Ett förvanskat språk

Den förvanskade betydelsen, bakom det kristna språket i trosförkunnelsen, gör att kristna dras till den, utan att riktigt förstå, vilket tänkande de börjar anamma. Att de successivt förs allt djupare in i ett närbesläktat gnostiskt och New Age tänkande. Att inse sin egen inre gudomlighet. Man kanske inte märker att man leds in i ockulta tekniker där onda andar börjar hålla "lekstuga".
Man kanske inte till en början märker, att i undervisningen försvinner spänningsfältet mellan den gamla och nya människan i den kristnes natur. Att synden slutar bekännas och förträngs istället. Att den ständigt flödande förlåtelsen och nåden från Jesu försoning förvanskas. Att man hamnar i hyckleri och en maskerad lagiskhet. Mitt i allt tal om frihet i Kristus. Att man ytterst hamnar i en maskerad avgudadyrkan.

Kanske inte märker att man, mitt i allt tal om Kristus i Dig - vad Du äger i Kristus etc., luras bort från den sanne Jesus och det sanna evangeliet. Lurad av löften om överflöd på livets alla områden. Lurad av ockulta fenomen. Lurad av entusiasmen. Lurad av den stora spridningen.

Jesus avslöjade de människor som trängde sig på Honom efter bespisningsundret med att säga, att de inte sökte Honom för att få liv, utan därför att de fått äta sig mätta. D.v.s. de sökte Honom inte för den Han var – Guds Son. Utan för att få del av Hans välsignelser.

Här börjar man nu idag jaga mirakler , hälsa och pengar. Men Jesus i sig själv är ganska överflödig. Man är ju som en Gud själv och kan återerövra välsignelserna själv. Man har ju själv fått Jesusnamnet. Kan själv i egen auktoritet agera och regera med andlig makt, i andevärlden. Använder man Hans namn måste det ju vara rätt, resonerar kanske en del.

Man kanske lockas av att träna upp en teknik av tro och bekännelse, som likt en magisk formel, skall garantera andligt existensmaximum. Som inte hör hemma i den här tiden.

Det är inte lätt för människor,, som har börjat komma lite djupare in i trosförkunnelsens undervisning, att ta emot korrigering. De har ju börjat få tillgång till uppenbarelsekunskap till sin ande, tror de. Börjat lära sig att inte ta emot sinneskunskap, som är från djävulen. Man får aldrig låta några sinnesintryck ge upphov till tankar som ifrågasätter uppenbarelsen. Därmed blir man utan förmåga att lyssna till andra människor.

Man kanske också till en början luras av alla vackra ord om Jesus. Alla trosfriska utläggningar om att kristna ska vara övervinnare. Inga krokryggade syndare. Utan se sig själva i Kristus och leva i seger.

Man kanske inte märker, hur ändå på ett bedrägligt sätt, fokuseringen flyttas över på människan och hennes möjligheter att leva i sin egen gudomlighet. Att hon i sig själv är såsom en Gud. Att det är ormens röst hon hör. Det går inte att följa en villoande och komma rätt i slutändan. Även om man startat ut rätt.

Av Harry Forsgren