Missionsfältet Sverige

Ett stående böneämne under många år inom svensk kristenhet har varit att nå ut med evangelium inom det så kallade 10/40-fönstret, ett gigantiskt område som sträcker sig från Nordafrika i väst, via Mellanöstern och vidare ända till Bortre Asien inkluderat folkrika länder som Indien och Kina. Flera av dessa länder är helt stängda för evangelium.
Svenska församlingar har historiskt sett varit världens mest aktiva och målinriktade då det handlar om att sända ut missionärer. Så gott som varje liten lokal församling har haft eller bistått missionärer på fältet, med huvuduppgiften att sprida budskapet om Jesus, följt av många viktiga sociala insatser som sjukvård, utbildning etc. Sedan började statliga bidrag att bekosta missionen och flera församlingars arbete förändrades från att vara evangeliserande till att lägga fokus på socialt biståndsarbete.

Senaste åren har det blossat upp debatter, ibland riktigt hätska, om invandringen till Sverige. Samtal fyllda av hat, förtal och varningar om islamisering av Sverige förs på hög politisk nivå. Svensk kultur och invanda traditioner luckras upp och faller sönder. Från kristet håll uppmanas till bön och politisk aktivitet som en sista chans att rädda Sverige. En känd messian, Lars Enarsson, går så långt att han påstår att Gud har sagt att vi alla måste rösta på Sverigedemokraterna för att rädda landet. I ett upprop publicerat på egen hemsida skriver han: ”Det enda politiska parti som idag utgör ett alternativ till den oroande utvecklingen mot en antikristlig diktatur i Sverige är Sverigedemokraterna.”
Hela mitt inre protesterar! Som om Gud skulle bry sig ifall svenska traditioner går förlorade! Tvärtom är det så att Gud fortfarande svarar på bön. Vi har bett om missionärer och om att nå de onådda folken, och Gud sänder missionsfältet till oss. Genom invandringen har vi på ett sätt som aldrig tidigare fått möjlighet att nå muslimer med evangelium.
Det är valår och engagemanget bland kristna är stort för att övertyga väljarna om vilket parti man bör rösta på. Också här har många församlingars huvuduppdrag fått ge vika för politiska och inomvärldsliga intressen. Tänk om vi istället skulle lägga all denna energi på evangelisation. Som Kristi kropp i tiden är vårt absolut primära uppdrag att genom våra liv proklamera himmelrikets politik, det budskap som basuneras ut från höjden och som förkroppsligades i Jesus då han gick här på jorden. Se på Jesu liv, lyssna till hans undervisning och följ hans uppmaningar. Lär och prioritera.
Det finns en anledning till att Herren Jesus Kristus fortfarande inte hämtat hem församlingen. Den har ett uppdrag att slutföra och tiden är kort. Nu är frälsningens dag.

Uppdraget Gud gett församlingen är omöjligt att pressa in i något politiskt partiprogram. Budskapet vi fått att förkunna förvandlar däremot människors liv och ingjuter hopp för framtiden mitt i den hopplöshet som råder i världen.

Det finns många muslimer i Sverige idag. Islam är en hemsk förtryckarreligion som skördar många oskyldigas liv på liknande sätt som man gjort inom kristendomens historia, exempelvis under den förfärliga katolska inkvisitionen. Se på alla dessa hemska terrordåd och utrotningskrig som utförs i Allahs namn. Tusentals människoliv har på de mest grymma sätt slaktats i jihad, det ”heliga krig” där utövarna menar sig vilja rena jorden. Men detta till trots påstår jag att islam inte är det stora problemet.
Ett större problem än islam är idag alla på Jesus Kristus troende som oroas mer över förlorad trygghet än att ta missionsuppdraget på allvar; vilket egentligen innebär att man förringar evangeliets kraft och förnekar Guds makt att förvandla. För att rädda vårt land förlitar man sig istället på vad politikerna kan genomföra genom röstsedeln i valurnan.
Vi lever i ett samhälle där det kristna budskapet anses vara människofientligt och fanatiskt. Men Gud har makt att tillsluta och öppna människors hjärtan. Han kan styra konungars hjärtan och det finns många vittnesbörd om hur Gud har uppenbarat sig och förvandlat även övertygade muslimer. Vi är kallade att presentera Jesus för alla folkslag, så låt oss inte försumma uppdraget genom att stänga in oss i vår vrå nu när det hårdnar i tiden.
Vi har en högre och starkare makt att räkna med, som handlar om att älska sina fiender med en gudomlig kärlek som kan bryta ner det största motstånd. Var med och sprid budskapet om Jesus Kristus som Frälsare! Tiden är kort! ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” (Matt 28:18,19).  (Text. Berno Viden)

Den långsamma tillvänjningens strategi snärjer allt fler!

För några år sedan skrev jag en text med rubriken "Den långsamma tillvänjningens strategi". Där beskrev jag utvecklingen i kristenheten vad gäller ett ständigt ökande accepterande av olika villfarelser och hur den tillvänjningen går till. Då beskrev jag ett nytt tillstånd i kristenheten så här, vilket stämmer minst lika bra idag:

"Helt klart har det infunnit sig ett helt nytt normaltillstånd i kristenheten. Borta är tiden då den bibelförankrade evangeliska tron kännetecknade de fria församlingarna. Då var fokus på människors omvändelse, frälsning, helgelse, lärjungaskap, missionsbefallningen och på Jesus återkomst. Det var en förkunnelse som Gud då och då bekräftade genom att låta bibelförankrade tecken och under ske. Idag ligger istället fokus på JAGETs välbefinnande, på framgång, på upplevelser, på manifestationer av österländsk kundalini-typ, allt mixat med diverse villoläror – eller brist på sunda läror! Den som idag ställer sig upp för evangelisk bibelförankrad tro blir hånad och kallad dogmatisk, fundamentalist, kärlekslös och dömande. De som ofta hyllas är de som sprattlar på golvet, skryter med framgångar eller är "toleranta" mot allt och alla – förutom mot dem som man pekat ut som intoleranta."
Idag, några år senare, ser jag det som nödvändigt att återigen lyfta fram detta ämne och att reflektera över vad som hänt sedan sist och se på dagens normaltillstånd i kristenheten.

Utvecklingen sedan 1950-talet

Om jag först – lite fritt tolkat – skulle beskriva förvillelsen i kristenheten i en graf, så skulle jag säga att det mellan ca. 1950-1980 ökade svagt linjärt. Från början av 1980-talet, då Trosrörelsen (Livets Ord m.fl.) fick fäste i vårt land, började grafen stiga uppåt ordentligt, men fortfarande linjärt. Men från 2008 då den s.k. "väckelsen" i Lakeland ägde rum och fram till 2017 så skulle jag säga att förvillelsen skenat iväg och nu sker enligt en exponentiell kurva, där kurvan drar i väg allt brantare uppåt. Förvillelsen sker nu på en mycket bredare front, och det bidrar också till att utvecklingen rusar i höjden. En syster i tron skrev och berättade för mig att hon sett denna utveckling framför sig på detta grafiska sätt, och det är precis så som jag själv upplever det. Så här skulle en sådan graf kunna se ut – lite fritt ritat:

Villoläror har blivit allemansgods!

Vad är det då som gör att jag själv och andra beskriver utvecklingen så här? Här är några faktorer som jag tror varit avgörande:

1. En allt större bredd på villoläror av olika slag som strömmar in i vårt land. Nu är det inte endast trosförkunnelsen som lockar och bedrar, utan även Toronto-andlighet, Bill Johnson-teologi, Emergent Church, Purpose driven (Rick Warren), katolicism, katolsk mystik, inblandning av New age, humanism, m.m.
2. Fler och fler kristna blir förblindade och kan inte längre skilja mellan sanning och lögn, mellan sann kristen tro och falsk tro. Man ser då inte heller varför villfarelser är fel. Brist på god bibelundervisning och utebliven privat bibelläsning bidrar till detta.
3. Nya generationer och grupper tar nu vid i församlingarna, personer som många gånger inte fått en korrekt undervisning om evangeliet och därför inte är sant omvända och kristna enligt Bibelns definition. Dessa stackars ungdomar har många gånger fått med sig olika villfarelser redan tidigt i livet.

Den långsamma tillvänjningen har gått så otroligt långt idag att många villfarelser nu har blivit ett slags allemansgods i kristenheten. Väldigt få förstår vad som är fel i allt detta. Om vi skulle gå tillbaka till 50-talet och pröva dessa läror och andliga fenomen inför den tidens vakna och nyktra kristna ledare så skulle många genast kunna avslöja mycket av detta som villoläror och falsk andlighet. Och de skulle göra det helt ogenerat och med kraft! Men idag finns knappt några kristna ledare i vårt land som är så pass rakryggade, vakna och nyktra att de kan varna för detta. Vilka är det då som har förändrats och lämnat bibeltroheten?? Det bör man fundera över.

Tidstecken

En kraftigt utbredd förblindelse
Vad ser vi då för tecken på att det förhåller sig så här? Jo, detta märks inte minst av i kontakten med många kristna. Man märker det i församlingarna: vad man pratar om, i predikningar, hur man förhåller sig till lärofrågor och andlighet, hur man uppfattar evangeliet idag, vad som utgör kärnverksamheten, hur man ser på evangelisation och mission, osv. Men det märks också tydligt i kristna tidningar och bloggar. Där skrivs idag t.ex. positiv och frejdigt om påven och Katolska kyrkan. I flera medier får allehanda falska profeter komma till tals och saluföra sig själva. Och där varnar man för de som varnar.
Ett tydligt tecken på en allt mer utbredd förblindelse är det ökande intresset för Katolska kyrkan och katolsk mystik. Detta såg vi ju ett paradexempel på när påven besökte Sverige i oktober 2016. Som ett annat exempel kan jag nämna att EFS tidning Budbäraren nyligen hade en artikel om författaren Magnus Malm där han fick föra fram sitt vurmande för katolsk mystik, och inte minst då den "ignatianska spiritualiteten", alltså mystika övningar lanserade av den katolska jesuitordens grundare, Ignatius av Loyola. Magnus Malm har en anställning i Katolska kyrkan, och då kanske det inte är så konstigt att han passade på att slå ner på både reformationen och Luther. Hans önskan under detta år när reformationens 500-årsjubileum firas är då inte förvånande:

"…lägga våra skillnader bakom oss och avsluta den så att säga protestantiska parentesen, att sluta leva i protest emot någonting och istället återvända till den odelade kyrkans tro"

I artikeln förespråkar alltså Magnus Malm en återgång till Katolska kyrkan. Och lägg nu märke till att detta framförs i en tidning som ges ut av den lutherska rörelsen EFS (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen). Detta är ett kraftigt tecken på en utbredd förblindelse i den evangeliska kristenheten!
Ett annat tecken på denna nu så utbredda förblindelse blev satsningen som hölls den 28-30 oktober 2016 i Friends Arena och som gick under namnet "Awakening Europe Scandinavia". Massvis med folk i Sveriges arma kristenhet såg positivt på denna satsning, helt okritiskt och utan att utöva urskiljning. Men under Awakening-satsningen spreds just framgångsteologi och Toronto-andlighet m.m. Dessutom utlovades en väckelse i hela Norden i och med denna satsning. Tack o lov blev det ingen väckelse av det slaget, och därmed var ju även det löftet falskt. Jag själv har nog aldrig upplevt så mycket kritik som när jag varnade för Awakening. Det tillsammans med det stora okritiska intresset för satsningen, blev för mig ett starkt tecken på att "den långsamma tillvänjningen strategi" fortsätter att tugga i sig allt fler kristna i vårt land.
En allt större aggressivitet mot de som varnar
Jag tycker mig också se att aggressiviteten bland de som retar sig på de som varnar för den falska kristendomen har ökat kraftigt på sistone. Och allt fler retar sig också på dem som predikar sanning. Mail från våra kritiker blir allt mer ologiska, ogenomtänkta och aggressiva. Inte minst märkte jag detta i samband med att jag själv varnade för Awakening-satsningen. Fick den satsningen någon att vakna, så var det i alla fall jag som vaknade över detta faktum med den nu kraftigt utbredda förblindelsen och den ökande aggressiviteten. Denna aggressivitet är ett tecken på att "kärleken skall kallna hos de flesta" – vilket Jesus profeterade om (mer om det nedan). Det börjar med andra ord kännas kallt runt omkring dem som vill hålla sig till Bibeln och Sanningen. Områden där man som kristen kan röra sig och känna sig bekväm minskar dagligen. Men det visar också på att även detta bibelord är helt korrekt:

Matt 7:14: "Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

Detta blir tydligare och tydligare för var dag.
"Offerhöjds-kristendom"
Jag skulle vilja införa ett nytt begrepp för att beskriva dagens kristenhet, och det är att man allt mer sysslar med det som vi skulle kunna kalla för offerhöjdskristendom. Vad menar vi då med detta? Först en kort och förenklad bakgrund:
När det judiska folket intog "Det förlovade landet" efter sin 40-år långa ökenvandring, då uppmanade Gud dem att bl.a. ödelägga alla de offerhöjder som hednafolken i detta område hade brukat för sin avgudadyrkan. Vi skall också minnas att det endast var vid tabernaklet judarna skulle offra till Gud och senare i templet i Jerusalem (se t.ex. 5 Mos 12:13-14). Men när landet senare pga. konflikter delades upp i två riken, Juda och Israel, så tyckte folket i Israel att de kunde offra på annat sätt och på andra platser, det var ju ändå till Gud – tänkte man. Och så byggde man upp offerhöjder, senare även inom Juda rike. Det blev ganska många sådana kan vi förstå av texterna i Gamla testamentet. Man kan säga att dessa hedniska offerplatser "judafierades" på motsvarande sätt som vi inom kristendomen "kristnat" många hedniska riter och helgdagar etc. Och på offerhöjderna blandades främmande riter och annat offrande med offrandet till Herren Gud. Man slängde för säkerhets skull även på en bock för avgudarna Astarte, Baal och Molok – lite fritt tolkat. Men dessa offerhöjder var en styggelse i Guds ögon. Det var först i och med den store reformatorn kung Josia som offerhöjderna avskaffades i Juda rike. Men det var en kortvarig reformation. Avfallet fortsatte senare och till slut utlämnade Gud det judiska folket till fångenskapen i Babylon.
Den som läst sin Bibel flitig ser tydligt parallellerna mellan judafolkets vandring och öde och kristenhetens vandring och öde. Judarnas historia i Gamla testamentet är profetiska bilder av vad som kommer att ske med kristenheten. Vi är ingalunda bättre, vi kommer att avfalla vi också, och till slut intas av "Babels kung", Antikrist!
Gud har för oss kristna hedningar stakat ut en mycket enkel väg, och den vägen är Jesus. Jesus står för allt det som Bibeln kräver av oss. Genom en enkel tro på honom och hans försoningsgärning för ALLA våra synder och ALL vår skuld blir vi Guds barn och får löftet om ett evigt liv! Vi kan redan nu leva som enkla och fria barn till Gud. Denna "barnaskapsväg" är den tro som Gud har stakat ut för oss, och tillsammans är vi hans tempel idag. Det behövs inte längre några tempelbyggnader, inga fler offer och ingen särskild prästtjänst osv. Alla är vi präster inför Gud och Jesus är vår överstepräst. Allt offrande, all ritual, alla metoder, all liturgi är totalt överflödig i det barnaskap som Gud vill att vi skall leva i. Det kristna livet är vårt "Jerusalem" här och nu!
Om vi utifrån detta som Gud vill ge oss genom sitt evangelium betraktar kristenheten idag, var kan vi då se denna "offerhöjdskristendom"? Hur ser den ut i detta perspektiv?
Jag vågar säga att all s.k. kristendom som inte står med båda fötterna i evangeliet riskerar att vara en sådan offerhöjdskristendom. Katedraler och mässor är definitivt främmande offerhöjder i kristenheten. Påvar, biskopar och präster i all sin utstyrsel och i sina höga ämbeten utgör också en inblandning av sådant som är främmande. Men jag tror även att all arenakristendom är det. Minns detta viktiga ord från Jesus:

Luk 16:15: "Det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud".

I det bibelordet har vi kanske en av Bibelns definitioner på bl.a. offerhöjdskristendomen. Och överallt där denna korrumperade kristendom existerar, där känner man en frihet att "kasta på en bock för Baal också". Där känner man friheten att blanda in lite av varje efter eget tycke och smak. Har man sett vad de gör i USA, så kan man göra det här också, osv. Bara det funkar är det bra, tänker många.
Varnar då Nya testamentet för denna "offerhöjdskristendom"? Ja absolut! Här är ett par bibelord som just varnar för osund inblandning och att gå utöver vad Bibeln lär oss:

2 Tim 4:3: "Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen."
1 Kor 4:6: "Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den andres bekostnad."

Offerhöjdskristendomen är alltså fel i grunden, och det spelar ingen roll om man där rör sig med kristna termer och kör allt under kristen flagg. Och det är med denna felaktiga grund som det blir så lätt att vänja sig vid ytterligare villfarelser. Avfallet eskalerar snabbt med alla de offerhöjder som nu finns på plats i vårt land – och i så gott som alla andra länder!
Ointresse för Bibeln och sanning
Ett annat allvarligt tecken är att intresset har minskat dramatiskt för sådana bibliska sanningar som skapelse, Jesu gudomlighet, rättfärdiggörelsen, omvändelsen, yttersta tiden, Jesu återkomst, Israels och judarnas roll i historien, m.m. Nu är det istället vanligt med fokus på obibliska föreställningar som att t.ex. "bygga Guds rike på jorden, här och nu" samt överbetoning av lovsångens betydelse. Dessa två ting är mycket tydliga i sammanhang som präglas av andligheten från Bill Johnson och Hillsong – men även från andra håll. I andra sammanhang "sänker man trösklarna" och gör Jesus till en fin förebild och kompis istället för den frälsare han är som också skall döma världen. Ibland är Jesus bara en "guru" bland många andra gurus.
Detta ointresse för Bibeln och sanning ser vi också på att många kristna hellre lyssnar till budskap från mängder av spektakulära förkunnare än att läsa Bibeln. Och man är inte noga med vad som är sant och vad som inte är det. Ofta hänvisas till "uppenbarelsekunskap" istället för Bibeln. Till mig skrev en man att jag inte skulle ta så allvarligt på Bibeln, det är viktigare att lyssna in Anden, menade han. En uppenbarelse från "en gudsman" står högre än Bibeln, tycks det som. Det är en mycket osäker väg man beträder om man tänker på det sättet!
Vi skall komma ihåg att Jesus är Guds Ord förkroppsligat. Guds Ord är också det manna, det bröd vi behöver för vår andliga mognad och för att hålla vår tro vid liv. Och Jesus är det levande brödet. När vi "äter" Guds Ord får vi del av Jesus eftersom han är ett med Ordet. Älskar vi inte Bibeln kan vi inte heller älska Jesus på ett äkta sätt!
Det finns flera bibelställen som talar om kärleken i en speciell mening, och jag tror att dessa hänger ihop. I 2 Tess 2:9-12 talas om att det är kärleken till Sanningen som kan rädda oss från att gå vilse i den yttersta tiden, men att kärleken till tecken och under kommer att leda vilse. Vi skall då komma ihåg att Jesus själv kallade sig för Sanningen. Älskar vi inte Sanningen kan vi alltså inte heller älska Jesus på ett äkta sätt. I Uppenbarelsebokens kapitel 2 skickade Jesus ett budskap till församlingen i Efesos och sa att de hade övergett "den första kärleken". Jag är övertygad om att det handlar om den grundläggande kärleken till Jesus, Sanningen och Guds Ord (alla dessa tre är ju ett).
Detta ointresse för både Bibeln och sanning är ett allvarligt tillstånd i vår tids kristenhet, och det innebär de facto ett ointresse för den sanna Jesus, en nonchalans inför den som Jesus verkligen ÄR och det han står för. Detta har Jesus beskrivit med dessa ord, som avser den yttersta tiden:

Matt 24:11-12: "Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta."

Diggar man vad de falska förkunnarna säger så ökar laglösheten. Då kallnar också den sanna kärleken, den kärlek som sätter Jesus, Sanningen och Bibeln högst. Även denna profetia är på god väg att gå i uppfyllelse, och det är ett allvarligt tidstecken!
Förvärldsligande
Självklart ser vi också avfall och förvillelse i kristenheten när vi tittar på hur man förhåller sig till världen, materiella ting, moral, etik, sex, alkohol, politik, lyx, osv. Här har det också skett ett exponentiellt förfall under senare år. Idag är skillnaden mellan kristna och ickekristna mycket, mycket mindre än för 50 år sedan.

Gud prövar sin församling

När vi ser allt detta osunda och falska komma över kristenheten måste man besinna sig och förstå att Gud har full koll på skeendet. Personligen tror jag att han låter allt detta komma för att pröva sin församling på jorden. ”Domen börjar med Guds hus” skrev aposteln Petrus (1 Pet 4:17). Det är som att lägga ut ett dött djur på marken: ”Där liket ligger, där samlas gamarna” (Matt 24:28). Dessa prövningar blir som en vattendelare i kristenheten. Det kommer att bli allt tydligare vilka som vill hålla sig till Sanningen och vilka som vilka som trivs bättre med offerhöjdskristendomen.
Observera noga detta: att något "funkar" är inte ett tecken på äkthet! Företeelser och läror måste därför alltid prövas mot Bibelns samlade undervisning, ty "Summan av Guds ord är sanning" (Ps 119:160). Vi kan i Bibeln se att Gud kan pröva vår kärlek till honom och Sanningen genom att låta falska profeter och förkunnare träda fram, och att det då även kan ske övernaturliga ting:

5 Mos 13:1-3: "Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: ’Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem’, då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty Herren, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ."

Vad skall vi då göra?

En del önskar sig som sagt "tillbaka till den odelade kyrkans tro". Jag tror istället vi behöver en "Josia-väckelse" i vårt land. Om vi får uppleva en sådan vore det väldigt välsignat, men vi vet från Bibeln att det blir en kortvarig välsignelse i så fall. Vi har ju facit i Bibeln. Men vad kan vi då göra för att eventuellt få uppleva en "Josia-väckelse"? Jag kan börja med att nämna vad som inte behövs: Inte handlar det om att gå på bibelskolor. Inte handlar det om Jesusmanifestationer. Inte behöver vi fler Alpha-kurser. Inte behöver vi ta in fler förkunnare från andra länder. Inte behöver vi mer "smörjelse" från USA. Inte fler dyra konferenser och awakening-satsningar. Inte fler metoder eller riter. Inte fler videor eller böcker. Inte mer sprattlande på golvet eller skakningar i alla lemmar. Inte mer arenasatsningar. Inte mer ljud-, ljus- och rökanläggningar.
Återupprätta Bibelns ställning
Jag tror rätt och slätt att vi skall söka Gud i all enkelhet, både enskilt i vår kammare och tillsammans i mindre grupper, gärna även i hela församlingar. Det skall vi göra genom bön och bibelläsning. Vi lägger ner det vi är och har inför Gud och ber honom att använda oss. Sedan ställer vi allt vårt hopp till att han använder oss och ger oss kraft och inspiration genom sin Helige Ande. För det behöver man inte krysta, skrika, vifta med armarna eller något sådant. Det är bara att lita på Gud. I allt detta är det avgörande att ge Bibeln en upprättad ställning så som vårt enda rättesnöre. Vi måste återupptäcka Bibeln! Vi skall nu läsa om hur det var när kung Josia i Juda rike återfann den bortglömda "lagboken", alltså Gamla testamentets äldre böcker:

2 Kung 22:11-13: "När kungen hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder. Och kungen befallde prästen Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjänare, och sade: ’Gå och fråga Herren för mig och för folket, ja, för hela Juda, om det som står i denna bok, som man nu har funnit. Ty Herrens vrede är stor, och den är upptänd mot oss därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är föreskrivet oss.’ ".

Gud svarade också Josia, och sa bl.a. detta:

2 Krön 34:27: "Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren ."

Väckelsens sinnelag
Detta Josia sinnelag behövs bland kristna i vårt land om vi ännu en gång, kanske en sista gång, skall få uppleva ett andligt tillnyktrande och väckelse. Observera detta: det blir inte väckelse genom att man predikar om väckelse eller profeterar om det. Väckelse ger Gud när han vill och om han vill, och troligast gör han det som svar på att vi ödmjukar oss inför honom, vänder om till Sanningen, och ber att det andliga uppvaknandet skall börja med oss själva. Läget är MYCKET allvarligt i vårt land, så det är inte lätt att ha ett hopp om väckelse. Men låt oss trots det ändå fortsätta att hoppas på det och be om det.
Tillrättavisa och varna
Låt oss också fortsätta att varna för det osunda. Det kan behövas innan en sund väckelse blir möjlig. För egentligen är väl just väckelse ett uppvaknande från det som är fel? Men ibland kan man ändå få höra att vi som kristna inte skall varna. Ibland sagt med orden "vi skall ju inte döma". Men Bibeln uppmanar oss till att vakta på det falska och varna för vargarna. Här är ett tydligt bibelord:

2 Tim 4:1-2: "Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning."

Positiva tecken

Jag vill avsluta med att nämna vad vi trots allt ser för positiva tecken i kristenheten. Ett är faktiskt att det sker ett uppvaknande från villfarelser, om än i förhållandevis liten skala. Än idag är det många som efterfrågar Sven Reichmanns bok "Allt är inte Gud som glimmar" och många vill också hjälpa till att sprida den boken och annat material. Ett annat positivt tecken är att det märks ett nyväckt intresse för det klassiska evangeliet. Sedan tycker jag också att bibelkunskapen och insikten ökar bland de som vill hålla sig på den smala vägen. En del följer också utvecklingen i världen på ett nyktert och vaket sätt och stämmer av detta med Bibelns profetior. Denna väckta skara utgör inte många procent, men det är ganska många personer till antalet. Samtidigt blir värmen, innerligheten, och troheten allt starkare bland dem som håller till på den smala vägen. Och i allt detta skall vi minnas dessa bibelord:

Matt 7:14: "Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."
Luk 12:32: "Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket."
Luk 16:15: "Det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud".
Luk 6:26: "Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna."

/Lennart Jareteg

Framgångsteologin lever och frodas – vad blir slutstationen?

Jag vill inleda denna artikel med att göra dig uppmärksam på att Sven Reichmanns bok Allt är inte Gud som glimmar nu åter finns i tryckt bokformat. Du kan beställa ett gratis exemplar utifrån instruktionerna i denna sida: http://bibelfokus.se/glimmar [1]

I sin bok behandlar Sven mycket insiktsfullt Trosrörelsens lära, den s.k. "trosförkunnelsen" eller "framgångsteologin" vilken är grundstenen i församlingar som t.ex. Livets ord i Uppsala och Arken i Stockholm. Han går igenom denna teologis historia, problem, risker, frukt, dess förkunnare och teologer. Vad jag vill trycka på med denna artikel, är att Svens bok är lika aktuell idag som tidigare eftersom trosförkunnelsen lever vidare och sprids in i fler och fler församlingar och samfund, men i olika nyanser. Ibland har förkunnelsen gått i ett slags undervattensläge, men rätt som det är dyker den upp i lite förnyad skepnad där grunderna ändå är de samma och har samma ursprung. Dock är det så att olika delar av trosförkunnelsen framhävs olika mycket inom de olika sammanhangen. Boken ger en välbehövlig insikt för att kunna utöva urskiljning och navigera rätt i dagens förrädiska andliga landskap.
Trosförkunnelsen är inte död och begraven
Många lever med tron att (1) trosförkunnelsen är kompatibel med genuin, evangelisk tro. Andra lever med tron att (2) Trosrörelsen (Livets ord mfl) har lämnat de allvarliga villolärorna bakom sig och nu riktat in sig i ledet bland sina evangeliskt troende kristna syskon. Båda antagandena är fel. Låt mig ta detta i två punkter:
1. Trosförkunnelsen som helgjuten teologi är en förhållandevis ny teologi i den kristna historien, även om delar av den återfinns i mycket gamla villoläror som gnosticismen. Trosförkunnelsen förmedlar ett helt annat evangelium än det evangelium vi finner i Bibeln. Den presenterar en annan Jesus än vad Bibeln undervisar om. Den visar upp en annan Ande än Bibelns Helige Ande. Och den har en helt annan undervisning om människan och den troende än vad Bibeln har. Jag skall inte gå in på detaljerna här, utan jag hänvisar till Sven Reichmanns bok samt till en sammanfattande text som jag skrev för några år sedan: Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi [2].
2. Trosrörelsen har inte lämnat denna falska teologi bakom sig; Trosrörelsen har aldrig avsagt sig sin teologi offentligt eller bett om förlåtelse för att spridit allvarliga villoläror – som bevisligen skadat oerhört många kristna i deras själ och tro. Än idag vilar t.ex. hela Livets ords verksamhet på denna stadga:

”Jesus visade med sitt liv, sin död och sin uppståndelse att Gud vill frälsa människan till ande, själ och kropp och att Guds vilja är att varje människa i detta livet skall vandra i gudomlig hälsa, gudomligt välstånd och genom tro är en övervinnare på alla livets områden.”

För bara några år sedan kunde man fortfarande läsa detta svar i en frågor-/svarkolumn på Livets ords hemsida, där frågan löd: ”Har ni förändrats?”:

”Ja, visst förändras en församling med åren, det vore ju konstigt annars. Men då det gäller läran och inriktningen är den precis densamma nu som när vi startade.”

Sedan kan man ju lätt konstatera att hela den verksamhet och förmögenhet som Livets ord idag sitter på, är byggd på trosförkunnelsen som grund. Den grunden står ju kvar än idag, och all verksamhet utgår från denna grund.
Förblindelsen
Nu är det ju inte enbart så att Trosrörelsen smugit undan en del av den undervisning som på 80-talet väckte en stor vrede och fasa i den evangeliska kristenheten i vårt land, och att det därför är många som tror att Trosrörelsen riktat in sig i ledet. Sanningen är också den att många kristna idag är okunniga om vad sann evangelisk tro innebär, men också själva är påverkade av olika delar av trosförkunnelsen och dess falska andlighet. Detta gör många kristna förblindade inför allehanda villoläror och villfarelser, och därför finns det ett ständigt behov av att upplysa om detta. Denna förblindelse innebär t.ex. att man inte kan se sambanden mellan nya rörelser och trosförkunnelsen. Man ser inte vad nya företeelser härstammar från, var de inhämtar inspiration och influenser ifrån osv. Och värst av allt är nog att man inte ser vart allt det här tycks vara på väg: till lydnad under påven! 
Den karismatiska rörelsen sägs ha startat i den protestantiska kyrkan år 1960 och i den katolska kyrkan 1967. Redan 1977 samlades karismatikerna till The Kansas City Charismatic Conference. Konferensen hade ca. 50.000 deltagare varav ca. hälften utgjordes av katoliker. Detta säger något om faran med att basera ekumenik på upplevelser av karismatisk karaktär istället för på det sanna evangeliet. Man kan fundera över vilken roll som möjligen Katolska kyrkans jesuiter (ett hemlighetsfullt ordenssällskap som startades med syfte att ta död på reformationen) kan ha spelat i att bidra med villoläror som förr eller senare tycks dra åt samma håll. Arbetet med att ”återföra de vilsna fåren till lydnad under Petri stol” ser i vilket fall som helst ut att ske mycket strategiskt, långsiktigt och målmedvetet – om man ser det ur ett lite större perspektiv.
Det större perspektivet
Jag har försökt göra en skiss/ett träd, som visar hur det här hänger samman, och mycket i skissen utgår då från Trosrörelsens rötter och deras påverkan på den del av kristenheten som många vill kalla för den karismatiska kristenheten. Som du förstår är bilden något förenklad, allt får inte plats, men den visar de viktigaste skeendena och strömningarna. Ta gärna till dig den här bilden för att du skall vara ännu mer vaksam på den utveckling som vi nu står mitt uppe i inom kristenheten: Det stora avfallet! Låt detta väcka dig om det är nytt för dig!
Lennart Jareteg

TRONS TOMMA HAND

Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet. Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet.Därför är tron grunden för att nåden skall gälla och löftet stå fast för alla hans efterkommande. (Rom. 4: 4-5, 16).

(Fil. 3: 9)...och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror.

Gud har valt att frälsningen skall tas emot i tro, därför att den låtsas inte att åstadkomma frälsning, eller att hjälpa till att komma in i frälsningen, men är tillfredsställd med att ödmjukt ta emot den.Tro är den tunga som ber om förlåtelse, den hand som tar emot, och det öga som ser; men är inte priset som betalar det. Tron försvarar aldrig sig själv, hon stöder alla sina argument på Kristi blod. Hon blir en god tjänarinna som frambringar Herren Jesu rikedomar till själen, därför att hon erkänner varifrån hon har tagit dom till sig, och äger den nåd allena som anförtrott henne med den.

Den mest häpnadsväckande sanningen i evangeliet om Jesus Kristus är denna: allt är av nåd. Det är ett verk av Gud, inte av människan. Det är berättelsen om en stark frälsare som återlöser sitt folk, och gör det fullständigt. Det handlar om en suverän Gud, en fullkomlig frälsare, och en fullbordad försoning.

I ovan anförda skriftställen, hör vi budskapet om livet självt. Till att börja med talas det om vår oförmåga. Om vi tror att vi genom gärningar kan förvärva något av Gud, förstår vi inte hur förlorade vi verkligen är. Den som hållar sig till gärningar tar endast emot sin lön, inte rättfärdighet. Den som kommer till Gud utan några anspråk på meriter eller förtjänst, men i stället förtröstar på den Gud som rättfärdiggör den ogudaktiga, får tillräkna sig sin tro som rättfärdighet. Det är en tro som kommer med tomma händer, kräver inget själv, men söker sitt allt i Kristus. Denna tomhänta tro är den sortens tro som resulterar i en rätt ställning inför Gud.

Därnäst talas det om Guds förmåga. Eftersom tron kommer med tomma händer, finner den i Guds nåd allt det som den någonsin behövt eller önskat. Det finns kraft i Guds nåd, och den bringar full frälsning till den själ som misströstar om allt annat än fri, oförtjänt nåd. Nåden kan inte ge sitt handslag till den som bär med sig tankar om förtjänst, eller goda gärningar, eller andra mänskliga tillägg till nåden. "Men om det var av nåd, var det inte för gärningars skull - då vore nåden inte nåd." (Rom. 11: 6).

Guds underbara nåd kan man inte blanda med mänsklig förtjänst. Den hand som håller på sin egen godhet, eller forsöker att smyga in en förtjänst här, en god gärning där, kommer inte att finna Guds nåds öppna hand. Endast en tom hand passar in i Guds mäktiga hand av nåd. Endast den person som i Kristus finner sin allt-i-allo vilja, och genom att göra så, kommer i ett rätt förhållande till Gud. Det är därför som Skriften säger att det är genom tro så att det må vara i överensstämmelse med nåden. Gud i sin vishet, utesluter människans stolthet(skryt) genom att åstadkomma frälsning av nåd allena.

Slutligen, ser vi vissheten i frälsningen. Eftersom Gud frälsar genom sin allsmäktiga och oförtjänta barmhärtighet och nåd, så "garanteras" löftet om frälsning eller görs fastare och orubbligt för var och en som sträcker ut sin tomma men troende hand till hans allsmäktiga och suveräna nåd. Om frälsningen, endast ytterst litet berodde på syndaren, skulle man aldrig tänka på löftet som fast och orubbligt. Eftersom tron anser sig vara ovärdig, och eftersom nåden genom definitionen är fri och oförtjänt, så är själva frälsningen helt och hållet Guds verk (1. Kor. 1:30-31), och följaktligen är den viss, fast och kan "garanteras". Endast frälsning som är Guds verk i dess helhet kan passa in på denna beskrivning.

Min vän, äger du en sådan rättfärdighet som Paulus talar om i Fil. 3:9, citerad ovan? Eller har du en ställning inför Gud som är baserad på vad DU GÖR, hellre än på vad KRISTUS har GJORT i ditt ställe? Kan du förstå varför en sann kristen inte kan göra annat än förundra sig över dessa ord: "Salig den som Herren inte tillräknar synd." (Rom. 4: 8)? Har dina synder tillräknats Kristus, och Hans rättfärdighet tillräknats dig genom tro? Har du en aning om vad det betyder att verkligen ha Kristus som frälsare, och inte bara till namnet, så att din förtröstan helt och hållet är i Honom och inte på något du över huvud taget kan göra själv? Kan du ärligt säga att du anförtrott Honom din eviga destination, och helt och fullt tro att Han bar dina synder på korset, och skänkt sin rättfärdighet till dig, så att du kan stå inför den helige Guden? Det är min bön att om du inte kan göra anspråk på Kristus på det här sättet, så hoppas jag att du överväger dessa sanningar, och Gud kommer att vara barmhärtig mot dig och även skänka dig sann tro att omfatta Hans evangelium. Må Gud rikligen välsigna dig när du söker Hans sanning.

Allt är NÅD

Kom i håg detta; annars kan du fara vilse genom att fixera ditt sinne för mycket på tron som är kanalen till frälsning eller så glömmer du nåden som är källan och upphovet till själva tron. Tro är ett verk av Gud i oss..."Ingen kommer till mig" säger Jesus, "utan att Fadern som sänt mig drar honom." Så att tro, som kommer till Kristus, är resultatet av gudomligt dragande. Nåd är den enda och slutliga igångsättande orsaken till frälsning, och tron, väsentlig som den är, är endast en viktig del i maskineriet och underhålles av nåden. Vi blir frälsta "genom tro", men frälsningen är "av nåd". Låt dessa ord ljuda som en ärkeängels trumpet: "Genom nåd är ni frälsta." Vilka glada nyheter för de oförtjänta!

Charles H. Spurgeon

Detta pågår just nu,kära vänner! Sök Herren!

¹ När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna. ² Men han sade till dem: "Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."

Nöd och förföljelse

³ När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: "Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" ⁴ Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. ⁵ Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. ⁶ Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. ⁷ Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. ⁸ Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'. ⁹ Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. ¹⁰ Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. ¹¹ Många falska profeter skall träda fram och bedra många. ¹² Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. ¹³ Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. ¹⁴ Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

Förödelsens styggelse

¹⁵ När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det - ¹⁶ då måste de som är i Judeen fly bort till bergen. ¹⁷ Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset, ¹⁸ och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. ¹⁹ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! ²⁰ Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. ²¹ Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. ²² Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. ²³ Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. ²⁴ Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. ²⁵ Jag har nu sagt er detta i förväg. ²⁶ Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. ²⁷ Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. ²⁸ Där den döda kroppen är samlas gamarna.

Människosonens återkomst

²⁹ Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. ³⁰ Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. ³¹ Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra. ³² Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. ³³ När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. ³⁴ Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. ³⁵ Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. ³⁶ Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. ³⁷ Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. ³⁸ Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, ³⁹ och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. ⁴⁰ Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. ⁴¹ Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar. ⁴² Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. ⁴³ Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. ⁴⁴ Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen. ⁴⁵ Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, ⁴⁶ salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. ⁴⁷ Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. ⁴⁸ Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, ⁴⁹ och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, ⁵⁰ då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till ⁵¹ och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.- Matteus kap.24

Gnosticism – giftet som dödar

 Kapitel 1 Främmande eld
”Men Nadab och Abihu föllo döda ned inför Herrens ansikte, när de framburo främmande eld inför Herrens ansikte i Sinais öken…..” (4 Mos 3:4).
Fastän Nadab och Abihu var söner till översteprästen Aron, gjorde de ett misstag när de offrade till Gud. De visste att de gjorde fel. Ändå, precis som Kain, tyckte de att deras sätt var bättre! De hade helt klart anammat ett ”nytt sätt” med vilket de trodde att Gud skulle bli tillfredsställd. Gud skapade man och kvinna för att leva på den här planeten jorden. I sin outgrundliga visdom bestämde Han naturens lagar, såg på Sin skapelse och var nöjd. Han sa,”Det är gott”. Universum framskrider dag för dag, bestämt av Guds befallningar som utgick i Bibelns första bok.
Guds plan och syften
Från begynnelsen fastställde Gud sin planoch sina syfteni klart otvetydligt språk. Han började med att ge sina direktiv till Adam och Eva, och Skriften igenom, gjorde Han ingenting som inte var fullt öppet förklarat för Sin skapelse dvs invånarna på den här planeten. Vilken helt igenom vis och allvetande Gud! Han klargjorde sina vägar för människors barn!
Varje profetia som gavs i Gamla testamentet angående Messias ankomst blev bokstavligen och i exakta detaljer uppfylld vid vår Herres och Frälsares Jesu Kristi ankomst till jorden. Guds plan och syften kunde inte stoppas ! Genom mänsklighetens historia, har människan i sin olydnad hela tiden försökt att ta sakerna i egna händer.
Eva åtrådde att äta av frukten som Gud hade befallt Adam att undvika. Kain bestämde att hans offer var tillräckligt eftersom det var frukten av hans arbete. Ända intill denna dag försöker människan att i sin egen styrka ersätta Gud. Människan har inte plats för Gud i sina tankar utan man är helt upptagen med vad man själv kan åstadkomma. Människan blir trött och otålig. Hon tycker inte om att vänta på Gud utan försöker istället att hjälpa Gud i Hans arbete. Människans bästa ansträngningar är inte ens de tillräckliga! Hur mycket hon än försöker blir hennes visdom till intet.
Trots mänsklighetens ständiga försök att förbättra Guds visdom och planer så framskrider Guds plan och syften med en evig precision. Syftena med världsrikena är bestämda av Honom. Allt är skapat av Honom och till Honom. Till och med den hedniske konungen Nebukadnessar fick inse detta faktum. Efter sin förödmjukelse förklarade han:
Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade Honom som lever evinnerligen, Honom vilkens välde är ett evigt välde och vilkens rike varar från släkte till släkte, Honom, mot vilken alla som bo på jorden är att akta såsom intet, ty Han gör, vad Han vill både med Himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot Hans hand eller säga till Honom:” Vad gör Du?”. (Dan 4;31-32).
Varje Skriftställe beträffande Kristi återkomst till den här planeten, den här planeten som Gud älskar, kommer att bokstavligen uppfyllas. Gud gav Sin Son, Sin enfödde Son för att dö för denna syndfulla jord för att uppfylla Sin plan och sina syften . Därför att människan var fördärvad på alla sätt ( i det att hon bröt Guds bud och herravälde) gav Gud i Sin oändliga nåd Sin enfödde Son till att dö för en fallen mänsklighet för att återlösa denna och därigenom uppfylla Sin plan och Sina syften .
Det övernaturliga har alltid hänfört. Tänk att kunna ta del av det övernaturliga! Upplevelser av det okända fortsätter att kittla fantasin. Ändå var människan inte skapad för att leva i den för oss osynliga världen. Hon blev skapad för att ära Gud på den här jorden. Människans lydnad i den naturliga världen och tron på Guds Ord är ett fönster för änglar och människor att se Guds visdom och härlighet( 1 Kor 4:9). Den osynliga världen betraktar Guds skapelse med förundran.
Änglarna häpnar över Guds underbara frälsningsplan när de ser en bräcklig människa troget följa (genom Jesus Kristus) det Ord som Gud har talat. Som troende är vi noggrant studerade av änglar och människor när uppenbarelsen om försoningen framträder som profeterna förutsade:
Och det blev uppenbarat för dem, att det icke var sig själva, utan Eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu en förkunnelse kommit till Eder genom de män, som i Helig Ande, nedsänd från Himmelen, hava för Eder predikat evangelium; och i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in ( 1 Petr 1:12).
Ty Gud ville, att Hans mångfaldiga visdom nu , i och genom Församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den Himmelska världen. Sådan hade Hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som Han utförde i Kristus Jesus, vår Herre (Ef 3:10-11).
För att leva i enlighet med Guds plan och syften här på denna jorden krävs tro! Det är den tro som finns i Hebr 11 som förtröstar utan att tvivla på den Gud vars nåd varar för evigt. När vi möter svårigheter i form av bedrövelse, trångmål, förföljelse, hunger, nakenhet, fara eller svärd är vi mer än övervinnare i Honom som älskar oss. Guds barn vilar i vissheten om att Gud är trofast!
Villfarelsejägare eller bereaner?
När hotande och farlig undervisning sprider sig in i den kristna Församlingen, görs kraftfulla försök att nedtysta den som ifrågasätter dessa nya läror ! Etiketter delas ut gratis om du ifrågasätter det som händer. Den mest populära etiketten är ”villfarelsejägare”. Var och en som inte flyter med strömmen mot enighet anses ”splittrande”. Vad händer med förmågan att ”kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga?” Många pastorer som ”flyter med strömmen” vägrar att ens läsa en artikel som ifrågasätter några av de populära tillämpningarna som framställs som ”ny uppenbarelse” och ”djupare sanningar”.
När pastorer tillfrågas om de läst en bok eller artikel som dokumenterar en del av de villoläror som framförs har de flera ursäkter, bl a ”Jag har för mycket att stå i”, eller ”Jag är faktiskt inte intresserad”. Under tiden har hålet i fördämningen givit upphov till en lavin av falsk undervisning och villotankar.
Det är skrämmande att se att trosuppfattningar kan skapas helt och hållet genom att passivt acceptera information utan att ens försöka att analysera om det som lärs ut och predikas är sanning! Tyvärr är det så idag att mycket beror på personligheten som framför budskapet. Om det är en karismatisk person med en speciell framtoning, kan han/hon säga vad dom vill och komma undan! Det enda sanningskriteriet tycks vara att om en bok har blivit utgiven och såld i många exemplar, så har författaren rätt.
Det är på grund av detta som kunskapen i Guds Ord är så viktig. Det är inte tillräckligt att upprepa någon annans undervisning och låta som ett stort namn i miniatyr. Vem som helst kan leda dig vilse det spelar ingen roll hur trevlig eller hur andlig han låter. Du måste själv ta ansvar inför Gud!
Guds Ord säger uttryckligen ”sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas (2 Tim 2:15).
Att lyssna timme in och timme ut på band eller att se på ”kristen TV”, är ingen ersättning för ärligt och ivrigt studium av Guds Ord. Var som bereanerna som rannsakade allt de hörde för att se om det förhöll sig så (Apg. 17:10-11). De blev lovordade för att de gjorde så man sa inte till dem att de var splittrare, kritiker, felfinnare och ”villfarelse- jägare”.
En häpnadsväckande händelse var ett utbrott av Paul Crouch på världens största kristna TV-bolag när han skarpt gick tillrätta med alla som står upp för sund lära och som varnar för de”gnostiska” trenderna i Församlingen idag:
”Den där gamla ruttna Stora rådet-kråkan, i dubbelt måtto död, uppryckt med rötterna….De är förbannade och på väg till helvetet och jag tror inte att det finns någon försoning för dem, hycklarna, villfarelsejägarna som vill finna grandet av villolära i en del kristnas ögon…när de har en hel skog i sina egna liv…Jag säger: Dra åt helvete! Försvinn bort från mitt liv! Pys iväg! Sluta upp med att stänga av Guds broar!” (CIB bulletin, vol 7, nr.7, juli -91).
Det finns en koncentrerad attack på dem som har fått etiketten ”villfarelsejägare”. Tyvärr finns det dem som påstår att:
”de flesta kristna sanningar formulerades och förklarades som svar på villfarande halvsanningar. Sålunda kommer villfarelse före renlärighet och kan i själva verket vara en förutsättning för renlärighet” ( Confusing the roots with the fruits, W. L. DeArteaga, Min. today, juli/aug 1991, s. 56).
DeArteagas artikel framhöll också:
Att kritikerna har på ett tragiskt sätt missförstått hur den Helige Ande utför sitt arbete genom att instruera, påminna och föra fram Kristi Kropp in i sanningen. Från ett Bibliskt och historiskt perspektiv, är processen tydlig säger han: Den Helige Ande använder på ett suveränt sätt både hedningar och villolärare för att föra fram Församlingen från ett status quo ifråga om teologisk klarhet och allmänt accepterade oriktigheter till en position av tillrättad, förnyad och stärkt sanning.
Så författaren säger i själva verket att:
De svärmiska kulterna förstod den avgörande viktiga roll som tanken agerande genom tron, hade i bön och i det mirakulösa speciellt när det gällde helande. Christian scientists, utan hänsyn till deras felaktiga syn på synd och ondska och deras grumliga bild av Gud, hade framgångar i helandetjänsten…Den var halvhednisk, men ståndaktig nog att kanalisera Guds helande kraft.
Han fortsätter med att påstå att New Thought-ledarna ”närmade sig sakta men säkert Biblisk verklighet”. Bland dessa inkluderade han Emmet Fox och Glenn Clark, fastän han medgav att de aldrig övergav sitt gnostiska ursprung. Beträffande Agnes Sandford påstod han att: Hennes helande-teologi kan bäst ses som ett andra-plans ”Bibelfilter” genom vilket halvsanningarna i Christian science kan urskiljas, avskiljas och utvecklas i Biblisk välgrundad form för den kristna Församlingen.
Så DeArteagas slutsats är att:
Församlingen har fått erfara större kraft för tjänst och evangelisation pga att Gud valde att upprepa den ironiska villfarelse-före-renlärighet processen som har inträffat många gånger tidigare i Församlingens historia.
Detta är ren gnosticism och det var som ett svar på gnosticismen i den tidiga Församlingen som Församlingen beslutade om ”Skrifternas kanonisering” och den ”Apostoliska trosbekännelsen”. De flesta av de heretiska trenderna inom församlingen kan spåras till den urgamla religionen gnosticism.
Benjamin Walker skriver:
”Det finns få icke-ortodoxa, schismatiska eller heretiska rörelser i den kristna historien som inte kan spåras tillbaka till gnostiska källor.” (Benjamin Walker, Gnostisism: Its history and influence, The Borgo Press, 1983, s. 163).
Just detta var gnostikernas filosofiska och mystiska religiösa föreställning som utbredde sig vid tiden för Johannes uppenbarelse. Den kallades ”Guds djupheter”, fast det i själva verket var satans djupheter (Upp 2:24).
Vad är Gnostisism?
Gnostisism var en hemlig religiös rörelse som blomstrade under 100- och 200-talet e. Kr. och som utgjorde en avgörande utmaning till renlärig kristendom. De flesta gnostiska sekterna bekände sig till kristendomen men deras trosuppfattningar skilde sig på ett listigt sätt från kristendomen i den tidiga Församlingen. Gnostisismen utlovade sina anhängare en hemlig kunskap i det gudomliga. Gnistor eller frön av det gudomliga väsendet föll från det upphöjda stadiet till det materiella universum, som är helt igenom ont, och som var instängt i mänskliga kroppar. Återuppväckta genom kunskap kan människans gudomliga del återvända till sitt rätta hem i det upphöjda andliga sfären. (Gnostisism, Funk & Wagnalls New Encyclopedia, vol. 12, s.10).
Definitionen av gnosticism:
”Ett religionssystem blandat med grekisk och oriental filosofi (1-6:e århundradet e.Kr), en mellanform av kristendom och hedendom, som lärde att kunskap snarare än tro, var det största goda, och att genom endast kunskap, kunde man uppnå frälsning”
(Webster’s encyclopedia of dictionaries, Baltimore, Maryland, Ottenheimer, 1978).
Vad som i grunden sägs här innebär att människans återlösning och rättfärdiggörelse inte är av tro på Gud enligt vad Bibeln lär, utan snarare i ”mystisk kunskap” som uppnås genom personlig erfarenhet. Detta är det tema som ligger sammanflätat i alla de läror som finns inom kulter och det ockulta. En sådan här uppfattning skapar allvarliga problem . Det är inte i huvudsak ett ”kosmetiskt” problem. ”Rötterna” hotas inte bara, de blir ”avhuggna”. När denna fruktansvärda operation genomförs, blir livet berövat sin kraft och i dess ställe kommer ett annat evangelium. Det är ett evangelium som sätter människan på tronen, ett evangelium som inte behöver Korset, Blodet, och som inte ens erkänner Jesu Kristi Gudom.
Se på följande uttalande!
Ju mer du blir som Jag, desto mer kommer de att tänka på samma sätt om Dig. De korsfäste Mig för att Jag påstod att Jag var Gud. Men Jag påstod inte att Jag var Gud; Jag bara påstod att Jag vandrade med Honom och att Han var i Mig. Halleluja. Det är det du ska göra. (Voice of Victory, feb. 1987, Kenneth Copeland prophecy, Dallas, Texas).
Detta ”gudomliga yttrande” är givet i första person. Vi måste uppfatta det som att Jesus själv talar till församlingen. Men, om Jesus inte gjorde anspråk på att vara Gud, vem var Han?
Bibeln är mycket tydlig:
Jesus kallas Gud. Jes. 9:6 säger: Ty ett barn varder oss fött, en Son bliver oss given, och på Hans skuldror skall herradömet vila; och Hans namn skall
vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
Jesus accepterade tillbedjan . Jesus förklarade för satan i Matt 4:10 att:
Herren din Gud , skall du tillbedja, och Honom allena skall du tjäna.
Jesus accepterade tillbedjan i Matt 14:33: Men de som voro i båten föllo ned för Honom(eng.tillbad) och sade: ”förvisso är du Guds Son”.
Skall vi vara passiva och låta Kenneth Copelands underliga lärosatser sprida sig utan ett ord? Måste vi bara ignorera det som händer och le passivt och samtycka utan att protestera? En populär evangelist kan stå framför en Församling och fråga ”Hur många här har läst mina böcker?” När händerna sträcks upp, nickar evangelisten gillande och fortsätter. Han återger en bibeltext, men hänvisar inte till den igen. Istället strör han ut skämtsamma fraser som möts med jubel och handklappning från en beundrande publik. Inom kort låter det som ett häftigt möte med entusiaster som är redo att hoppa på vilket tåg som helst utan tanke på vad som har sagts överhuvudtaget.
Ju mer högljudda de blir i sin förkunnelse av värdelösa nonsens-halvsanningar, desto mer begär man ”nämn inga namn”. Med andra ord, man kan fritt citera de heretiska påståendena, låt bara inte någon få veta vem som predikar villfarelsen! Vi måste vara försiktiga och inte dra alla över en kam. Latter-rain-rörelsen kommer att nämnas i den här boken. Inom rörelsen fanns det många Guds barn som förblev trogna Jesu Kristi evangelium. Men det fanns de som började bra, men som längs vägen blev påverkade av ”främmande eld” en inspiration som har lett till att Församlingen idag accepterar så många främmande läror.

Kyrkornas falska evangelium

”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre,… Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig ni laglösa!” (Matt. 7:22-23).
Hör du till dem som köpt in sig på föreställningen att vi ”alltid ska vara positiva”. Som ett mantra upprepas orden om och om igen, inte minst i s.k. kristna sammanhang, tills vi till sist uppfattar dem som en sanning. OK, ingen vill väl förneka att en positiv inställning under livets alla skiftningar är en tillgång. Men är det verkligen så när det gäller andliga frågor? Tillåt mig att ha en avvikande uppfattning. Bibeln säger att ”den andliga människan bedömer… allt” (1 Kor. 2:15). Och då fokuserar hon på verkligheten. Realism borde vara den enda ledstjärnan för en sann kristen.
Jesus Kristus gör klart för oss att vi har ovanstående fruktansvärda scenario på gång. Människor kommer att få höra dessa ord från honom. Det är verkligheten. Människor som ”trodde” på honom, många som var trogna kyrkobesökare vecka efter vecka, år ut och år in. Dom hade ett sken av gudsfruktan, men tillät inte Jesus vara Herre i deras liv, så att han var Vägen för dem under vandringen på jorden. De ville själva vara herrar i sina liv.
Nu är det ju så att människor som föds ovanifrån in i Guds rike kommer att utveckla teologiska uppfattningar som inte stämmer överens på alla punkter. Det kommer att finnas lutheraner, arminianer, reformerta, o.s.v. En del kommer att fylla sina hjärnor med mycket teologisk kunskap som förhoppningsvis också landar i hjärtat, andra förblir mycket fåkunniga och har bara snappat det mest elementära i den kristna tron.
Alla har dock en sak gemensamt, de fick höra ett sant evangelium, vilket medförde en personlig erfarenhet av omvändelse och tro på Jesus Kristus, som i sin tur påverkade och förvandlade deras liv i större eller något mindre omfattning. Inga ”bekännande kristna”, inga ”köttsliga kristna”, inga som förlitat sig på kyrkan som frälsningsinstitution kommer att ingå i himmelriket.
Med anledning av det inledande bibelordet finns det all anledning att ställa frågan: Vilket budskap är det som förkunnas i Sverige 2010 när det gäller människans frälsning? Vi bortser då från de församlingar där den kontemplativa andligheten fått företräde, de kyrkor där mysticismen slagit rot, och fokuserar på de sammanhang där förkunnelse fortfarande har någon form av inflytande på människor.
Om de religiösa institutionerna överhuvudtaget inriktar sig på människans frälsning är det tre punkter, som verkar känneteckna förkunnelsen i den sökarvänliga religion, som man erbjuder för att få in människor innanför kyrkdörrarna:
Det ska vara enkelt
Det ska gå snabbt
Det ska inte kosta något
Ingen ånger, ingen sinnesändring, ingen omvändelse är nödvändig för frälsning enligt kyrkliga ledare i vårt land. Hur kan det vara så? Därför att man menar att Gud redan är på människans sida och vill bara att hon ska förstå vad han vill ge henne. Via Alpha-kurser, ”Ditt viktigaste val” och liknade kampanjer får intresserade människor veta att det är lätt att bli frälst, det är bara att välja att tro på Jesus.
Men inte heller personlig frälsning tycks stå överst på listan för dagens kyrkor. ”Ditt viktigaste val”, t. ex. erbjuder en kristen tro som vill ge dig ett förbättrat liv här i tiden på fyra områden, vård för själen, kunskap för livet, omsorg på riktigt och arbete med mening.
Så här är läget i kyrkosverige 2010. Så här långt bort har vi alltså kommit från bibelns budskap om frälsning, så långt bort från en autentisk kristendom som finns bevarad i originalversion för den som verkligen upplever ett behov av syndernas förlåtelse i Jesu Kristi utgjutna blod. För detta är i sanning människans främsta behov. Alla andra behov är ett intet jämfört med detta.
Och det är just det, att människan personligen blir försonad med sin Skapare, som evangeliet handlar om. På grund av hennes uppror mot himmelens Gud, på grund av att hon brutit hans heliga lag, vilar hans vredesdom över henne och den är redo att verkställas. I detta prekära läge kommer evangeliet, det glada budskapet att Kristus har dött för syndaren i hans ställe, och avvänt det rättmätiga straff som han förtjänar.
Denna frälsning förkunnades av Jesus Kristus, av apostlarna och har förkunnats genom hela historien. Budskapet har alltid varit ”omvänd er och tro evangelium”, två sidor av samma mynt som Herren själv klargjort att vi aldrig kan skilja åt.
När detta evangelium når ett mottagligt människohjärta startar omedelbart en process i människans inre, när hon för första gången ser på sig själv med Guds ögon, när hon ångrar sina överträdelser, när hon ser vem hon sårat, den Upphöjde, den Helige, den Allsmäktige. Hon ser att det finns en kärlek av en helt ny dimension, som inte är av denna världen, som finns hos Fadern som sände sin älskade Son för att dö för våra synder. Hon böjer sig för honom, kapitulerar, och tar emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare och vill ingenting annat än att följa honom.
Detta är ett sant verk av den helige Ande som föder människan på nytt. Hon inser att hon tidigare varit andligen död. Det största av alla under har ägt rum och en obeskrivlig fröjd börjar strömma från hennes inre, en tacksamhet över Guds godhet fyller henne och en kärlek flödar från hennes hjärta till Herren och Frälsaren, när hon förstår att allt är av nåd och inget är hennes egen förtjänst. Noll procent av äran för detta mirakel går till henne själv och hundra procent till Gud .
All förvrängning av detta underbara evangelium är djupt tragisk. Men när människan sätter sig själv och sina egna behov i centrum kan vi inte förvänta oss något annat än tragik. Gud har aldrig varit till för att betjäna människan och backa upp hennes självfokusering här i tiden och kommer inte att bli det det heller, trots alla förmenta behov som framhävs via religiösa kampanjer.
Men det är inte bara tragik med i bilden. Det är också fråga om att man ljuger människor rakt upp i ansiktet på den egentligen enda avgörande punkten i livet, frälsningen i Jesus Kristus. Och lögn är ondska. Med alltför få undantag har prästers och pastorers förkunnelse medfört att vi hamnat i den situation som aposteln Paulus beskriver i 2 Kor. 11:4: ”Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl”.
Det vilar därför att stort ve över kyrkliga ledare i Sverige, när man avviker från evangeliet i dess originalversion, och presenterar en Jesus som ställer upp för att fixa till människans välbefinnande på olika områden. I sin förvillelse att vara ”sökarvänliga” blir de Satans tjänare, när man ger människor vad dom vill ha, en Jesus som står redo att tjäna människan på hennes egna villkor.
Om du inte ens har nuddat vid tanken att kyrkotjänare kan vara verksamma i det ondas tjänst, lägg märke till att Paulus säger vidare i ovanstående sammanhang, att vi inte ska bli förvånade över att ”Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar”.
Därför är det generellt inte bra för någon människa att ”gå i kyrkan”. Och värre kommer det att bli framöver. De som hör Herren till och fortfarande finns kvar i dessa sammanhang bör snarast förpassa sig därifrån. Det kommer inte att vara uppbyggligt att tillhöra en kyrka, om inte en radikal, gudagiven omvändelse sker hos det religiösa ledarskapet. De religiösa inrättningarna som kallar sig kristna ljuger för människor, och deras ledare kommer att stå ansvariga inför Jesus Kristus för vad man förkunnat angående människans frälsning.
A.W. Tozer sa: ”Jag är helt säker på att läran om frälsning utan omvändelse har sänkt församlingens moraliska standard och skapat massvis av bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta, när de faktiskt är förgiftade av bitter galla och bundna med orättfärdighetens band.”
”Massvis med bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta”… kan det bli allvarligare? Låt oss besinna oss medan tid är, och gå tillbaka till bibeln med dess tydliga undervisning, om att ingen frälsning finns utan ånger/sinnesändring/omvändelse och tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare..
Vår bekännelse till honom är inte värd något alls. Absolut ingenting. ”Bekännande kristen” är ett begrepp utan innebörd. Det enda avgörande är om den helige Ande utfört ett verk i djupet av våra hjärtan. När man via trendiga kampanjer leder människor in i religiösa föreningar är det en allvarlig förvanskning av det ursprungliga evangeliet. Och det har ingenting att göra med den förvandling av hjärtat som behöver ske för att en människa ska ingå i Guds rike, nämligen att hon föds på nytt genom ett autentiskt evangelium och på detta sätt inlemmas i den levande Gudens församling.
Antagligen kommer ledare inom svensk kristenhet att fortsätta med att klia folk i öronen med sin falska religion och sitt falska evangelium. Behovet av nya församlingar med ett sant, bibliskt evangelium som grund är därför akut.
Jan Johansson
P.S. För den som finner detta ämne vara lika avgörande viktigt som jag själv, vill jag varmt rekommendera böckerna ”What is the Gospel” av Greg Gilbert och ”Today’s Gospel-authentic or synthetic?” av Walter J. Chantry. Två tunna böcker fyllda med substans.

(pga. av tekniska fel har jag inte haft åtkomst

till min blogg på flera månader,skall uppdatera)

 

Den falske Jesus

 

Kyrkan och den sekulariserade världen upplever just nu en anstormning av maskerade andar som utger sig för att vara Jesus eller en Guds ängel. Vare sig de uppenbarar sig i kyrkan eller inom New Age, är resultatet detsamma; ockult bedrägeri. Jesus Kristus, den evige Gudens Son, varnar för att detta skall ske i den sista tiden. Han säger: "Se till, att ni inte blir förvillade. Ty många skall komma i mitt namn och säga: "Det är jag och tiden är nära. Men följen dem inte". (Luk. 21:8)

Här sägs det klart och tydligt, om man uttyder det riktigt, att bedrägeriet i den sista tiden ska ske i Jesu namn. Lägg märke till att vår Herre säger: "Många skall komma i mitt namn och säga; det är jag".

De absolut största bedragarna i denna världen, är de som kommer i Jesu namn. Man har respekt för Hans namn i stora delar av världen och det är svårt att helt och hållet förkasta något frimodigt sägs i Hans namn.

Hur märker man skillnaden

Jag har brottats med frågan om hur man ska få människor, i den kristna församlingen, att förstå att man måste lära sig urskilja vad som är sanning och lögn utifrån Bibeln. Ingen av oss vill komma med falska anklagelser, men vi kan inte heller stå bredvid och se på hur människor förs fram till en falsk Jesus. Bibeln är klar på att församlingen bär ansvaret för avslöjandet av falska profeter och lärare. Johannes skrev: "Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva andarna, huruvida de är av Gud, för många falska profeter har gått ut i världen". (1 Joh. 4:1) Församlingen måste ha herdar idag som inte bryr sig om människors gillande och komplimanger, utan enbart fruktar Herren. Han kommer att vara trofast sådana herdar. Vi får inte vara tysta pga vår feghet och rädsla för människor som använder Hans namn, men förnekar sanningen.

Bibelns Jesus Kristus

Det finns en förklädd Jesus som kommer som ljusets ängel. Så gott som varje New Age-bok talar om visioner, drömmar och möten med skinande änglar som utger sig för att vara antingen Jesus eller utsända av Honom. En hel del kristna predikanter säger sig uppleva samma typ av möten där de får uppdraget att verka i extraordinära tjänster. Inom båda dessa grupper sker under och tecken som inte går att förneka. Ofta är visionerna fullbordade genom utomjordiska resor och utanför-kroppen upplevelser. Det är helt klart att det inte är en garanti för att detta är äkta bara för att man nämner Jesus namn.

Det finns den sanne Jesus, Guds levande Son, och det finns också ljusets änglar förklädda till Jesus. Demoner kan helt klart anta fysisk gestalt i syfte att förföra. Det har ingen betydelse för satan om han maskerar sig efter den gestalt vi känner igen som Jesus. Ljuset som är inblandat är ofta så bländande och förföriskt att gestalten har mindre betydelse. Guds ord säger: "För de männen är falska apostlar, orediga arbetare, som förskapar sig till Kristi apostlar. Och det är inte att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. Det är då inte något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapar sig, att de liknar rättfärdighetens tjänare. Men deras ände ska svara emot deras gärningar". (2 Kor. 11:14-15)

Lägg märke till att Paulus säger: "falska apostlar förskapar sig själva till Kristi apostlar". Det grekiska ordet för "förskapar sig själva" är "metaschematizo". Det antyder att de kan förändra sin uppenbarelse till Kristi apostlar precis som satan kan förändra sig själv till en ljusets ängel. Detta är en bild av hisnande ockult kraft som är ställt till dessa falska profeters förfogande.

Den verklige Jesus och Guds ord

Jesus Kristus är det eviga logos (ordet). "Och ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, (och vi såg hans härlighet, vi såg liksom en enfödd Sons härlighet från sin Fader,) och han var full av nåd och sanning". (Joh. 1:14)

Det levande ordet och det skrivna ordet är oskiljaktiga. Det är omöjligt att känna Jesus som person skild ifrån Skriften. Varje gång någon upphöjer en mystisk erfarenhet av Jesus men tar ned vikten av ordet och lärans uppenbarelse så är den Jesus som manifesterats tvivelaktig. Han uppenbarar sig inte vid sidan av sin uppenbarelse av sanningen. Jesus kan inte uppenbara sig själv utanför ordet, lika lite som du kan lära känna Gud utanför Jesus.

Mycket har sagts angående "enhet", av de falska apostlarna och lärarna. De vill ha enhet runt Jesusnamnet utan några krav på läran. Detta kanske låter kristet och tolerant, men det är absolut livsfarligt. Earl Paulk Jr kallar till enhet med mormonerna och Robert Schuller med påven Johannes Paulus. Vi kan mycket väl skapa en världskyrka grundad på namnet Jesus, så länge det är oviktigt vad vi sedan tror på. Även muslimer och New Age folk skulle förena sig på denna grund.

Den verklige Jesus och den helige Ande

Andens tjänst är en invecklad del av nya testamentets kristenhet. Det var Jesus som bad Fadern att Han skulle sända en annan hjälpare till Hans lilla familj:

"Och jag ska bedja Fadern, och Han ska ge er en annan hjälpare, som för alltid ska vara hos er". (Joh. 14:16) Denna hjälpare är Jesu ställföreträdare. Han tar aldrig Jesu plats, men handlar i Hans ställe och ger alltid härlighet och ära till Återlösaren. Den helige Ande söker aldrig en egen plats, utan fyller alltid de hjärtan han vårdar med sanningen om Jesus Kristus. Jesus säger om den helige Ande: "Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda er fram till hela sanningen. För han ska inte tala av sig själv, utan vad han hör, allt det ska han tala, och han ska förkunna för er, vad som skall komma. Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och ska förkunna det för er. Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sa jag, att han ska ta av mitt och förkunna det för er". (Joh. 16:13-15)

Den helige Ande upphöjer ingen annan, men vill mäktigt demonstrera Guds kraft, när Jesus blir upphöjd.

Vem är Gud?

Bilden av Guds natur och karaktär har förändrats drastiskt i kristna kretsar. Den suveräne Guden -- Bibelns Gud -- är skild ifrån och höjd över sin skapelse; en som uppenbarar sig för sin skapelse genom sin Son, Jesus Kristus; som svarar på bön och manifesterar sin kraft genom den helige Ande, allt efter sin egen vilja.

Den nya guden som med hast intar Guds plats inom sk kristna kretsar, är "krafternas gud". Det är människan som står i centrum i denna nya teologi, som är en sammanblandning av New Age tankar, psykologi och teologi. Det är Gud med ett litet "g" och människan med stort "M".

Vad New Age lär ut skiljer sig inte mycket ifrån vad de nya ledarna inom karismatiska kretsar står för. De säger samma sak, men använder olika terminologi. I bägge lägren stavas Gud med litet "g". Det centrala i deras förkunnelse är människan och hennes upphöjdhet till "gud".

Vad är tro?

Trosförkunnare har våldfört sig på ett av Bibelns mest kraftfulla ord. Med "Tro" menas inte längre "Tron" (summan av all biblisk sanning), eller förtröstan på Guds löften. Den innebär i stället tron på människans egen förmåga att producera mirakler precis som Gud. Eftersom människan är "en liten gud", som de säger, är hon också en skapare, och hennes tro kan göra att mirakulösa saker inträffar.
Paul Yonngi Cho har sagt: "Du kan framkalla ett mirakel genom ditt sinne". Detta är ren hindusim och gör Gud till en som är manipulerad av människan.

J. Chambers

När kommer Jesus?

Antikrist ska först upphöja sig:

Andra Thess. Kapitel 2.
Innan Kristus kommer, skall först Laglöshetens människa uppträda, men 
ännu till en tid hålles denne tillbaka.
3. Låt ingen bedraga er på vad sätt det vara må. Ty först måste 
avfallet ha skett och Laglöshetens människa, fördärvets man, ha trätt 
fram,
4. vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som
kallas heligt, så att han tar sitt säte i Guds tempel och föregiver sig
vara Gud. (1917)
9.Den Laglöses ankomst är ett
verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under
10.och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet – de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem.
11.Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på
lögnen
12.och blir dömda,alla dessa som inte har trott på sanningen utan har
valt orättfärdigheten. (NT81)
(vedersakaren/laglöshetens man=antikrist)

Antikrist i Daniel kap.7:
8. Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se hur mellan dem
ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen
blev bortstötta. Och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en
mun som talade stora ord. (det lilla hornet=antikrist)
21. det hornet som jag också hade sett föra krig mot de heliga och bli
dem övermäktigt.
25. Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den
Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider
och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid, och tider,och en
halv tid. (ca.3,5år)

Alltså,antikrist kommer att upphöja sig till Gud, sätta sig i templet
(i Jerusalem) och han kommer att kräva total underkastelse och
tillbedjan,men först efter att ha duperat människorna
med sin "godhet" (i 3,5år)..vedermödan uppges ofta vara under en
sjuårsperiod. Hans uppgift är att förgöra oss och utrota Israel.

Våran Seger:
upp.b.boken 3:12:
Den som vinner seger, honom skall jag göra till en pelare i min Guds
tempel, och han skall aldrig mer lämna det; och jag skall skriva på
honom min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himmelen, från min Gud, så ock mitt eget nya namn.

Jag personligen fäster inte så mycket vikt
vid det som amerikanarna kallar "pretrib,midtrib,postrib", utan när exakt Jesus kommer skall vi inte spekulera så mycket i,utan bara hålla fast vid korset!! - när Jesus kommer vet endast fadern, men att vi kommer att få lida för hans namn, det gör vi ju redan, och kommer bli värre, det står ju skrivet.
2.Tim.3:12
"Så skall ock alla de, som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få
lida förföljelse"

Den sista tiden kommer att bli svår, ingen kommer undan, vi troende
kommer att bli ställda inför valet att följa Herren, eller att ta emot
antikrists märke, vilket väljer du?

Vi har fått anvisningar och förmaningar av Jesus:
Så vad är tecknen innan Jesu återkomst?
kära syskon: det står ypperligt förklarat i Matteus HELA kap.24!
Läs gärna också kap.25.

I dessa två verser här ges det sista ultimata tecknet precis innan Jesus kommer:
Matteus 24:
29. Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att ge sitt sken, och stjärnorna skall falla ifrån himmelen, och himmelens makter skall bäva. (Jes. 13:10. Hes. 32:7. Joel 2:10. 3:15. Jes. 34:4)
30. Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skall då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

Man kan säkerligen uppleva våran frälsare i visioner,syner, det har jag själv
gjort, men Ingenstans i Bibeln står det att Jesus skall förebåda sin
andra ankomst genom att visa sig fysiskt på något sätt, tvärtom, så varnar han för falska iakttagelser i Matt.24:23-24-25-26 - istället kommer vi att kunna bli varse hans tillkommelse genom de tidstecken som han själv ger i bl.a Matt.24,Markus 13,m.fl, farsoter,hungersnöd, allehanda katastrofer,
människor kommer vända sig mot varann, broder mot broder,barn mot
föräldrar,ondskan tilltar,kärleken kallnar,den ena skall förråda den
andra, villolärare, avfall från tron,förföljelser,antikrist välde,men
Jesus kommer att gå ur striden som segrare!! Vet ni varför?
För våran skull!!

"Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har
bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt
dem som älskar honom"
Består du provet? Är DU redo?

Guds välsignelser,Levi

En biblisk analys av Romersk katolicism

Det finns två sorts religion i världen idag. Den ena är ett fantasifoster (skapad av människor och demoner) och det andra är en uppenbarelsens religion (som Gud givit människan i Bibeln). Syftet med denna skrift är att analysera en del romersk-katolska läror i Bibelns ljus och se om de är i harmoni med, eller strider emot Guds Ord. Inom den romerska katolicismen så tror man (liksom författaren) att Bibeln är Guds inspirerade ofelbara Ord och att varje rättrogen katolik själv ska studera Bibeln och hålla sig till dess lära.1 "Att nonchalera Skriften är att nonchalera Kristus" sa påven Pius XII.2 Auktoritet Inom katolicismen undervisar man att Bibeln och traditionen, som den uppfattas av kyrkan är religionens yttersta auktoritet.3 Jesus fördömde att man såg traditionen som auktoritet för religionen och upphöjde istället Guds ord:  "Därför frågade honom nu fariseerna och de skriftlärde: Varför vandra icke dina lärljungar efter de äldstes stadgar... ? Men han svarade dem:... fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud. I sätten Guds bud åsido och hållen människors stadgar. Ytterligare sade han till dem: Rätt så; I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar!... På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra fäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I." (Mark 7: 5-13). Bibeln fördömer klart och tydligt att man lägger till andra läror än de Gud givit i Sitt Ord: "I skolen icke lägga något till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga något därifrån; I skolen hålla Herrens, eder Guds bud, som jag giver eder." (5 Mos 4:2). Att använda icke-kristna filosofiska system till att formulera kristna läror (tex Thomas Aquinas), fördöms också klart av Guds ord: "Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga "vishetslära", i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens makter och icke till Kristus." (Kol 2:8). Bibeln undervisar oss om att vi inte behöver några utom-bibliska traditioner. Bibeln allena är allt vi behöver och endast den kan göra en kristen "fullt färdig". "All skrift som är ingiven av Gud, är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk." (2 Tim 3:16-17). Historien visar oss att man inte kan lita på traditionen som rättesnöre för läran. Loraine Boettner skriver: "Vi kan se att traditionen inte kan ha varken gudomligt eller apostoliskt ursprung genom det faktum, att en del traditioner motsäger andra. Kyrkofäderna motsade varandra gång på gång. När en romersk-katolsk präst blir ordinerad, svär han högtidligt att endast tolka Skriften enligt fädernas enhälliga tolkning. Denna fädernas enhälliga tolkning är nu endast en myt. De var knappast eniga om en enda lära. De motsade varandra och till och med sig själva, då de ändrade sig i saker och kunde bekräfta sådant de tidigare tagit avstånd ifrån. Den främste av fäderna, Augustinus, skrev under senare delen av sitt liv en speciell bok om det han ändrat sin uppfattning om. Några av de fäder som levde under 200-talet menade att Kristi återkomst var nära och att Han personligen skulle regera i Jerusalem under 1000 år. Men två av de mest kända lärde i den tidiga kyrkan, Origen (185-254) och Augustine (354-430) skrev emot den ståndpunkten. De tidiga fäderna fördömde avbilder i sin tillbedjan, men andra som kom senare uppmuntrade användandet av avbilder. Den tidiga kyrkan var så gott som helt enig i att alla fritt skulle få läsa och använda Skriften, men andra som kom senare begränsade en sådan läsning och användning. Gregory den store som var biskop i Rom och den främste av de tidiga biskoparna menade att det var anti-kristligt att använda titeln universiell biskop. Medan senare biskopar, ända fram till våra dagar, har varit eniga om att använda denna och liknande titlar som syftar på ett universiellt herravälde. Var finns nu den universiella traditionen och fädernas enhälliga tolkning av påvedömets läror?"4 Att använda traditionen som auktoritet fördömer Bibeln med eftertryck. Sätter man traditionen bredvid Skriften som auktoritet, blir slutet oundvikligen att traditionen sätts över Skriften och man tolkar Skriften med hjälp av traditionen. Detta är exakt vad som hände med judaismen under Kristi dagar och tyvärr det som hänt inom den Romersk katolska kyrkan: ritualen blir så viktig att det blir nödvändigt att hålla Bibeln borta ifrån folket. Det var faktiskt under flera århundraden en dödssynd att äga och läsa en Bibel på sitt eget språk. Rådsförsamlingen i Valencia (1229), rådsförsamlingen i Trent (1545) och påven Clement XI (1713) fördömde alla att någon fick ha en Bibel på sitt eget språk och läsa den själv. Prästerna är snabba med att säga att påven Leo XIII (1893) nödgade folk att läsa Bibeln. Men den Bibel han menade var Latin Vulgate vilken knappast någon förstod utom prästerna! Under 1900-talet har den "oföränderliga kyrkan" lyckligtvis nog ändrat sig igen och tillåtit lekmän att ha Bibeln på sitt eget språk. Men romerska katoliker är bara tillåtna att läsa biblar som kyrkan godkänt och de har förklaringar till "svåra" texter längst ned på varje sida som en godkänd teolog gjort. "Alltså, från år 500 till år 1500, i tusen år under den romersk-katolska kyrkans herravälde, var Bibeln en stängd bok. Istället för att vara ett rike av ljus blev den romerska kyrkan ett mörkrets rike som uppmuntrade okunskap och vidskepelse och höll människor i bojor. Roms traditionella policy att försöka begränsa att Bibeln sprids och att proklamera anatema, eller förstöra alla kopior av texter som inte stämmer med hennes läror, visar hur rädd hon verkligen är för detta. Hon är emot detta för att detta är emot henne. Faktum är att hon inte kan hålla sitt folk när de blir andligen upplysta och upptäcker att hennes speciella läror inte är annat än människors påfund."5 Avbilder i tillbedjan Här är den romersk-katolska kyrkans officiella undervisning som påbjudits av rådsförsamlingen i Trent: "Kyrkorna och gemene man bör ha avbilder i sin vård, av Kristus och Guds jungfrumoder tillsammans med alla andra helgon. Dessa ska man vårda och visa tillbörlig aktning och vördnad."6 Gud gav klara instruktioner för hur vi ska tillbedja. Att böja sig eller ligga på knä inför en handgjord avbild, eller att göra sig en sådan för att tillbedja den, är förbjudet: "Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem." (2 Mos 20:4-5).7 Romerska katoliker knäböjer inför påven och kysser hans ring. De knäböjer inför en staty av Petrus i Rom och kysser hans stortå, trots att Petrus själv förbjöd allt sådant: "Då nu Petrus skulle träda in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin vördnad, i det att han föll ned för hans fötter. Men Petrus reste upp honom och sade: Stå upp; också jag är en människa." (Apg 10:25-26). På samma sätt som Petrus nekade Kornelius att böja sig, så kom en ängel ifrån himmelen och sade åt Johannes att inte tillbedja: "Och jag föll ned för hans fötter för att tillbedja honom, men han sade till mig: Gör icke så. Jag är din medtjänares och dina bröders, deras som hava Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbedja." (Upp 19:10). Bibeln lär oss med eftertryck att vi endast ska böja oss inför Gud. Romersk-katolska präster, teologer och lärare insisterar på att vi ska tillbedja helgon, Maria, statyer och reliker. De blandar ihop ord som ära, vörda och högakta med ordet tillbedjan. Detta kluriga sätt att förvränga ord bryter fullständigt ned all verksamhet i kyrkorna visar Martin Lloyd-Jones: "Det finns inget i hela Bibeln som fördöms så starkt som avguderi. Vi ska inte göra oss avbilder. Men den romersk-katolska kyrkan är full av avbilder. Hon lär sitt folk att tillbedja avbilder och de tillbeder statyer, former och yttre ting. Har du någon gång varit i någon av dessa stora katedraler så har du sett människor göra detta. Om du går till St. Peters i Rom så finner du ett monument av Petrus och om du tittar på hans ena tå kan du se att den är nedsliten. Hur kommer det sig? Jo, det har varit massor av människor där och kysst hans tå. Människor som är trälar under Romersk katolicism. De böjer sig i vördnad och tillbeder avbilder, statyer och reliker. De säger sig ha reliker av olika helgon, en benbit eller något han har använt som de bevarar på en speciell plats. Där böjer de sig i tillbedjan inför detta. Detta är ingenting annat än rent avguderi."8 Påven Gregory III (vald 731) fördömde användandet av avbilder vid tillbedjan. Påven Constantin V (vald 740) styrde kyrkan under nästan 60 år och fördömde att man använde avbilder av Kristus i tillbedjan, eftersom det endast var Jesu mänskliga natur man kunde avbilda. Ett kyrkoråd som samlades nära Chalcedon den 10 februari 753 (varade i sju månader) fördömde allt användande av avbilder i tillbedjan för de är "avgudadyrkan och villfarelse, en frestelse i tron som kommer ifrån djävulen".9 Detta råd hade 338 biskopar närvarande vilket gjorde det till en av de största rådsförsamlingarna vid den tiden. Så mycket ofelbar och oföränderlig är denna kyrka! Bibeln är helt klar: avgudadyrkan är en falsk tillbedjan. Maria Den romersk-katolska kyrkan lär att Maria är född utan synd.(denna lära heter Immaculate Conception).10 Är detta bibliskt? Bibeln lär oss att bara Jesus, den andre Adam, är född syndfri (läs Rom 5:18; Heb 4:15) men alla andra är födda i synd: "Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat." (Rom 5:12). "Ty eftersom döden kom genom en människa Och såsom i Adam alla dö" (1 Kor 15:21-22). Den romersk-katolska kyrkan lär också att Maria själv aldrig syndade.11 Är detta sant? Aposteln Johannes slår fast att den som säger att han aldrig har syndat är en lögnare: "Om vi säga, att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.""(1 Joh 1:8). Aposteln Paulus poängterar att alla människor är syndare: ""...både judar och greker för att allesammans vara under synd. Så är ock skrivet: Ingen rättfärdig finnes, icke en enda. Ingen förståndig finnes, ingen finnes, som söker Gud" (Rom 3:9-10). Maria själv höll med om att hon behövde en frälsare: "Då sade Maria: Min själ prisar storligen Herren, och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare." (Luk 1:46-47). En person som inte har någon synd behöver ju knappast bli frälst ifrån sin synd! Vidare så lär romersk-katolska kyrkan att Maria var jungfru hela sitt liv. Ändå skriver ju Matteus, en jude som skriver till judar, att Jesus var Marias förstfödde son. Detta uttryck använder judarna om andra barn föddes efter det första. Annars skulle det bara ha stått Marias son: " och han kände henne icke, förrän hon hade fött en son (förstfödd i engelska övers.)" (Matt 1:25). Matteus skrev sitt evangelium tidigast 35 år efter Jesu födelse och visste naturligtvis att Maria födde fler barn efter det hon fött Jesus. Bibeln talar ju också helt klart om att Jesus hade bröder. Matteus skriver t o m deras namn: " Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heter icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? Och hans systrar, bo de icke alla hos oss?" (Matt 13:55-56). "Alla dessa höllo endräktigt ut i bön tillika med Maria, Jesu moder, och några andra kvinnor samt Jesu bröder." (Apg 1:14). Romersk-katolska lärare menar att Matteus, Lukas och Paulus inte menade bröder när de skrev bröder, utan menade kusiner. Men denna syn har ingen som helst grund i Skriften. Det grekiska ordet adelphos översätts alltid med "broder" och aldrig med "kusin". När Jesus utförde under så ville judarna jämställa Honom med Hans bröder för att ifrågasätta och undervärdera Honom. Det skulle varit konstigt om de hade jämställt Honom med Hans kusiner.12 För att vi ska förstå i vilken grad den romersk-katolska läran om Maria har kommit bort ifrån Skriften har vi gjort en jämnförelse. I den ena står den romersk-katolska läran om Maria och i den andra står Guds Ords lära. Den romersk-katolska läran är här tagen ifrån boken "Marias härlighet (The Glory of Mary)" av biskop Alphonse de Ligouri Maria har fått den plats som tillhör Kristus Romersk-katolska kyrkan: "Hon är i sanning en medlare av frid mellan syndare och Gud. Det är enbart genom Maria som syndare får förlåtelse." (s. 82-83). "Maria är vårt liv Maria upprättar syndaren till liv, de får nåd p g a hennes förböner." (s.80). "Den som inte kommer till Maria för att få hjälp faller och går förlorad." (s.94). Guds Ord : "Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus."(1 Tim 2:5). "Jesus svarade honom: Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig". (Joh 14:6). "Kristus, han som är vårt liv" (Kol 3:4). Maria förhärligas mer än Kristus Romersk-katolska kyrkan: "Den heliga kyrkan befaller att man tillbeder Maria speciellt. (s.130). Man frågar Gud om många saker men får dem inte. Går man istället till Maria så blir ens önskningar uppfyllda, för hon är drottning t o m över helvetet och hon befaller alla djävlar."(s. 127, 141, 143). Guds Ord: "I Jesu Kristi, nasareens namn Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta." (Apg 3:6, 4:12). " satte honom på sin högra sida i den himmelska världen, över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande." (Ef 1:20-21). Maria är vägen till himmelen istället för Kristus Romersk-katolska kyrkan: "Maria kallas vägen till himmelen eftersom ingen kan komma in i detta rike utan att gå genom henne (s.160). Vägen till frälsning är bara öppen genom Maria, och eftersom vår frälsning ligger i Marias hand .blir alltså den som beskyddas av henne frälst och den som är utan hennes beskydd går förlorad." (s.169-170). Guds Ord: "Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst." (Joh 10:9). "Jesus svarade honom: Jag är vägen ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6). "Och i ingen annan finnes frälsning (än i Jesus Kristus)" (Apg 4:12). Man tillskriver Maria Kristi makt och kraft Romersk-katolska kyrkan: "All makt i himmelen och på jorden är given till dig, och på Marias befallning måste alla lyda, även Gud på så sätt har Gud ställt hela kyrkan under Marias herravälde" (s. 180-181). "Maria är också hela mänsklighetens försvarare för hon kan göra vad hon vill med Gud" (s.193). Guds Ord: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden" (Matt 28:18). " för att i Jesu namn alla knän skola böja sig" (Fil 2:10). "Så skulle han i allt vara den främste" (Kol 1:18). "Men om någon syndar så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig; och han är försoningen för våra synder." (1 Joh 2:1-2). Maria är fridsmäklaren istället för att Jesus är vår frid Romersk-katolska kyrkan: "Maria är fridsmäklaren mellan syndaren och Gud" (s.197). "Vi får oftast fortare det vi frågar efter när vi anropar Maria, än när vi åkallar Jesus namn. Hon är vår frälsning, vårt liv, vårt hopp, vår rådgivare, vårt beskydd, vår hjälp." (s.254, 257). Guds Ord: "Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid " (Ef 2:13, 14). "Hittills haven I icke bett om något i mitt namn; bedjen, och I skolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig." (Joh 16:24). Man tillskriver Maria den härlighet som endast tillhör Kristus Romersk-katolska kyrkan: "O, Maria ! Hela Treenigheten gav dig ett namn som är över alla andra namn och inför dig skall alla knän böjas, i himmelen, på jorden och under jorden." (s. 260). Guds Ord: "Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn, som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen och deras som äro på jorden och deras som äro under jorden." (Fil 2:9-10). Mer än någon annan kommer Liguori få ansvara för att ha förespråkat Mariadyrkan i den romerska kyrkan. Han har avsatt Kristus från tronen i människors hjärtan och givit Maria Kristi plats. Ändå har den romerska kyrkan inte uteslutit Liguori p g a villfarelse, utan man ser honom som ett helgon och har publicerat hans bok i många utgåvor (nyligen utgav cardinal Joseph Hays i New York boken).13 Guds Moder Romerska kyrkan kallar Maria för Guds Moder, vilket är helt omöjligt, ologiskt och obibliskt. Det är omöjligt eftersom Gud inte kan ha någon moder. Han är ju av evighet och utan början. Maria däremot föddes och levde några korta år. Det är ologiskt eftersom Gud inte behöver någon moder för sin existens. Jesus sade: "Förrän Abraham blev till, är jag." (Joh 8:58). Det är obibliskt för att Bibeln inte ger Maria något sådant namn, eller motsvarande. Maria var den ärade modern av Jesu mänskliga kropp och inget annat. Jesu gudomliga natur existerar ifrån evighet till evighet, alltså långt innan Maria var född. Jesus kallade aldrig henne för "mor". Han kallade henne för "kvinna".14 Celibat Romersk-katolska kyrkan kräver att alla påvar, cardinaler, biskopar, präster, munkar och nunnor ska avhålla sig ifrån äktenskap,15 trots att Jesus inte förbjöd Petrus att leva i äktenskapet, han som romersk-katolska kyrkan ser som sin första påve. Jesus visade hur mycket Han brydde sig om Petrus familj när Han helade Petrus svärmoder. "När Jesus sedan kom in i Petrus hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne" (Matt 8:14-15). Aposteln Paulus skriver tydligt om att alla apostlarna utom han själv var gifta: "Skulle vi icke hava rätt att få såsom hustru föra med oss på våra resor någon som är en syster, vi likaväl som de andra apostlarna och Herrens bröder och särskilt Cefas?" (1 Kor 9:5).16 Romersk-katolska teologer håller med om att aposteln Petrus var gift men att han lämnade sin familj för att följa Jesus, och levde sedan i celibat resten av sitt liv. Men denna syn går helt emot Skriften. Paulus som skrev 1 Kor år 58 e. Kr säger att Petrus vid den tiden var gift. Om vi nu jämför detta skriftställe med Matteus evangelium så ser vi att Petrus var gift åtminstone i 26 år. Bibeln lär oss också i 1 Kor 7:2-5 att män och hustrur inte ska avhålla sig ifrån sin sexuella relation förutom under korta perioder som avskiljs för bön. Petrus kunde alltså inte ha lämnat sin hustru, om han ville lyda Gud. Gud har i sitt Ord givit utförliga instruktioner för hur en biskop ska vara. (Det grekiska ordet för biskop, episkopos, är i olika översättningar översatt med äldste, presbyterian eller biskop. I en del äldre översättningar är det översatt med ordet präst. Tänk på att de alla är översatta ifrån samma grekiska ord.). Äktenskap och barn är klart och tydligt tillåtet. Det som är förbjudet är att ha mer än en hustru: " du, på det sätt som jag har ålagt dig, skulle i var särskild stad tillsätta äldste, varhelst någon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en som hade troende barn " (Tit 1:5-6). "En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han bör vara en enda kvinnas man Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad" (1 Tim 3:2-4). Bibeln talar om för oss att den lära som förbjuder äktenskap är demonisk. "Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors, som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar och som förbjuda äktenskap och vilja, att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen." (1 Tim 4:1-3).17 Var Petrus den första påven? Den romersk-katolska kyrkan lär ut att här på jorden är påven kyrkans allsmäktiga överhuvud, att aposteln Petrus var den förste påven och att alla andra påvar är Petrus direkta efterträdare. Dr. Joseph Zaccello är upplärd till katolsk präst i Italien och har tjänat som katolsk präst i New York. Han har noga pekat ut vad Bibeln undervisar angående aposteln Petrus. "Vid rådsförsamlingen i Jerusalem tog Petrus del i diskussionerna, men det var aposteln Jakob och inte Petrus som var ledare och som deklarerade rådets beslut: "När de hade slutat tala, tog Jakob till orda och sade: Mina bröder, hören mig Därför är min mening ." (Apg 15:13, 19). Petrus kallar sig själv för äldste och inte påve " jag som själv är en av de äldste" (1 Petr 5:1). De andra apostlarna höll inte Petrus för att vara deras chef. Det var faktiskt så att de sände honom till att predika i Samarien och inte tvärt om: "Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra, att Samarien hade tagit emot Guds Ord, sände de dit Petrus och Johannes." (Apg 8:14). Paulus trodde inte att Petrus var chef. Faktum är: Att Paulus nämner Petrus flera gånger, men aldrig med någon speciell titel eller ära. Han kallade honom aldrig t ex påve eller något annat som antyder att han höll honom högre än de andra apostlarna. Att Paulus skrev om dem som grupperade sig runt Petrus (eller någon av de andra apostlarna eller någon annan person), att de gjorde sig skyldiga till splittring, eftersom det är Kristus som är huvudet (1 Kor 1:12-13; 3:22). Att Paulus aldrig nämnde något om påvedöme när han talade om församlingens uppbyggnad (1 Kor 12:28, Ef 4:11). Att Paulus såsom apostel framhöll sin auktoritet över självaste den romerska kyrkan (Rom 1:5-6; 16:17). Att Paulus uttryckligen förnekar att Petrus skulle vara en påve. Han säger också att allt som Petrus är för judarna, det är han, Paulus för hedningarna. Detta är ju helt oförenligt med hur ett påvedöme är uppbyggt. (Gal 2:7-8). Att Paulus går till rätta med Petrus utan någon som helst antydan om att han skulle stå högre i rang (Gal 2:11).18 Om nu Petrus skulle ha varit chef så hade Paulus och de andra apostlarna varit pliktiga att respektera honom som sådan och undervisa i sina skrifter om detta. Men varken i evangelierna, Apostlagärningarna, epistlarna eller Uppenbarelseboken kan man läsa något sådant.19 Är påven ofelbar? Den romersk-katolska kyrkan undervisar om att påven är ofelbar när han talar om saker som gäller läran.20 Ralph Woodrow har vederlagt detta påstående genom att han undersökt en mängd av beslut som påven har tagit genom historien: Faktum är att påven varken i lära eller praktik varit ofelbar. Låt oss titta på några få av de hundratals saker som talar emot den lära som säger att påven är ofelbar: Efter sin död blev påven Honorious I utpekad som villolärare av den sjätte rådsförsamlingen år 680. Påven Leo bekräftade den fördömelsen. Om nu påvarna är ofelbara, hur kan en påve då fördöma en annan? Efter att påven Vigilius hade fördömt vissa böcker, tog han tillbaka sin fördömelse. Senare fördömde han dem igen. Kan detta ses som ofelbart? Påven Eugenius III (1145-53) tillät att man duellerade. Men senare förbjöds detta av påvarna Julius II (1509) och Pius IV (1506). På 1000-talet fanns det tre stycken rivaliserande påvar på en gång. Alla tre hade tillsatts av samma råd, som härskaren Henry III ansett lämpligt. Senare under samma århundrade gick först Victor III och sedan Urban II emot Clement III. Hur kan påvarna vara felfria om de går emot varandra? Sedan kom den stora splittringen år 1378 som varade i femtio år. Italienarna valde Urban VI och fransmännen valde Clement VII. Påvarna fördömde varandra år efter år, ända tills rådet avsatte dem båda och valde en ny! Påven Sixtus V hade förberett en version av Bibeln som han sa var autentisk. Två år senare deklarerade påven Clement VIII att den var full av fel, och befallde fram en annan version! Påven Gregory I förkastade titeln "universiell biskop" och menade att det var en profan, vidskeplig och högmodig titel som införts av de första villofararna (Epistola 5:20-7:33). Ändå har flera påvar genom århundradena använt sig av denna titel. Hur kan man säga att påvarna skulle vara felfria när det gäller läran, när de så direkt motsäger varandra? Påven Hadrian II (867-872) deklarerade att civila äktenskap skulle vara giltiga, men påven Pius VII (1800-1823) ogiltigförklarade detsamma. Påven Eugene IV (1431-1447) dömde Joan of Arc till att brännas på bål som häxa. Senare förklarades hon som "helgon" av en annan påve, nämligen Benedict IV. Är detta ett bevis för påvarnas ofelbarhet? Hur kan alla påvar vara felfria när det finns en del som förnekar en sådan lära? Vigilinus, Innocent III, Clement IV, Gregory XI, Hadrian IV och Paul IV tog alla avstånd ifrån läran om påvarnas ofelbarhet. Kan en felfri påve vara felfri utan att veta det? Vilken inkonsekvens!21 Kristi ställföreträdare? Enligt den romersk-katolska kyrkan är påven Kristi ställföreträdare och representant på jorden.22 En snabb jämförelse visar hur absurt detta är. Påven: Bär en trefalt utsmyckad krona som är värd 1,3000,000 dollar. Jesus Kristus: Bar en törnekrona (Joh 9:2). Påven: Är förklarad som huvudet för alla jordens nationer. Jesus Kristus: Sade: "Mitt rike är icke av denna världen" (Joh 18:36- Hans rike är icke utsprunget ur denna världen utan ur himmelen och sträcker sig över alla institutioner, inklusive kyrkan). Påven: Är uppassad av tjänare och lever i extrem välfärd och lyx. Jesus Kristus: Kom för att tjäna och lida och hade "ingen plats, där han kan vila sitt huvud" (Matt 8:20) Påven: Bär ornamenter och dyra kläder. Jesus Kristus: Var klädd som en enkel herde. Påven: Många påvar, speciellt under medeltiden, levde i grov omoral. Jesus Kristus: Levde ett perfekt liv utan synd (Hebr 4:15)23  Bekännelse av synd Den romersk-katolska kyrkan lär att man måste bekänna sina synder för en auktoriserad präst för att kunna få förlåtelse.24 Bibeln lär oss att kristna bör bekänna sina synder för varandra (inte enbart för präster och predikanter). Det ska vi inte göra för att kristna kan förlåta synder utan för att vi kan bedja för varandra och uppmuntra varandra: "Bekännen alltså edra synder för varandra och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade."(Jak 5:16). I den tidiga kyrkan gjorde man bekännelser inför hela kyrkan och inte enbart inför de som var satta som församlingstjänare, som en officiell handling till bättring: "Och många av dem som hade kommit till tro trädde fram och bekände sin synd och omtalade vad de hade gjort. Och ganska många av dem som hade övat vidskepliga konster samlade ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn" (Apg 19:18-19). När de skriftlärde frågade "Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud allena?" (Mark 2:7), så hade de rätt i det de sa. Ingen utom Gud kan förlåta synder. Om en människa bekänner att han kan förlåta synder, så gör han sig skyldig till hädelse. Jesus svarade dem genom att säga: "Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder" (v.10). Alltså var han inte bara en människa -- Han var Gud. Men ingen präst eller församlingstjänare kan förlåta synder, för han är bara en människa. Vi kan gå direkt till Gud genom vår Medlare Jesus Kristus och få förlåtelse.25 I Apg 8:22 sade Petrus till Simon Magus att "bedja till Gud" för att få förlåtelse. Han sa inte åt honom att bedja till sig själv, Petrus. Han som anses vara den förste påven. Att bekänna sina synder står det om genom hela Bibeln, men det är alltid bekännelse till Gud och aldrig till en människa. Paulus, Petrus och Johannes rörde sig så mycket ibland människor som fortfarande var kvar i sin synd, men de uppmanade aldrig varken synda eller de heliga att bekänna sina synder för dem.26 Bibeln lär oss att det är ett privilegium för varje ångerfull syndare att få bekänna sina synder direkt till Gud: "Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9). Vad var det Jesus sade när Han berättade historien om fariseen och publikanen? Publikanen hade ingen präst eller någon annan att gå till för att bekänna. Allt han gjorde var att böja huvudet och ropa: "Gud misskunda dig över mig syndare" (Luk 18:13). Han gick direkt till Gud, och Jesus sade att han gick därifrån rättfärdig. Varför går överhuvudtaget någon till en präst för att bekänna sin synd när det står så klart i Bibeln: "Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa Kristus Jesus" (1 Tim 2:5)?27 Faktum är att hörbart bekänna sina synder till en präst istället för till Gud, var ett sent påfund av påven Innocent III och instiftades vid Lateran rådet år 1215. Avlat Den romersk-katolska kyrkan säger sig ha makten att dela ut avlater. En delvis avlat innebär att man blir befriad ifrån en del av straffet för sin synd här i tiden, och att lidandet här på jorden och i skärselden kan bli förkortat. Får man en fullständig avlat blir man helt befriad ifrån straff här i tiden.28Avlaten härleder sin effektivitet i att ta bort syndastraffet, ifrån Kristi och helgonens överflödande meriter.29 Hela idèen om att Gud förlåter synd och sedan förflyttar straffet vi förtjänar, hör ihop med idèen om att vi förtjänar oss meriter genom goda gärningar, och att vissa helgon, speciellt Maria har varit så goda att de lagt upp ett förråd av meriter för oss mindre helgonlika kristna. Denna lära är helt obiblisk av två anledningar: 1) Bibeln lär oss att inte ens det bästa helgon kan förtjäna några meriter, ens för sig själva. Aposteln Johannes skriver så här till några kristna: "Om vi säga, att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss." (1 Joh 1:8). Jesus sade att om vi än gör allt som vi blivit tillsagda så förtjänar vi inga meriter eller fördelar: "Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort, vad vi voro pliktiga att göra" (Luk 17:10). 2) Kristus har förtjänat alla de meriter som kristna någonsin behöver. Genom att Han levde ett syndfritt liv så uppfyllde Han Guds lag för varje kristen. Hans död var en försoningsdöd där Han betalade syndaskulden för alla kristna med Sitt blod. När man påstår att kristna kan förtjäna meriter genom sina handlingar eller genom några helgons handlingar, förminskar man Kristi perfekta verk. Goda gärningar gör man inte för att förtjäna meriter. Man gör goda gärningar för att man älskar Kristus. "Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus." (Rom 8:1). " så leder det, som kom genom rättfärdiggörelsedomen förmedelst en enda, för alla människor till en rättfärdiggörelse, som medför liv .ock genom en endas lydnad de många stå såsom rättfärdiga." (Rom 5:18-19). Vilken av dessa läror är det som ger en människa (påven) makten att fördela Kristi och Hans heligas överflödande meriter till andra människor. Vi kristna behöver ingen påve eller biskop som belönar oss med Kristi meriter för vårt arbete, såsom självförnekelse eller att vi bär en scapula mm, eftersom vi ju är rättfärdiggjorda av tro och inte av gärningar (Gal 2:16; Rom5:1).30 Skärselden Enligt den romersk-katolska kyrkan så finns det ett tillstånd mellan himmel och helvete som kallas för skärselden. Dit kommer kristna som inte är tillräckligt goda för att komma till himmelen och inte tillräckligt dåliga för att komma till helvetet. Om en kristen dör och har begått någon dödssynd, då går han direkt till helvetet. Synd som inte hör till dödssynderna kan man bli fri ifrån genom att lida i skärselden.31 Bibeln lär oss att all synd blir förlåten genom Jesus Kristus utom en, hädelse mot den Helige Ande: "Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten." (Matt 12:31). Kristus gjorde många mirakler när Han gick här på jorden, genom den Helige Andes smörjelse som Han fick under det Johannes döpte Honom. Fariseerna blev tillrättavisade av Jesus när de menade att de mirakler Han gjorde kom ifrån djävulen. Ingen kristen kommer någonsin att säga att Jesu mirakler kommer ifrån djävulen; därför kan alla omvända kristna vara förvissade om att de kommer att bli förlåtna för alla sina synder. All synd är dödlig eftersom den förtjänar helvetet, men trots det så förlåter Kristus all synd hos dem som förströstar på Honom. I Lukas evangelium kan vi läsa om hur Jesus förlåter en mördare som alldeles innan har gjort narr av Honom. "Han svarade honom: Sannerligen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset." (Luk 23:43). Denna tjuv fick ta emot en fullständig förlåtelse när han tittade på Frälsaren i tro. Kristus har verkligen lovat att alla de som lyssnar och tror har evigt liv nu. De behöver inte förtjäna det eller lida i skärselden för att få det: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. (Joh 5:24). Aposteln Paulus skriver att när kristna dör går de direkt för att vara med Kristus; han skriver ingenting om någon skärseld: "Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren." (2 Kor 5:8). " att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre." (Fil 1:23). När en person förströstar på Jesus Kristus, får Han tillräkna sig Frälsarens perfekta liv och offerdöd som vore de hans egna. När det gäller en människas ställning i Kristus, så är alla ideer om en vidare rening fullständigt felaktiga; en vidare rening behövs inte. En människa kommer att växa i helighet i sin vandel ju mer han söker att älska och lyda Kristus. Men denna tillväxt i helighet bidrar inte på något sätt till hans rättfärdighet inför Gud. All vår självrättfärdighet är som en fläckad klädnad inför Gud. (Jes 64:6). Läran om skärselden uppstod långt efter att apostlarna hade dött. "De tidiga kristna under det Nya Förbundet trodde aldrig att det fanns en plats som skärselden. Ordet återfinns ingenstans i Bibeln. Idèen om skärselden var helt okänd i den bekännande kyrkan fram till år 600 e. Kr. Då påstod påven Gregory den Store att det fanns en tredje plats -- ett ställe för själars rening innan de går in i himmelen. Detta blev dock inte accepterat av katolska kyrkan som en dogm förrän år 1459 vid rådsförsamlingen i Florens. Nittio år senare bekräftade rådsförsamlingen i Trent detta som en dogm genom att de förbannade alla de som inte accepterade denna lära."32 Transubstantiationsläran Enligt den romersk-katolska kyrkan förvandlas vinet och brödet till Kristi verkliga blod och verkliga kropp, efter att de invigts av en präst. Denna förändring kallas för transubstantiation. Det som uppenbarligen är vin och bröd, är i verkligheten kroppen och blodet, själen och gudomen av Jesus Kristus.33 Transubstantiationsläran är en förnekelse av den bibliska läran om Kristus. Jesus Kristus var både Gud och människa, två skilda naturer i en person; men dessa två naturer är helt skilda ifrån varandra och sammanblandas ej på något sätt. Denna syn lyftes fram av kyrkan vid rådsförsamlingen i Chalcedon år 451 e. Kr och är accepterad av både protestanter och romerska katoliker. Men trots det så tillskriver transubstantiationsläran gudomliga attribut till Kristi begränsade mänskliga natur.34 Hans kropp och blod kan ju inte vara över hela världen på samma gång vid nattvardsfirandet, utan att ha det gudomliga attributet "allestädes närvarande". Bibeln lär oss att Kristus är andligen närvarande - inte fysiskt närvarande - i brödet och vinet. Genom att studera vad Jesus lärde så blir det klart att Hans referenser till Sin kropp och blod var symboliska. Det finns mängder av exempel där Jesus använde ett gestaltande och symboliskt tal: Han hänvisade till sig själv som en dörr (Joh 10:14), ett tempel (Joh 2:19), vinet (Joh 15:5), en herde (Joh 10:14), ett bröd (Joh 6:35). Han hänvisade till den Helige Ande som vatten (Joh 4:14). När Han instiftade Herrens nattvard kallade Han kalken, det nya förbundet (1 Kor 11:25). På ett liknande sätt så vet vi att dessa element inte blev Jesu kött och blod bokstavligen när Han välsignade dem, eftersom Han (bokstavligen) fortfarande var där! Han förändrades inte ifrån att vara en person till att bli något drickbart och bröd!35 Efter att Jesus Kristus hade välsignat sakramenten kallade Han dem fortfarande för det som kommer ifrån vinträd och inte Hans verkliga blod (se Matt 26:29). Paulus säger också att brödet förblir bröd (1 Kor 11:27-28).36 Om vinet verkligen blir bokstavligt blod under mässritualen-som det påstås - då vore det förbjudet enligt Skriften att dricka det" (se 3 Mos 3:17; 7:26; 17:10, 12; Apg 15:20).37 Efter att de romerska prästerna invigt brödet kallas det för hostia och det tillbedes som Gud. Men om nu transubstantiationsläran är falsk så är inte hostian Kristi kropp mer än någon annan brödbit! Och om nu inte Kristi själ och gudom är närvarande så är det avgudadyrkan att tillbedja det, på samma sätt som att tillbedja fetisher inom hedendom."38 Enligt den romerska kyrkan frambärs under mässan ett sant, passande och försonande39 offer till Gud. Detta offer är identisk med det som var på korset, eftersom Kristus både är präst och offer. Den enda skillnaden dem emellan är, att offret på korset var ett blodsoffer medan offret på altaret är utan blod.40 Bibeln säger oss att Kristi offer var perfekt, fullständigt, slutgiltigt - en engångsföreteelse som aldrig kommer att upprepas: "En som icke var dag behövde frambära offer, såsom de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv." (Hebr 7:27). "Men Kristus såsom överste präst gick med sitt eget blod, en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning." (Heb 9:11-12). "Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste, som är gjort med händer utan han har gått in i själva himmelen för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo. Ej heller har han gått dit in för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste med blod, som icke är hans eget. Han har annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. Istället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden." (Hebr 9:24-26). " denne har framburit ett enda offer för synderna" (Hebr 10:12). "Kristus icke mer dör Ty hans död var en död från synden en gång för alla" (Rom 6:9-10). Den romersk-katolska kyrkan gör precis tvärt emot vad Bibeln undervisar. Kristus offras tusen gånger om varje dag under mässans ritualer! Den romersk-katolska mässan som är den mest centrala aspekten i den katolska tron, är synd, "för den förnekar effekten av Kristi försoningsoffer på Golgata".41 Följande uppställning är en jämförelse mellan nattvarden som Kristus instiftade och den romersk-katolska mässan av idag: Herrens nattvard Den romersk-katolska mässan Brödet blev brutet Brödet serveras helt och runt Detta skedde på natten Detta sker tidigt på morgonen Intas efter en måltid Deltagarna måste vara fastande Instiftad av Jesus En blandning av hedendom Brödet och kalken representerar Herrens kropp och blod Brödet och vinet sägs bli kropp och blod Både brödet och vinet intogs Bara brödet får ätas av församlingen En bild av ett avslutat arbete, ett perfekt offer Vid varje mässa sägs Kristus offras på nytt En enkel välsignelse lästes över brödet och vinet Långa böner hålls för både levande och döda Visar på enkelheten av en måltidssamling Utarbetad ritualism42 Den romersk-katolska läran om rättfärdiggörelsen Den romersk-katolska kyrkan undervisar att frälsningen ytterst hänger på oss själva, och att vi förtjänar den genom lydnad av kyrkans lagar (t ex att regelbundet närvara vid mässan, bedja rosenböner, fasta, bära medaljer och krucifix eller scapulor etc.). Detta system innebär att Gud bara förlåter dem som försökt försona sina synder genom botövningar.43 Hela detta system existerar p g a att man inte anser Kristi offer på korset vara tillräckligt. Den romersk-katolska läran om rättfärdiggörelsen (hur en människa blir fullkomligt rättfärdig inför Gud) visar romanismens komplicerade system av frälsning genom gärningar.44 Romersk-katolsk syn Biblisk syn Rättfärdiggörelsen är Guds verk av nåd i människan Rättfärdiggörelsen är Guds verk av nåd i Kristus Jesus45 " Och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus" (Rom 3:24) Under det att en människa håller Guds lag, kyrkans kanoniska lag, och deltager i sakramenten blir hon mer och mer rättfärdig och då kommer Gud att acceptera henne Gud accepterar en människa enbart på grund av Jesus Kristus "ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom" (Rom 3:20) Tro och goda gärningar är grunden för rättfärdiggörelsen Tro på Kristus är den enda grunden för rättfärdiggörelsen "Ty av nåden ären I frälsta genom tro och det icke av eder själva, Guds gåva är det icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig." (Ef 2:8-9) Guds förvandlande nåd ingjuter rättfärdighet i människor som samarbetar med nåden. Alltså är rättfärdiggörelsen subjektiv Kristi rättfärdighet tillräknas den troende genom tro. Alltså är rättfärdiggörelsen objektiv "Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet Salig är den man, som Herren icke tillräknar synd." (Rom 3:5-8) Gud accepterar vår rättfärdighet. Faktum är att vissa helgon har gjort mer än Gud kräver och har ett förråd av extra meriter som vi får ta del av De allra bästa av goda gärningar är förorenade med synd. Våra goda gärningar tillför ingenting för våran frälsning "..och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet, som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud p g a tron." (Fil 3:9) Rättfärdiggörelsen är en fortgående process som kanske inte ens blir fullständig i detta livet. Den blir oftast färdig genom skärseldens tortyr Rättfärdiggörelsen är ett ögonblicksverk. Den är evig och perfekt, inte ett styckverk eller ett fortgående verk "Ja, också eder som voren döda genom edra synder också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder. Han har nämligen utplånat den handskrift, som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset." (Kol 2:13-14) Den romersk-katolska kyrkan har förvrängt läran om rättfärdiggörelsen genom att blanda ihop den med läran om helgelsen.47 Om man talar på ett bibliskt sätt: efter att en människa är rättfärdiggjord så börjar en livslång helgelseprocess där hon växer i helighet och lydnad till Guds lag. Rättfärdiggörelsen är grunden och början för helgelsen (Rom 6). Rättfärdiggörelsen tar bort syndaskulden och upprättar syndaren till Guds hushåll som ett Guds barn. Helgelsen tar bort syndiga handlingar och gör syndaren mer och mer lik Kristus. Rättfärdiggörelsen sker utanför syndaren i Guds domstol. Helgelsen sker i människans inre. Rättfärdiggörelsen sker en gång för alla. Helgelsen är en pågående process som inte blir fullständig i detta livet.48 Slutledning Efter att vi nu har utforskat en del romersk-katolska läror, ser vi klart och tydligt att den sanna bibliska läran alltför ofta är utbytt emot traditioner och människobud. Många romersk-katolska ledare och lekmän gör många goda saker som är värda beröm. All romersk-katolsk lära är ju inte falsk, Kristi gudom och treenigheten är två exempel på det. Men den romersk-katolska kyrkan har avvikit ifrån Guds Ord, på alldeles för många avgörande områden för att man ska kunna stanna kvar under dess lära, utan att riskera sin själ. Jag tvivlar inte på att det finns några bibelläsande och bibeltroende katoliker som verkligen är frälsta, men detta trots romanismen och inte p g a den. Du behöver allvarligt fråga dig själv: Är jag en romersk katolik för att jag har studerat Bibeln och upplevt att dess lära överensstämmer med den romersk-katolska kyrkans? Eller är jag en romersk katolik för att jag är uppväxt och fostrad i den kyrkan? Ska jag anförtro min själ åt en kyrka som utövar avguderi? Ska jag anförtro min och min familjs frälsning till en kyrka som ändrar sin lära efter vilken kultur den befinner sig i, (t ex Vatican II), trots att Bibelns lära är oföränderlig? Ska jag förtrösta på en kyrka som uttryckligen förnekar Bibelns lära om frälsning (t ex rådsförsamlingen i Trent), när det gäller min plats i evigheten? Är du villig att läsa Bibeln och lyda det den säger även när den strider emot vad din familj och dina vänner tycker? Jesus sade att du måste älska och tjäna Honom mer än din familj, ja även mer än dig själv (Luk 14:26). När du sätter din förtröstan enbart på Herren Jesus Kristus för din frälsning så blir du fri ifrån det tunga ok av tvivel, fruktan och bundenhet till människogjorda ritualer och regler. Tro att Jesus Kristus levde ett perfekt och syndndfritt liv i ditt ställe. Tro att Han dog som ett försoningsoffer för att täcka din synd med Sitt blod och på så sätt tillfredsställa Guds vrede emot synden. Tro att Han uppstod ifrån döden som segrare över synd och död för dig. Tro att Han steg upp till Guds högra sida för att vara din förebedjare. Tro att Han sände sin Helige Ande som föder dig på nytt och som hjälper dig att följa Honom. Vänd om ifrån din tidigare syndfulla livsstil. Sann tro på Kristus resulterar alltid i ett gudfruktigt liv med goda gärningar. Helighet och goda gärningar tillför absolut ingenting till din frälsning, utan är ett bevis för att frälsningen redan har ägt rum. Brian Schwertley