Framgångsteologin lever och frodas – vad blir slutstationen?

Jag vill inleda denna artikel med att göra dig uppmärksam på att Sven Reichmanns bok Allt är inte Gud som glimmar nu åter finns i tryckt bokformat. Du kan beställa ett gratis exemplar utifrån instruktionerna i denna sida: http://bibelfokus.se/glimmar [1]

I sin bok behandlar Sven mycket insiktsfullt Trosrörelsens lära, den s.k. "trosförkunnelsen" eller "framgångsteologin" vilken är grundstenen i församlingar som t.ex. Livets ord i Uppsala och Arken i Stockholm. Han går igenom denna teologis historia, problem, risker, frukt, dess förkunnare och teologer. Vad jag vill trycka på med denna artikel, är att Svens bok är lika aktuell idag som tidigare eftersom trosförkunnelsen lever vidare och sprids in i fler och fler församlingar och samfund, men i olika nyanser. Ibland har förkunnelsen gått i ett slags undervattensläge, men rätt som det är dyker den upp i lite förnyad skepnad där grunderna ändå är de samma och har samma ursprung. Dock är det så att olika delar av trosförkunnelsen framhävs olika mycket inom de olika sammanhangen. Boken ger en välbehövlig insikt för att kunna utöva urskiljning och navigera rätt i dagens förrädiska andliga landskap.
Trosförkunnelsen är inte död och begraven
Många lever med tron att (1) trosförkunnelsen är kompatibel med genuin, evangelisk tro. Andra lever med tron att (2) Trosrörelsen (Livets ord mfl) har lämnat de allvarliga villolärorna bakom sig och nu riktat in sig i ledet bland sina evangeliskt troende kristna syskon. Båda antagandena är fel. Låt mig ta detta i två punkter:
1. Trosförkunnelsen som helgjuten teologi är en förhållandevis ny teologi i den kristna historien, även om delar av den återfinns i mycket gamla villoläror som gnosticismen. Trosförkunnelsen förmedlar ett helt annat evangelium än det evangelium vi finner i Bibeln. Den presenterar en annan Jesus än vad Bibeln undervisar om. Den visar upp en annan Ande än Bibelns Helige Ande. Och den har en helt annan undervisning om människan och den troende än vad Bibeln har. Jag skall inte gå in på detaljerna här, utan jag hänvisar till Sven Reichmanns bok samt till en sammanfattande text som jag skrev för några år sedan: Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi [2].
2. Trosrörelsen har inte lämnat denna falska teologi bakom sig; Trosrörelsen har aldrig avsagt sig sin teologi offentligt eller bett om förlåtelse för att spridit allvarliga villoläror – som bevisligen skadat oerhört många kristna i deras själ och tro. Än idag vilar t.ex. hela Livets ords verksamhet på denna stadga:

”Jesus visade med sitt liv, sin död och sin uppståndelse att Gud vill frälsa människan till ande, själ och kropp och att Guds vilja är att varje människa i detta livet skall vandra i gudomlig hälsa, gudomligt välstånd och genom tro är en övervinnare på alla livets områden.”

För bara några år sedan kunde man fortfarande läsa detta svar i en frågor-/svarkolumn på Livets ords hemsida, där frågan löd: ”Har ni förändrats?”:

”Ja, visst förändras en församling med åren, det vore ju konstigt annars. Men då det gäller läran och inriktningen är den precis densamma nu som när vi startade.”

Sedan kan man ju lätt konstatera att hela den verksamhet och förmögenhet som Livets ord idag sitter på, är byggd på trosförkunnelsen som grund. Den grunden står ju kvar än idag, och all verksamhet utgår från denna grund.
Förblindelsen
Nu är det ju inte enbart så att Trosrörelsen smugit undan en del av den undervisning som på 80-talet väckte en stor vrede och fasa i den evangeliska kristenheten i vårt land, och att det därför är många som tror att Trosrörelsen riktat in sig i ledet. Sanningen är också den att många kristna idag är okunniga om vad sann evangelisk tro innebär, men också själva är påverkade av olika delar av trosförkunnelsen och dess falska andlighet. Detta gör många kristna förblindade inför allehanda villoläror och villfarelser, och därför finns det ett ständigt behov av att upplysa om detta. Denna förblindelse innebär t.ex. att man inte kan se sambanden mellan nya rörelser och trosförkunnelsen. Man ser inte vad nya företeelser härstammar från, var de inhämtar inspiration och influenser ifrån osv. Och värst av allt är nog att man inte ser vart allt det här tycks vara på väg: till lydnad under påven! 
Den karismatiska rörelsen sägs ha startat i den protestantiska kyrkan år 1960 och i den katolska kyrkan 1967. Redan 1977 samlades karismatikerna till The Kansas City Charismatic Conference. Konferensen hade ca. 50.000 deltagare varav ca. hälften utgjordes av katoliker. Detta säger något om faran med att basera ekumenik på upplevelser av karismatisk karaktär istället för på det sanna evangeliet. Man kan fundera över vilken roll som möjligen Katolska kyrkans jesuiter (ett hemlighetsfullt ordenssällskap som startades med syfte att ta död på reformationen) kan ha spelat i att bidra med villoläror som förr eller senare tycks dra åt samma håll. Arbetet med att ”återföra de vilsna fåren till lydnad under Petri stol” ser i vilket fall som helst ut att ske mycket strategiskt, långsiktigt och målmedvetet – om man ser det ur ett lite större perspektiv.
Det större perspektivet
Jag har försökt göra en skiss/ett träd, som visar hur det här hänger samman, och mycket i skissen utgår då från Trosrörelsens rötter och deras påverkan på den del av kristenheten som många vill kalla för den karismatiska kristenheten. Som du förstår är bilden något förenklad, allt får inte plats, men den visar de viktigaste skeendena och strömningarna. Ta gärna till dig den här bilden för att du skall vara ännu mer vaksam på den utveckling som vi nu står mitt uppe i inom kristenheten: Det stora avfallet! Låt detta väcka dig om det är nytt för dig!
Lennart Jareteg

TRONS TOMMA HAND

Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet. Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet.Därför är tron grunden för att nåden skall gälla och löftet stå fast för alla hans efterkommande. (Rom. 4: 4-5, 16).

(Fil. 3: 9)...och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror.

Gud har valt att frälsningen skall tas emot i tro, därför att den låtsas inte att åstadkomma frälsning, eller att hjälpa till att komma in i frälsningen, men är tillfredsställd med att ödmjukt ta emot den.Tro är den tunga som ber om förlåtelse, den hand som tar emot, och det öga som ser; men är inte priset som betalar det. Tron försvarar aldrig sig själv, hon stöder alla sina argument på Kristi blod. Hon blir en god tjänarinna som frambringar Herren Jesu rikedomar till själen, därför att hon erkänner varifrån hon har tagit dom till sig, och äger den nåd allena som anförtrott henne med den.

Den mest häpnadsväckande sanningen i evangeliet om Jesus Kristus är denna: allt är av nåd. Det är ett verk av Gud, inte av människan. Det är berättelsen om en stark frälsare som återlöser sitt folk, och gör det fullständigt. Det handlar om en suverän Gud, en fullkomlig frälsare, och en fullbordad försoning.

I ovan anförda skriftställen, hör vi budskapet om livet självt. Till att börja med talas det om vår oförmåga. Om vi tror att vi genom gärningar kan förvärva något av Gud, förstår vi inte hur förlorade vi verkligen är. Den som hållar sig till gärningar tar endast emot sin lön, inte rättfärdighet. Den som kommer till Gud utan några anspråk på meriter eller förtjänst, men i stället förtröstar på den Gud som rättfärdiggör den ogudaktiga, får tillräkna sig sin tro som rättfärdighet. Det är en tro som kommer med tomma händer, kräver inget själv, men söker sitt allt i Kristus. Denna tomhänta tro är den sortens tro som resulterar i en rätt ställning inför Gud.

Därnäst talas det om Guds förmåga. Eftersom tron kommer med tomma händer, finner den i Guds nåd allt det som den någonsin behövt eller önskat. Det finns kraft i Guds nåd, och den bringar full frälsning till den själ som misströstar om allt annat än fri, oförtjänt nåd. Nåden kan inte ge sitt handslag till den som bär med sig tankar om förtjänst, eller goda gärningar, eller andra mänskliga tillägg till nåden. "Men om det var av nåd, var det inte för gärningars skull - då vore nåden inte nåd." (Rom. 11: 6).

Guds underbara nåd kan man inte blanda med mänsklig förtjänst. Den hand som håller på sin egen godhet, eller forsöker att smyga in en förtjänst här, en god gärning där, kommer inte att finna Guds nåds öppna hand. Endast en tom hand passar in i Guds mäktiga hand av nåd. Endast den person som i Kristus finner sin allt-i-allo vilja, och genom att göra så, kommer i ett rätt förhållande till Gud. Det är därför som Skriften säger att det är genom tro så att det må vara i överensstämmelse med nåden. Gud i sin vishet, utesluter människans stolthet(skryt) genom att åstadkomma frälsning av nåd allena.

Slutligen, ser vi vissheten i frälsningen. Eftersom Gud frälsar genom sin allsmäktiga och oförtjänta barmhärtighet och nåd, så "garanteras" löftet om frälsning eller görs fastare och orubbligt för var och en som sträcker ut sin tomma men troende hand till hans allsmäktiga och suveräna nåd. Om frälsningen, endast ytterst litet berodde på syndaren, skulle man aldrig tänka på löftet som fast och orubbligt. Eftersom tron anser sig vara ovärdig, och eftersom nåden genom definitionen är fri och oförtjänt, så är själva frälsningen helt och hållet Guds verk (1. Kor. 1:30-31), och följaktligen är den viss, fast och kan "garanteras". Endast frälsning som är Guds verk i dess helhet kan passa in på denna beskrivning.

Min vän, äger du en sådan rättfärdighet som Paulus talar om i Fil. 3:9, citerad ovan? Eller har du en ställning inför Gud som är baserad på vad DU GÖR, hellre än på vad KRISTUS har GJORT i ditt ställe? Kan du förstå varför en sann kristen inte kan göra annat än förundra sig över dessa ord: "Salig den som Herren inte tillräknar synd." (Rom. 4: 8)? Har dina synder tillräknats Kristus, och Hans rättfärdighet tillräknats dig genom tro? Har du en aning om vad det betyder att verkligen ha Kristus som frälsare, och inte bara till namnet, så att din förtröstan helt och hållet är i Honom och inte på något du över huvud taget kan göra själv? Kan du ärligt säga att du anförtrott Honom din eviga destination, och helt och fullt tro att Han bar dina synder på korset, och skänkt sin rättfärdighet till dig, så att du kan stå inför den helige Guden? Det är min bön att om du inte kan göra anspråk på Kristus på det här sättet, så hoppas jag att du överväger dessa sanningar, och Gud kommer att vara barmhärtig mot dig och även skänka dig sann tro att omfatta Hans evangelium. Må Gud rikligen välsigna dig när du söker Hans sanning.

Allt är NÅD

Kom i håg detta; annars kan du fara vilse genom att fixera ditt sinne för mycket på tron som är kanalen till frälsning eller så glömmer du nåden som är källan och upphovet till själva tron. Tro är ett verk av Gud i oss..."Ingen kommer till mig" säger Jesus, "utan att Fadern som sänt mig drar honom." Så att tro, som kommer till Kristus, är resultatet av gudomligt dragande. Nåd är den enda och slutliga igångsättande orsaken till frälsning, och tron, väsentlig som den är, är endast en viktig del i maskineriet och underhålles av nåden. Vi blir frälsta "genom tro", men frälsningen är "av nåd". Låt dessa ord ljuda som en ärkeängels trumpet: "Genom nåd är ni frälsta." Vilka glada nyheter för de oförtjänta!

Charles H. Spurgeon

Detta pågår just nu,kära vänner! Sök Herren!

¹ När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna. ² Men han sade till dem: "Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."

Nöd och förföljelse

³ När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: "Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" ⁴ Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. ⁵ Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. ⁶ Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. ⁷ Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. ⁸ Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'. ⁹ Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. ¹⁰ Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. ¹¹ Många falska profeter skall träda fram och bedra många. ¹² Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. ¹³ Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. ¹⁴ Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

Förödelsens styggelse

¹⁵ När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det - ¹⁶ då måste de som är i Judeen fly bort till bergen. ¹⁷ Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset, ¹⁸ och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. ¹⁹ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! ²⁰ Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. ²¹ Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. ²² Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. ²³ Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. ²⁴ Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. ²⁵ Jag har nu sagt er detta i förväg. ²⁶ Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. ²⁷ Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. ²⁸ Där den döda kroppen är samlas gamarna.

Människosonens återkomst

²⁹ Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. ³⁰ Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. ³¹ Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra. ³² Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. ³³ När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. ³⁴ Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. ³⁵ Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. ³⁶ Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. ³⁷ Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. ³⁸ Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, ³⁹ och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. ⁴⁰ Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. ⁴¹ Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar. ⁴² Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. ⁴³ Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. ⁴⁴ Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen. ⁴⁵ Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, ⁴⁶ salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. ⁴⁷ Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. ⁴⁸ Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, ⁴⁹ och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, ⁵⁰ då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till ⁵¹ och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.- Matteus kap.24