, några år senare, ser jag det som nödvändigt att återigen
lyfta fram detta ämne och att reflektera över vad som hänt sedan sist
och se på dagens normaltillstånd i kristenheten.
Utvecklingen sedan 1950-talet
Om jag först – lite fritt tolkat – skulle beskriva förvillelsen i
kristenheten i en graf, så skulle jag säga att det mellan ca. 1950-1980
ökade svagt linjärt. Från början av 1980-talet, då Trosrörelsen (Livets
Ord m.fl.) fick fäste i vårt land, började grafen stiga uppåt
ordentligt, men fortfarande linjärt. Men från 2008 då den s.k.
"väckelsen" i Lakeland ägde rum och fram till 2017 så skulle jag säga
att förvillelsen skenat iväg och nu sker enligt en exponentiell kurva,
där kurvan drar i väg allt brantare uppåt. Förvillelsen sker nu på en
mycket bredare front, och det bidrar också till att utvecklingen rusar i
höjden. En syster i tron skrev och berättade för mig att hon sett denna
utveckling framför sig på detta grafiska sätt, och det är precis så som
jag själv upplever det. Så här skulle en sådan graf kunna se ut – lite
fritt ritat:
Villoläror har blivit allemansgods!
Vad är det då som gör att jag själv och andra beskriver utvecklingen så här? Här är några faktorer som jag tror varit avgörande:
- En allt större bredd på villoläror av olika slag som strömmar in i
vårt land. Nu är det inte endast trosförkunnelsen som lockar och
bedrar, utan även Toronto-andlighet, Bill Johnson-teologi, Emergent
Church, Purpose driven (Rick Warren), katolicism, katolsk mystik,
inblandning av New age, humanism, m.m.
- Fler och fler kristna blir förblindade och kan inte längre skilja
mellan sanning och lögn, mellan sann kristen tro och falsk tro. Man ser
då inte heller varför villfarelser är fel. Brist på god
bibelundervisning och utebliven privat bibelläsning bidrar till detta.
- Nya generationer och grupper tar nu vid i församlingarna,
personer som många gånger inte fått en korrekt undervisning om
evangeliet och därför inte är sant omvända och kristna enligt Bibelns
definition. Dessa stackars ungdomar har många gånger fått med sig olika
villfarelser redan tidigt i livet.
Den långsamma tillvänjningen har gått så otroligt långt idag att
många villfarelser nu har blivit ett slags allemansgods i kristenheten.
Väldigt få förstår vad som är fel i allt detta. Om vi skulle gå tillbaka
till 50-talet och pröva dessa läror och andliga fenomen inför den
tidens vakna och nyktra kristna ledare så skulle många genast kunna
avslöja mycket av detta som villoläror och falsk andlighet. Och de
skulle göra det helt ogenerat och med kraft! Men idag finns knappt några
kristna ledare i vårt land som är så pass rakryggade, vakna och nyktra
att de kan varna för detta. Vilka är det då som har förändrats och
lämnat bibeltroheten?? Det bör man fundera över.
Tidstecken
En kraftigt utbredd förblindelse
Vad
ser vi då för tecken på att det förhåller sig så här? Jo, detta märks
inte minst av i kontakten med många kristna. Man märker det i
församlingarna: vad man pratar om, i predikningar, hur man förhåller sig
till lärofrågor och andlighet, hur man uppfattar evangeliet idag, vad
som utgör kärnverksamheten, hur man ser på evangelisation och mission,
osv. Men det märks också tydligt i kristna tidningar och bloggar. Där
skrivs idag t.ex. positiv och frejdigt om påven och Katolska kyrkan. I
flera medier får allehanda falska profeter komma till tals och saluföra
sig själva. Och där varnar man för de som varnar.
Ett tydligt tecken på en allt mer utbredd förblindelse är det
ökande intresset för Katolska kyrkan och katolsk mystik. Detta såg vi ju
ett paradexempel på när påven besökte Sverige i oktober 2016. Som ett
annat exempel kan jag nämna att EFS tidning Budbäraren nyligen hade en
artikel om författaren Magnus Malm där han fick föra fram sitt vurmande
för katolsk mystik, och inte minst då den "ignatianska spiritualiteten",
alltså mystika övningar lanserade av den katolska jesuitordens
grundare, Ignatius av Loyola. Magnus Malm har en anställning i Katolska
kyrkan, och då kanske det inte är så konstigt att han passade på att slå
ner på både reformationen och Luther. Hans önskan under detta år när
reformationens 500-årsjubileum firas är då inte förvånande:
"…lägga våra skillnader bakom oss och avsluta den så att säga
protestantiska parentesen, att sluta leva i protest emot någonting och
istället återvända till den odelade kyrkans tro"
I artikeln förespråkar alltså Magnus Malm en återgång till Katolska
kyrkan. Och lägg nu märke till att detta framförs i en tidning som ges
ut av den lutherska rörelsen EFS (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen).
Detta är ett kraftigt tecken på en utbredd förblindelse i den
evangeliska kristenheten!
Ett annat tecken på denna nu så utbredda förblindelse blev
satsningen som hölls den 28-30 oktober 2016 i Friends Arena och som gick
under namnet "Awakening Europe Scandinavia". Massvis med folk i
Sveriges arma kristenhet såg positivt på denna satsning, helt okritiskt
och utan att utöva urskiljning. Men under Awakening-satsningen spreds
just framgångsteologi och Toronto-andlighet m.m. Dessutom utlovades en
väckelse i hela Norden i och med denna satsning. Tack o lov blev det
ingen väckelse av det slaget, och därmed var ju även det löftet falskt.
Jag själv har nog aldrig upplevt så mycket kritik som när jag varnade
för Awakening. Det tillsammans med det stora okritiska intresset för
satsningen, blev för mig ett starkt tecken på att "den långsamma
tillvänjningen strategi" fortsätter att tugga i sig allt fler kristna i
vårt land.
En allt större aggressivitet mot de som varnar
Jag tycker mig också se att aggressiviteten bland de som retar
sig på de som varnar för den falska kristendomen har ökat kraftigt på
sistone. Och allt fler retar sig också på dem som predikar sanning. Mail
från våra kritiker blir allt mer ologiska, ogenomtänkta och aggressiva.
Inte minst märkte jag detta i samband med att jag själv varnade för
Awakening-satsningen. Fick den satsningen någon att vakna, så var det i
alla fall jag som vaknade över detta faktum med den nu kraftigt utbredda
förblindelsen och den ökande aggressiviteten. Denna aggressivitet är
ett tecken på att "kärleken skall kallna hos de flesta" – vilket Jesus
profeterade om (mer om det nedan). Det börjar med andra ord kännas kallt
runt omkring dem som vill hålla sig till Bibeln och Sanningen. Områden
där man som kristen kan röra sig och känna sig bekväm minskar dagligen.
Men det visar också på att även detta bibelord är helt korrekt:
Matt 7:14: "Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."
Detta blir tydligare och tydligare för var dag.
"Offerhöjds-kristendom"
Jag skulle vilja införa ett nytt begrepp för att beskriva dagens
kristenhet, och det är att man allt mer sysslar med det som vi skulle
kunna kalla för
offerhöjdskristendom. Vad menar vi då med detta? Först en kort och förenklad bakgrund:
När det judiska folket intog "Det förlovade landet" efter sin 40-år
långa ökenvandring, då uppmanade Gud dem att bl.a. ödelägga alla de
offerhöjder som hednafolken i detta område hade brukat för sin
avgudadyrkan. Vi skall också minnas att det endast var vid tabernaklet
judarna skulle offra till Gud och senare i templet i Jerusalem (se t.ex.
5 Mos 12:13-14). Men när landet senare pga. konflikter delades upp i
två riken, Juda och Israel, så tyckte folket i Israel att de kunde offra
på annat sätt och på andra platser, det var ju ändå till Gud – tänkte
man. Och så byggde man upp offerhöjder, senare även inom Juda rike. Det
blev ganska många sådana kan vi förstå av texterna i Gamla testamentet.
Man kan säga att dessa hedniska offerplatser "judafierades" på
motsvarande sätt som vi inom kristendomen "kristnat" många hedniska
riter och helgdagar etc. Och på offerhöjderna blandades främmande riter
och annat offrande med offrandet till Herren Gud. Man slängde för
säkerhets skull även på en bock för avgudarna Astarte, Baal och Molok
– lite fritt tolkat. Men dessa offerhöjder var en styggelse i Guds ögon.
Det var först i och med den store reformatorn kung Josia som
offerhöjderna avskaffades i Juda rike. Men det var en kortvarig
reformation. Avfallet fortsatte senare och till slut utlämnade Gud det
judiska folket till fångenskapen i Babylon.
Den som läst sin Bibel flitig ser tydligt parallellerna mellan
judafolkets vandring och öde och kristenhetens vandring och öde.
Judarnas historia i Gamla testamentet är profetiska bilder av vad som
kommer att ske med kristenheten. Vi är ingalunda bättre, vi kommer att
avfalla vi också, och till slut intas av "Babels kung", Antikrist!
Gud har för oss kristna hedningar stakat ut en mycket enkel väg,
och den vägen är Jesus. Jesus står för allt det som Bibeln kräver av
oss. Genom en enkel tro på honom och hans försoningsgärning för ALLA
våra synder och ALL vår skuld blir vi Guds barn och får löftet om ett
evigt liv! Vi kan redan nu leva som enkla och fria barn till Gud. Denna
"barnaskapsväg" är den tro som Gud har stakat ut för oss, och
tillsammans är vi hans tempel idag. Det behövs inte längre några
tempelbyggnader, inga fler offer och ingen särskild prästtjänst osv.
Alla är vi präster inför Gud och Jesus är vår överstepräst. Allt
offrande, all ritual, alla metoder, all liturgi är totalt överflödig i
det barnaskap som Gud vill att vi skall leva i.
Det kristna livet är vårt "Jerusalem" här och nu!
Om vi utifrån detta som Gud vill ge oss genom sitt evangelium
betraktar kristenheten idag, var kan vi då se denna
"offerhöjdskristendom"? Hur ser den ut i detta perspektiv?
Jag vågar säga att all s.k. kristendom som
inte står med båda
fötterna i evangeliet riskerar att vara en sådan offerhöjdskristendom.
Katedraler och mässor är definitivt främmande offerhöjder i
kristenheten. Påvar, biskopar och präster i all sin utstyrsel och i sina
höga ämbeten utgör också en inblandning av sådant som är främmande. Men
jag tror även att all arenakristendom är det. Minns detta viktiga ord
från Jesus:
Luk 16:15: "Det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud".
I det bibelordet har vi kanske en av Bibelns definitioner på bl.a.
offerhöjdskristendomen. Och överallt där denna korrumperade kristendom
existerar, där känner man en frihet att "kasta på en bock för Baal
också". Där känner man friheten att blanda in lite av varje efter eget
tycke och smak. Har man sett vad de gör i USA, så kan man göra det här
också, osv. Bara det funkar är det bra, tänker många.
Varnar då Nya testamentet för denna "offerhöjdskristendom"? Ja
absolut! Här är ett par bibelord som just varnar för osund inblandning
och att gå utöver vad Bibeln lär oss:
2 Tim 4:3: "Ty det skall komma en tid då människor inte längre
skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de
samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen."
1 Kor 4:6: "Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig
och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att
inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den
andres bekostnad."
Offerhöjdskristendomen är alltså fel i grunden, och det spelar
ingen roll om man där rör sig med kristna termer och kör allt under
kristen flagg. Och det är med denna felaktiga grund som det blir så lätt
att vänja sig vid ytterligare villfarelser. Avfallet eskalerar snabbt
med alla de offerhöjder som nu finns på plats i vårt land – och i så
gott som alla andra länder!
Ointresse för Bibeln och sanning
Ett annat allvarligt tecken är att intresset har minskat
dramatiskt för sådana bibliska sanningar som skapelse, Jesu gudomlighet,
rättfärdiggörelsen, omvändelsen, yttersta tiden, Jesu återkomst,
Israels och judarnas roll i historien, m.m. Nu är det istället vanligt
med fokus på obibliska föreställningar som att t.ex. "bygga Guds rike på
jorden, här och nu" samt överbetoning av lovsångens betydelse. Dessa
två ting är mycket tydliga i sammanhang som präglas av andligheten från
Bill Johnson och Hillsong – men även från andra håll. I andra sammanhang
"sänker man trösklarna" och gör Jesus till en fin förebild och kompis
istället för den frälsare han är som också skall döma världen. Ibland är
Jesus bara en "guru" bland många andra gurus.
Detta ointresse för Bibeln och sanning ser vi också på att många
kristna hellre lyssnar till budskap från mängder av spektakulära
förkunnare än att läsa Bibeln. Och man är inte noga med vad som är sant
och vad som inte är det. Ofta hänvisas till "uppenbarelsekunskap"
istället för Bibeln. Till mig skrev en man att jag inte skulle ta så
allvarligt på Bibeln, det är viktigare att lyssna in Anden, menade han.
En uppenbarelse från "en gudsman" står högre än Bibeln, tycks det som.
Det är en
mycket osäker väg man beträder om man tänker på det sättet!
Vi skall komma ihåg att Jesus är Guds Ord förkroppsligat. Guds Ord
är också det manna, det bröd vi behöver för vår andliga mognad och för
att hålla vår tro vid liv. Och Jesus är det levande brödet. När vi
"äter" Guds Ord får vi del av Jesus eftersom han är ett med Ordet.
Älskar vi inte Bibeln kan vi inte heller älska Jesus på ett äkta sätt!
Det finns flera bibelställen som talar om kärleken i en speciell
mening, och jag tror att dessa hänger ihop. I 2 Tess 2:9-12 talas om att
det är kärleken till Sanningen som kan rädda oss från att gå vilse i
den yttersta tiden, men att kärleken till tecken och under kommer att
leda vilse. Vi skall då komma ihåg att Jesus själv kallade sig för
Sanningen. Älskar vi inte Sanningen kan vi alltså inte heller älska
Jesus på ett äkta sätt. I Uppenbarelsebokens kapitel 2 skickade Jesus
ett budskap till församlingen i Efesos och sa att de hade övergett "den
första kärleken". Jag är övertygad om att det handlar om den
grundläggande kärleken till Jesus, Sanningen och Guds Ord (alla dessa
tre är ju
ett).
Detta ointresse för både Bibeln och sanning är ett allvarligt
tillstånd i vår tids kristenhet, och det innebär de facto ett ointresse
för den sanna Jesus, en nonchalans inför den som Jesus verkligen ÄR och
det han står för. Detta har Jesus beskrivit med dessa ord, som avser den
yttersta tiden:
Matt 24:11-12: "Många falska profeter ska träda fram och bedra
många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de
flesta."
Diggar man vad de falska förkunnarna säger så ökar laglösheten. Då
kallnar också den sanna kärleken, den kärlek som sätter Jesus, Sanningen
och Bibeln högst. Även denna profetia är på god väg att gå i
uppfyllelse, och det är ett allvarligt tidstecken!
Förvärldsligande
Självklart ser vi också avfall och förvillelse i kristenheten när
vi tittar på hur man förhåller sig till världen, materiella ting,
moral, etik, sex, alkohol, politik, lyx, osv. Här har det också skett
ett exponentiellt förfall under senare år. Idag är skillnaden mellan
kristna och ickekristna mycket, mycket mindre än för 50 år sedan.
Gud prövar sin församling
När vi ser allt detta osunda och falska komma över kristenheten
måste man besinna sig och förstå att Gud har full koll på skeendet.
Personligen tror jag att han låter allt detta komma för att pröva sin
församling på jorden. ”Domen börjar med Guds hus” skrev aposteln Petrus
(1 Pet 4:17). Det är som att lägga ut ett dött djur på marken: ”Där
liket ligger, där samlas gamarna” (Matt 24:28). Dessa prövningar blir
som en vattendelare i kristenheten. Det kommer att bli allt tydligare
vilka som vill hålla sig till Sanningen och vilka som vilka som trivs
bättre med offerhöjdskristendomen.
Observera noga detta: att något "funkar" är inte ett tecken på
äkthet! Företeelser och läror måste därför alltid prövas mot Bibelns
samlade undervisning, ty "Summan av Guds ord är sanning" (Ps 119:160).
Vi kan i Bibeln se att Gud kan pröva vår kärlek till honom och Sanningen
genom att låta falska profeter och förkunnare träda fram, och att det
då även kan ske övernaturliga ting:
5 Mos 13:1-3: "Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och
han då säger: ’Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och
låt oss tjäna dem’, då skall du inte lyssna på den profetens ord eller
på den som har drömsyner, ty Herren, er Gud, prövar er för att finna om
ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ."
Vad skall vi då göra?
En del önskar sig som sagt "tillbaka till den odelade kyrkans tro".
Jag tror istället vi behöver en "Josia-väckelse" i vårt land. Om vi får
uppleva en sådan vore det väldigt välsignat, men vi vet från Bibeln att
det blir en kortvarig välsignelse i så fall. Vi har ju facit i Bibeln.
Men vad kan vi då göra för att eventuellt få uppleva en
"Josia-väckelse"? Jag kan börja med att nämna vad som inte behövs: Inte
handlar det om att gå på bibelskolor. Inte handlar det om
Jesusmanifestationer. Inte behöver vi fler Alpha-kurser. Inte behöver vi
ta in fler förkunnare från andra länder. Inte behöver vi mer
"smörjelse" från USA. Inte fler dyra konferenser och
awakening-satsningar. Inte fler metoder eller riter. Inte fler videor
eller böcker. Inte mer sprattlande på golvet eller skakningar i alla
lemmar. Inte mer arenasatsningar. Inte mer ljud-, ljus- och
rökanläggningar.
Återupprätta Bibelns ställning
Jag tror rätt och slätt att vi skall söka Gud i all enkelhet,
både enskilt i vår kammare och tillsammans i mindre grupper, gärna även i
hela församlingar. Det skall vi göra genom bön och bibelläsning. Vi
lägger ner det vi är och har inför Gud och ber honom att använda oss.
Sedan ställer vi allt vårt hopp till att han använder oss och ger oss
kraft och inspiration genom sin Helige Ande. För det behöver man inte
krysta, skrika, vifta med armarna eller något sådant. Det är bara att
lita på Gud. I allt detta är det avgörande att ge Bibeln en upprättad
ställning så som vårt enda rättesnöre. Vi måste återupptäcka Bibeln! Vi
skall nu läsa om hur det var när kung Josia i Juda rike återfann den
bortglömda "lagboken", alltså Gamla testamentets äldre böcker:
2 Kung 22:11-13: "När kungen hörde lagbokens ord, rev han sönder
sina kläder. Och kungen befallde prästen Hilkia och Ahikam, Safans son,
och Akbor, Mikajas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjänare,
och sade: ’Gå och fråga Herren för mig och för folket, ja, för hela
Juda, om det som står i denna bok, som man nu har funnit. Ty Herrens
vrede är stor, och den är upptänd mot oss därför att våra fäder inte har
lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är
föreskrivet oss.’ ".
Gud svarade också Josia, och sa bl.a. detta:
2 Krön 34:27: "Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig
inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här,
ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och
grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren ."
Väckelsens sinnelag
Detta Josia sinnelag behövs bland kristna i vårt land om vi ännu
en gång, kanske en sista gång, skall få uppleva ett andligt
tillnyktrande och väckelse. Observera detta: det blir inte väckelse
genom att man predikar om väckelse eller profeterar om det. Väckelse ger
Gud när han vill och om han vill, och troligast gör han det som svar på
att vi ödmjukar oss inför honom, vänder om till Sanningen, och ber att
det andliga uppvaknandet skall börja med oss själva. Läget är MYCKET
allvarligt i vårt land, så det är inte lätt att ha ett hopp om väckelse.
Men låt oss trots det ändå fortsätta att hoppas på det och be om det.
Tillrättavisa och varna
Låt oss också fortsätta att varna för det osunda. Det kan behövas
innan en sund väckelse blir möjlig. För egentligen är väl just
väckelse
ett uppvaknande från det som är fel? Men ibland kan man ändå få höra
att vi som kristna inte skall varna. Ibland sagt med orden "vi skall ju
inte döma". Men Bibeln uppmanar oss till att vakta på det falska och
varna för vargarna. Här är ett tydligt bibelord:
2 Tim 4:1-2: "Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus
Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans
rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och
förmana med allt tålamod och all undervisning."
Positiva tecken
Jag
vill avsluta med att nämna vad vi trots allt ser för positiva tecken i
kristenheten. Ett är faktiskt att det sker ett uppvaknande från
villfarelser, om än i förhållandevis liten skala. Än idag är det många
som efterfrågar Sven Reichmanns bok "Allt är inte Gud som glimmar" och
många vill också hjälpa till att sprida den boken och annat material.
Ett annat positivt tecken är att det märks ett nyväckt intresse för det
klassiska evangeliet. Sedan tycker jag också att bibelkunskapen och
insikten ökar bland de som vill hålla sig på den smala vägen. En del
följer också utvecklingen i världen på ett nyktert och vaket sätt och
stämmer av detta med Bibelns profetior. Denna väckta skara utgör inte
många procent, men det är ganska många personer till antalet. Samtidigt
blir värmen, innerligheten, och troheten allt starkare bland dem som
håller till på den smala vägen. Och i allt detta skall vi minnas dessa
bibelord:
Matt 7:14: "Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."
Luk 12:32: "Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket."
Luk 16:15: "Det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud".
Luk 6:26: "Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna."
/Lennart Jareteg
