”Många
skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre,… Men då skall jag säga
dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig ni laglösa!”
(Matt. 7:22-23).
Hör du till dem som köpt in sig på föreställningen att vi ”alltid ska
vara positiva”. Som ett mantra upprepas orden om och om igen, inte
minst i s.k. kristna sammanhang, tills vi till sist uppfattar dem som en
sanning. OK, ingen vill väl förneka att en positiv inställning under
livets alla skiftningar är en tillgång. Men är det verkligen så när det
gäller andliga frågor? Tillåt mig att ha en avvikande uppfattning.
Bibeln säger att ”den andliga människan bedömer… allt” (1 Kor. 2:15).
Och då fokuserar hon på verkligheten. Realism borde vara den enda
ledstjärnan för en sann kristen.
Jesus Kristus gör klart för oss att vi har ovanstående fruktansvärda
scenario på gång. Människor kommer att få höra dessa ord från honom. Det
är verkligheten. Människor som ”trodde” på honom, många som var trogna
kyrkobesökare vecka efter vecka, år ut och år in. Dom hade ett sken av
gudsfruktan, men tillät inte Jesus vara Herre i deras liv, så att han
var Vägen för dem under vandringen på jorden. De ville själva vara
herrar i sina liv.
Nu är det ju så att människor som föds ovanifrån in i Guds rike
kommer att utveckla teologiska uppfattningar som inte stämmer överens på
alla punkter. Det kommer att finnas lutheraner, arminianer, reformerta,
o.s.v. En del kommer att fylla sina hjärnor med mycket teologisk
kunskap som förhoppningsvis också landar i hjärtat, andra förblir mycket
fåkunniga och har bara snappat det mest elementära i den kristna tron.
Alla har dock en sak gemensamt, de fick höra ett sant evangelium,
vilket medförde en personlig erfarenhet av omvändelse och tro på Jesus
Kristus, som i sin tur påverkade och förvandlade deras liv i större
eller något mindre omfattning. Inga ”bekännande kristna”, inga
”köttsliga kristna”, inga som förlitat sig på kyrkan som
frälsningsinstitution kommer att ingå i himmelriket.
Med anledning av det inledande bibelordet finns det all anledning att
ställa frågan: Vilket budskap är det som förkunnas i Sverige 2010 när
det gäller människans frälsning? Vi bortser då från de församlingar där
den kontemplativa andligheten fått företräde, de kyrkor där mysticismen
slagit rot, och fokuserar på de sammanhang där förkunnelse fortfarande
har någon form av inflytande på människor.
Om
de religiösa institutionerna överhuvudtaget inriktar sig på människans
frälsning är det tre punkter, som verkar känneteckna förkunnelsen i den
sökarvänliga religion, som man erbjuder för att få in människor innanför
kyrkdörrarna:
Det ska vara enkelt
Det ska gå snabbt
Det ska inte kosta något
Ingen
ånger, ingen sinnesändring, ingen omvändelse är nödvändig för frälsning
enligt kyrkliga ledare i vårt land. Hur kan det vara så? Därför att man
menar att Gud redan är på människans sida och vill bara att hon ska
förstå vad han vill ge henne. Via Alpha-kurser, ”Ditt viktigaste val”
och liknade kampanjer får intresserade människor veta att det är lätt
att bli frälst, det är bara att välja att tro på Jesus.
Men
inte heller personlig frälsning tycks stå överst på listan för dagens
kyrkor. ”Ditt viktigaste val”, t. ex. erbjuder en kristen tro som vill
ge dig ett förbättrat liv här i tiden på fyra områden, vård för själen,
kunskap för livet, omsorg på riktigt och arbete med mening.
Så
här är läget i kyrkosverige 2010. Så här långt bort har vi alltså
kommit från bibelns budskap om frälsning, så långt bort från en
autentisk kristendom som finns bevarad i originalversion för den som
verkligen upplever ett behov av syndernas förlåtelse i Jesu Kristi
utgjutna blod. För detta är i sanning människans främsta behov. Alla
andra behov är ett intet jämfört med detta.
Och
det är just det, att människan personligen blir försonad med sin
Skapare, som evangeliet handlar om. På grund av hennes uppror mot
himmelens Gud, på grund av att hon brutit hans heliga lag, vilar hans
vredesdom över henne och den är redo att verkställas. I detta prekära
läge kommer evangeliet, det glada budskapet att Kristus har dött för
syndaren i hans ställe, och avvänt det rättmätiga straff som han
förtjänar.
Denna
frälsning förkunnades av Jesus Kristus, av apostlarna och har
förkunnats genom hela historien. Budskapet har alltid varit ”omvänd er
och tro evangelium”, två sidor av samma mynt som Herren själv klargjort
att vi aldrig kan skilja åt.
När
detta evangelium når ett mottagligt människohjärta startar omedelbart
en process i människans inre, när hon för första gången ser på sig själv
med Guds ögon, när hon ångrar sina överträdelser, när hon ser vem hon
sårat, den Upphöjde, den Helige, den Allsmäktige. Hon ser att det finns
en kärlek av en helt ny dimension, som inte är av denna världen, som
finns hos Fadern som sände sin älskade Son för att dö för våra synder.
Hon böjer sig för honom, kapitulerar, och tar emot Jesus Kristus som
Herre och Frälsare och vill ingenting annat än att följa honom.
Detta
är ett sant verk av den helige Ande som föder människan på nytt. Hon
inser att hon tidigare varit andligen död. Det största av alla under har
ägt rum och en obeskrivlig fröjd börjar strömma från hennes inre, en
tacksamhet över Guds godhet fyller henne och en kärlek flödar från
hennes hjärta till Herren och Frälsaren, när hon förstår att allt är av
nåd och inget är hennes egen förtjänst. Noll procent av äran för detta
mirakel går till henne själv och hundra procent till Gud .
All
förvrängning av detta underbara evangelium är djupt tragisk. Men när
människan sätter sig själv och sina egna behov i centrum kan vi inte
förvänta oss något annat än tragik. Gud har aldrig varit till för att
betjäna människan och backa upp hennes självfokusering här i tiden och
kommer inte att bli det det heller, trots alla förmenta behov som
framhävs via religiösa kampanjer.
Men
det är inte bara tragik med i bilden. Det är också fråga om att man
ljuger människor rakt upp i ansiktet på den egentligen enda avgörande
punkten i livet, frälsningen i Jesus Kristus. Och lögn är ondska. Med
alltför få undantag har prästers och pastorers förkunnelse medfört att
vi hamnat i den situation som aposteln Paulus beskriver i 2 Kor. 11:4:
”Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har
predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande
evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara
alltför väl”.
Det
vilar därför att stort ve över kyrkliga ledare i Sverige, när man
avviker från evangeliet i dess originalversion, och presenterar en Jesus
som ställer upp för att fixa till människans välbefinnande på olika
områden. I sin förvillelse att vara ”sökarvänliga” blir de Satans
tjänare, när man ger människor vad dom vill ha, en Jesus som står redo
att tjäna människan på hennes egna villkor.
Om
du inte ens har nuddat vid tanken att kyrkotjänare kan vara verksamma i
det ondas tjänst, lägg märke till att Paulus säger vidare i ovanstående
sammanhang, att vi inte ska bli förvånade över att ”Satan själv gör sig
lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans
tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få
det slut som de förtjänar”.
Därför
är det generellt inte bra för någon människa att ”gå i kyrkan”. Och
värre kommer det att bli framöver. De som hör Herren till och
fortfarande finns kvar i dessa sammanhang bör snarast förpassa sig
därifrån. Det kommer inte att vara uppbyggligt att tillhöra en kyrka, om
inte en radikal, gudagiven omvändelse sker hos det religiösa
ledarskapet. De religiösa inrättningarna som kallar sig kristna ljuger
för människor, och deras ledare kommer att stå ansvariga inför Jesus
Kristus för vad man förkunnat angående människans frälsning.
A.W.
Tozer sa: ”Jag är helt säker på att läran om frälsning utan omvändelse
har sänkt församlingens moraliska standard och skapat massvis av
bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta, när
de faktiskt är förgiftade av bitter galla och bundna med
orättfärdighetens band.”
”Massvis
med bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är
frälsta”… kan det bli allvarligare? Låt oss besinna oss medan tid är,
och gå tillbaka till bibeln med dess tydliga undervisning, om att ingen
frälsning finns utan ånger/sinnesändring/omvändelse och tro på Jesus
Kristus som Herre och Frälsare..
Vår
bekännelse till honom är inte värd något alls. Absolut ingenting.
”Bekännande kristen” är ett begrepp utan innebörd. Det enda avgörande är
om den helige Ande utfört ett verk i djupet av våra hjärtan. När man
via trendiga kampanjer leder människor in i religiösa föreningar är det
en allvarlig förvanskning av det ursprungliga evangeliet. Och det har
ingenting att göra med den förvandling av hjärtat som behöver ske för
att en människa ska ingå i Guds rike, nämligen att hon föds på nytt
genom ett autentiskt evangelium och på detta sätt inlemmas i den levande
Gudens församling.
Antagligen
kommer ledare inom svensk kristenhet att fortsätta med att klia folk i
öronen med sin falska religion och sitt falska evangelium. Behovet av
nya församlingar med ett sant, bibliskt evangelium som grund är därför
akut.
Jan Johansson
P.S. För den som finner detta ämne vara lika avgörande viktigt som jag
själv, vill jag varmt rekommendera böckerna ”What is the Gospel” av Greg
Gilbert och ”Today’s Gospel-authentic or synthetic?” av Walter J.
Chantry. Två tunna böcker fyllda med substans.

tisdag 10 mars 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)