Gnosticism – giftet som dödar

 Kapitel 1 Främmande eld
”Men Nadab och Abihu föllo döda ned inför Herrens ansikte, när de framburo främmande eld inför Herrens ansikte i Sinais öken…..” (4 Mos 3:4).
Fastän Nadab och Abihu var söner till översteprästen Aron, gjorde de ett misstag när de offrade till Gud. De visste att de gjorde fel. Ändå, precis som Kain, tyckte de att deras sätt var bättre! De hade helt klart anammat ett ”nytt sätt” med vilket de trodde att Gud skulle bli tillfredsställd. Gud skapade man och kvinna för att leva på den här planeten jorden. I sin outgrundliga visdom bestämde Han naturens lagar, såg på Sin skapelse och var nöjd. Han sa,”Det är gott”. Universum framskrider dag för dag, bestämt av Guds befallningar som utgick i Bibelns första bok.
Guds plan och syften
Från begynnelsen fastställde Gud sin planoch sina syfteni klart otvetydligt språk. Han började med att ge sina direktiv till Adam och Eva, och Skriften igenom, gjorde Han ingenting som inte var fullt öppet förklarat för Sin skapelse dvs invånarna på den här planeten. Vilken helt igenom vis och allvetande Gud! Han klargjorde sina vägar för människors barn!
Varje profetia som gavs i Gamla testamentet angående Messias ankomst blev bokstavligen och i exakta detaljer uppfylld vid vår Herres och Frälsares Jesu Kristi ankomst till jorden. Guds plan och syften kunde inte stoppas ! Genom mänsklighetens historia, har människan i sin olydnad hela tiden försökt att ta sakerna i egna händer.
Eva åtrådde att äta av frukten som Gud hade befallt Adam att undvika. Kain bestämde att hans offer var tillräckligt eftersom det var frukten av hans arbete. Ända intill denna dag försöker människan att i sin egen styrka ersätta Gud. Människan har inte plats för Gud i sina tankar utan man är helt upptagen med vad man själv kan åstadkomma. Människan blir trött och otålig. Hon tycker inte om att vänta på Gud utan försöker istället att hjälpa Gud i Hans arbete. Människans bästa ansträngningar är inte ens de tillräckliga! Hur mycket hon än försöker blir hennes visdom till intet.
Trots mänsklighetens ständiga försök att förbättra Guds visdom och planer så framskrider Guds plan och syften med en evig precision. Syftena med världsrikena är bestämda av Honom. Allt är skapat av Honom och till Honom. Till och med den hedniske konungen Nebukadnessar fick inse detta faktum. Efter sin förödmjukelse förklarade han:
Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade Honom som lever evinnerligen, Honom vilkens välde är ett evigt välde och vilkens rike varar från släkte till släkte, Honom, mot vilken alla som bo på jorden är att akta såsom intet, ty Han gör, vad Han vill både med Himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot Hans hand eller säga till Honom:” Vad gör Du?”. (Dan 4;31-32).
Varje Skriftställe beträffande Kristi återkomst till den här planeten, den här planeten som Gud älskar, kommer att bokstavligen uppfyllas. Gud gav Sin Son, Sin enfödde Son för att dö för denna syndfulla jord för att uppfylla Sin plan och sina syften . Därför att människan var fördärvad på alla sätt ( i det att hon bröt Guds bud och herravälde) gav Gud i Sin oändliga nåd Sin enfödde Son till att dö för en fallen mänsklighet för att återlösa denna och därigenom uppfylla Sin plan och Sina syften .
Det övernaturliga har alltid hänfört. Tänk att kunna ta del av det övernaturliga! Upplevelser av det okända fortsätter att kittla fantasin. Ändå var människan inte skapad för att leva i den för oss osynliga världen. Hon blev skapad för att ära Gud på den här jorden. Människans lydnad i den naturliga världen och tron på Guds Ord är ett fönster för änglar och människor att se Guds visdom och härlighet( 1 Kor 4:9). Den osynliga världen betraktar Guds skapelse med förundran.
Änglarna häpnar över Guds underbara frälsningsplan när de ser en bräcklig människa troget följa (genom Jesus Kristus) det Ord som Gud har talat. Som troende är vi noggrant studerade av änglar och människor när uppenbarelsen om försoningen framträder som profeterna förutsade:
Och det blev uppenbarat för dem, att det icke var sig själva, utan Eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu en förkunnelse kommit till Eder genom de män, som i Helig Ande, nedsänd från Himmelen, hava för Eder predikat evangelium; och i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in ( 1 Petr 1:12).
Ty Gud ville, att Hans mångfaldiga visdom nu , i och genom Församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den Himmelska världen. Sådan hade Hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som Han utförde i Kristus Jesus, vår Herre (Ef 3:10-11).
För att leva i enlighet med Guds plan och syften här på denna jorden krävs tro! Det är den tro som finns i Hebr 11 som förtröstar utan att tvivla på den Gud vars nåd varar för evigt. När vi möter svårigheter i form av bedrövelse, trångmål, förföljelse, hunger, nakenhet, fara eller svärd är vi mer än övervinnare i Honom som älskar oss. Guds barn vilar i vissheten om att Gud är trofast!
Villfarelsejägare eller bereaner?
När hotande och farlig undervisning sprider sig in i den kristna Församlingen, görs kraftfulla försök att nedtysta den som ifrågasätter dessa nya läror ! Etiketter delas ut gratis om du ifrågasätter det som händer. Den mest populära etiketten är ”villfarelsejägare”. Var och en som inte flyter med strömmen mot enighet anses ”splittrande”. Vad händer med förmågan att ”kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga?” Många pastorer som ”flyter med strömmen” vägrar att ens läsa en artikel som ifrågasätter några av de populära tillämpningarna som framställs som ”ny uppenbarelse” och ”djupare sanningar”.
När pastorer tillfrågas om de läst en bok eller artikel som dokumenterar en del av de villoläror som framförs har de flera ursäkter, bl a ”Jag har för mycket att stå i”, eller ”Jag är faktiskt inte intresserad”. Under tiden har hålet i fördämningen givit upphov till en lavin av falsk undervisning och villotankar.
Det är skrämmande att se att trosuppfattningar kan skapas helt och hållet genom att passivt acceptera information utan att ens försöka att analysera om det som lärs ut och predikas är sanning! Tyvärr är det så idag att mycket beror på personligheten som framför budskapet. Om det är en karismatisk person med en speciell framtoning, kan han/hon säga vad dom vill och komma undan! Det enda sanningskriteriet tycks vara att om en bok har blivit utgiven och såld i många exemplar, så har författaren rätt.
Det är på grund av detta som kunskapen i Guds Ord är så viktig. Det är inte tillräckligt att upprepa någon annans undervisning och låta som ett stort namn i miniatyr. Vem som helst kan leda dig vilse det spelar ingen roll hur trevlig eller hur andlig han låter. Du måste själv ta ansvar inför Gud!
Guds Ord säger uttryckligen ”sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas (2 Tim 2:15).
Att lyssna timme in och timme ut på band eller att se på ”kristen TV”, är ingen ersättning för ärligt och ivrigt studium av Guds Ord. Var som bereanerna som rannsakade allt de hörde för att se om det förhöll sig så (Apg. 17:10-11). De blev lovordade för att de gjorde så man sa inte till dem att de var splittrare, kritiker, felfinnare och ”villfarelse- jägare”.
En häpnadsväckande händelse var ett utbrott av Paul Crouch på världens största kristna TV-bolag när han skarpt gick tillrätta med alla som står upp för sund lära och som varnar för de”gnostiska” trenderna i Församlingen idag:
”Den där gamla ruttna Stora rådet-kråkan, i dubbelt måtto död, uppryckt med rötterna….De är förbannade och på väg till helvetet och jag tror inte att det finns någon försoning för dem, hycklarna, villfarelsejägarna som vill finna grandet av villolära i en del kristnas ögon…när de har en hel skog i sina egna liv…Jag säger: Dra åt helvete! Försvinn bort från mitt liv! Pys iväg! Sluta upp med att stänga av Guds broar!” (CIB bulletin, vol 7, nr.7, juli -91).
Det finns en koncentrerad attack på dem som har fått etiketten ”villfarelsejägare”. Tyvärr finns det dem som påstår att:
”de flesta kristna sanningar formulerades och förklarades som svar på villfarande halvsanningar. Sålunda kommer villfarelse före renlärighet och kan i själva verket vara en förutsättning för renlärighet” ( Confusing the roots with the fruits, W. L. DeArteaga, Min. today, juli/aug 1991, s. 56).
DeArteagas artikel framhöll också:
Att kritikerna har på ett tragiskt sätt missförstått hur den Helige Ande utför sitt arbete genom att instruera, påminna och föra fram Kristi Kropp in i sanningen. Från ett Bibliskt och historiskt perspektiv, är processen tydlig säger han: Den Helige Ande använder på ett suveränt sätt både hedningar och villolärare för att föra fram Församlingen från ett status quo ifråga om teologisk klarhet och allmänt accepterade oriktigheter till en position av tillrättad, förnyad och stärkt sanning.
Så författaren säger i själva verket att:
De svärmiska kulterna förstod den avgörande viktiga roll som tanken agerande genom tron, hade i bön och i det mirakulösa speciellt när det gällde helande. Christian scientists, utan hänsyn till deras felaktiga syn på synd och ondska och deras grumliga bild av Gud, hade framgångar i helandetjänsten…Den var halvhednisk, men ståndaktig nog att kanalisera Guds helande kraft.
Han fortsätter med att påstå att New Thought-ledarna ”närmade sig sakta men säkert Biblisk verklighet”. Bland dessa inkluderade han Emmet Fox och Glenn Clark, fastän han medgav att de aldrig övergav sitt gnostiska ursprung. Beträffande Agnes Sandford påstod han att: Hennes helande-teologi kan bäst ses som ett andra-plans ”Bibelfilter” genom vilket halvsanningarna i Christian science kan urskiljas, avskiljas och utvecklas i Biblisk välgrundad form för den kristna Församlingen.
Så DeArteagas slutsats är att:
Församlingen har fått erfara större kraft för tjänst och evangelisation pga att Gud valde att upprepa den ironiska villfarelse-före-renlärighet processen som har inträffat många gånger tidigare i Församlingens historia.
Detta är ren gnosticism och det var som ett svar på gnosticismen i den tidiga Församlingen som Församlingen beslutade om ”Skrifternas kanonisering” och den ”Apostoliska trosbekännelsen”. De flesta av de heretiska trenderna inom församlingen kan spåras till den urgamla religionen gnosticism.
Benjamin Walker skriver:
”Det finns få icke-ortodoxa, schismatiska eller heretiska rörelser i den kristna historien som inte kan spåras tillbaka till gnostiska källor.” (Benjamin Walker, Gnostisism: Its history and influence, The Borgo Press, 1983, s. 163).
Just detta var gnostikernas filosofiska och mystiska religiösa föreställning som utbredde sig vid tiden för Johannes uppenbarelse. Den kallades ”Guds djupheter”, fast det i själva verket var satans djupheter (Upp 2:24).
Vad är Gnostisism?
Gnostisism var en hemlig religiös rörelse som blomstrade under 100- och 200-talet e. Kr. och som utgjorde en avgörande utmaning till renlärig kristendom. De flesta gnostiska sekterna bekände sig till kristendomen men deras trosuppfattningar skilde sig på ett listigt sätt från kristendomen i den tidiga Församlingen. Gnostisismen utlovade sina anhängare en hemlig kunskap i det gudomliga. Gnistor eller frön av det gudomliga väsendet föll från det upphöjda stadiet till det materiella universum, som är helt igenom ont, och som var instängt i mänskliga kroppar. Återuppväckta genom kunskap kan människans gudomliga del återvända till sitt rätta hem i det upphöjda andliga sfären. (Gnostisism, Funk & Wagnalls New Encyclopedia, vol. 12, s.10).
Definitionen av gnosticism:
”Ett religionssystem blandat med grekisk och oriental filosofi (1-6:e århundradet e.Kr), en mellanform av kristendom och hedendom, som lärde att kunskap snarare än tro, var det största goda, och att genom endast kunskap, kunde man uppnå frälsning”
(Webster’s encyclopedia of dictionaries, Baltimore, Maryland, Ottenheimer, 1978).
Vad som i grunden sägs här innebär att människans återlösning och rättfärdiggörelse inte är av tro på Gud enligt vad Bibeln lär, utan snarare i ”mystisk kunskap” som uppnås genom personlig erfarenhet. Detta är det tema som ligger sammanflätat i alla de läror som finns inom kulter och det ockulta. En sådan här uppfattning skapar allvarliga problem . Det är inte i huvudsak ett ”kosmetiskt” problem. ”Rötterna” hotas inte bara, de blir ”avhuggna”. När denna fruktansvärda operation genomförs, blir livet berövat sin kraft och i dess ställe kommer ett annat evangelium. Det är ett evangelium som sätter människan på tronen, ett evangelium som inte behöver Korset, Blodet, och som inte ens erkänner Jesu Kristi Gudom.
Se på följande uttalande!
Ju mer du blir som Jag, desto mer kommer de att tänka på samma sätt om Dig. De korsfäste Mig för att Jag påstod att Jag var Gud. Men Jag påstod inte att Jag var Gud; Jag bara påstod att Jag vandrade med Honom och att Han var i Mig. Halleluja. Det är det du ska göra. (Voice of Victory, feb. 1987, Kenneth Copeland prophecy, Dallas, Texas).
Detta ”gudomliga yttrande” är givet i första person. Vi måste uppfatta det som att Jesus själv talar till församlingen. Men, om Jesus inte gjorde anspråk på att vara Gud, vem var Han?
Bibeln är mycket tydlig:
Jesus kallas Gud. Jes. 9:6 säger: Ty ett barn varder oss fött, en Son bliver oss given, och på Hans skuldror skall herradömet vila; och Hans namn skall
vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
Jesus accepterade tillbedjan . Jesus förklarade för satan i Matt 4:10 att:
Herren din Gud , skall du tillbedja, och Honom allena skall du tjäna.
Jesus accepterade tillbedjan i Matt 14:33: Men de som voro i båten föllo ned för Honom(eng.tillbad) och sade: ”förvisso är du Guds Son”.
Skall vi vara passiva och låta Kenneth Copelands underliga lärosatser sprida sig utan ett ord? Måste vi bara ignorera det som händer och le passivt och samtycka utan att protestera? En populär evangelist kan stå framför en Församling och fråga ”Hur många här har läst mina böcker?” När händerna sträcks upp, nickar evangelisten gillande och fortsätter. Han återger en bibeltext, men hänvisar inte till den igen. Istället strör han ut skämtsamma fraser som möts med jubel och handklappning från en beundrande publik. Inom kort låter det som ett häftigt möte med entusiaster som är redo att hoppa på vilket tåg som helst utan tanke på vad som har sagts överhuvudtaget.
Ju mer högljudda de blir i sin förkunnelse av värdelösa nonsens-halvsanningar, desto mer begär man ”nämn inga namn”. Med andra ord, man kan fritt citera de heretiska påståendena, låt bara inte någon få veta vem som predikar villfarelsen! Vi måste vara försiktiga och inte dra alla över en kam. Latter-rain-rörelsen kommer att nämnas i den här boken. Inom rörelsen fanns det många Guds barn som förblev trogna Jesu Kristi evangelium. Men det fanns de som började bra, men som längs vägen blev påverkade av ”främmande eld” en inspiration som har lett till att Församlingen idag accepterar så många främmande läror.