Del 2: Svek
Det finns INGET bedrägeri eller svek i det sanna bibliska evangeliet. Men tråkigt nog, finns det ett omfattande bedrägeri och svek i presentationen av evangeliet i många församlingar.
Antag att du var på väg att köpa en begagnad bil och att lagen krävde att säljaren skulle tala om alla materiella fel på bilen för presumtiva köpare - och särskilt de saker som inte kunde ses vid en första undersökning av bilen. Antag vidare att du gick till en handlare som sålde begagnade bilar och fick syn på en trevlig bil, precis vad du önskade, och till ett rimligt pris. Säljaren gick igenom bilen med dig, visade på bilens egenskaper, men sa ingenting om något fel på bilen. Du köpte den.
Tråkigt nog märkte du efter en tid något fel på bromsarna. En verkstad talar om för dig att de är helt slut. Sedan börjar bilen ryka ur avgasröret. Vidare undersökning visar att motorn har skadats och behöver en stor genomgång. Sedan börjar växellådan krångla. Den kommer också att bli dyr att reparera.
Vad är det som har hänt? Gjorde inte säljaren sig skyldig till bedrägeri genom ljuga för dig? Nej, problemet ligger i det som han inte sa - hans svek. Han sa inte det som han visste var fel på bilen, fastän lagen kräver att han ska avslöja detta för dig. Som en följd av hans svek, skulle du troligen ha rätt att stämma honom för att upphäva affären och få dina pengar tillbaka. Vad har detta exempel att göra med presentationen av evangeliet för en icke-troende? Vi ska berätta allt för en icke-troende som är av vikt för hans/hennes beslut att bli kristen.
Jesus använde sig av en liknelse för att undervisa oss om att ha alla fakta - att känna till kostnaden - när man beslutar sig för att följa honom:
”Ty om någon av eder vill bygga ett torn, sätter han sig då icke först ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger, vad som behöves för att bygga det färdigt? Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket, skulle ju alla som fingo se det begynna att begabba honom och säga: ´Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk ” (Lukas 14:28-30).
Är vi, den kristna församlingen, ofta svekfulla när vi uppmanar människor att följa Jesus? Du får avgöra det efter att vi åter granskar den kostnad som Jesus talade om. Men innan vi gör det, ska vi först se på en annan fråga om bedrägeri - definierad som en avsiktlig förvrängning (eller något som gjorts med vårdslöst åsidosättande av sanningen).
I del 1 begrundade vi ett stort bedrägeri inom kristenheten som förvränger den relation vi måste ha med Jesus Kristus för att bli frälsta. Vi såg att många församlingar påstår att vi kan ta emot eller tro på Jesus som Frälsare för att få evigt liv. Men vi såg att ett sådant påstående inte finns i bibeln. Sanningen, enligt bibeln, är att Jesus måste vara Herre över alla som ska bli frälsta.
Men nu avhandlar vi, direktrelaterat till vårt ämne om svek, en annan förvrängning av bibelns ord, nämligen frälsningen som en gåva. Vi vet att frälsningen är en gåva, bibeln säger detta i Rom 6:23: ”Ty den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre ”. (Se också Ef 2:8-10). Bedrägeriet ligger i hur den gåvan beskrivs. Ofta säger talaren: ”Det är en FRI gåva! Den kostar dig absolut ingenting”!
Är den gratis? Om det finns kostnader, vilka är de då? Endast då kan personen avgöra om han eller hon är villig att betala priset. Jesus sa (i liknelsen) att var och en som väljer att följa honom, skulle veta om kostnaden i förväg. Annars kanske han inte kan fullfölja och blir hånad.
Du kanske kliar dig i huvudet och tänker: ”Jag trodde att frälsningen var gratis och att Jesus betalade hela priset på Golgata”. Som med det mesta av allt bedrägeri och svek, är en del av det svaret sant. Frälsningen är inte gratis, men Jesus betalade hela priset för våra synders förlåtelse på Golgata. Jesus gjorde det möjligt för oss att bli frälsta genom att utgjuta sitt blod och dö för oss. Detta tillstadde oss att få våra synder förlåtna. Han försonade våra synder, han återlöste oss och gjorde det möjligt för oss att bli försonade med Gud. Detta är gåvan, given av nåd (oförtjänt ynnest) innan vi kunde veta att vi skulle be om den. Inte dess mindre påstår man ibland helt riktigt att ”frälsningen är den mest dyrbara gåva man någonsin kan ta emot. Den kostar allt man har”!
Frälsningens kostnad är inte att förtjäna frälsning och syndernas förlåtelse. Det kan man inte göra. Men Jesus talade om för oss den nödvändiga kostnaden som är en förutsättning för att ta emot frälsning och evigt liv. Låt oss se på kostnaden och utvärdera om människor som funderar på att bli efterföljare till Jesus Kristus ska få höra varje villkor. Du kommer att förstå bättre användningen av ”förutsättning” när vi ser på det första exemplet.
Det första och mest välkända förutsättningen (villkoret) finner vi i Johannes 3:16:
”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv ”.
Säger denna vers att alla kommer att bli frälsta? Nej. Löftet är att ”var och en som tror på honom skall icke förgås, utan ha evigt liv”. Hur är det med dem som inte tror? Johannes 3:36, 20 verser senare, ger oss svaret: ”Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom ”.
Nu kan du förstå vad ”förutsättningen” betyder. Förutsättningen är att man måste ”tro på honom” - ha en frälsande tro. Det är på just denna punkt som vissa församlingar tenderar att begå svek. De underlåter att i sanning förklara allt som är en del av frälsande tro. Ofta förklaras tron som om den vore ett en-dimensionellt koncept. En frälsande tro, som den förklaras av Jesus i bibeln, är som en mångfacetterad diamant. När du ser på diamanten på långt håll, är den en enhet, liksom tron. Men vid närmare undersökning kan vi se olika facetter på diamanten, och var och en reflekterar det strålande ljuset. På samma sätt är det med de olika beståndsdelarna i frälsande tro.
Låt mig använda ett rättsligt exempel för att ytterligare belysa konceptet att tro har flera beståndsdelar. Tänk på (den amerikanska) lagens definition av inbrottsstöld. Den är definierad som att bryta sig in och gå in i ett boningshus om natten med syftet att begå brott. Vart och ett av dessa krav måste finnas för att en inbrottsstöld ska ha ägt rum. Om det inte är på natten, är det inte en inbrottsstöld. Om det inte är ett boningshus, är det inte en inbrottsstöld. Om det inte är fråga om att bryta sig in eller gå in, är det inte en inbrottsstöld. Om det inte är i syfte att begå brott, är det inte en inbrottsstöld. Varje beståndsdel måste finnas med.
På samma sätt är det om någon av de nödvändiga beståndsdelarna i en frälsande tro saknas. Då är det inte en frälsande tro och personen kommer inte att få evigt liv. Genom att inte inse, att en frälsande tro är flerdimensionell - att den innehåller flera beståndsdelar - förvränger vi en frälsande tro och begår svek när vi presenterar evangeliet. En nödvändig beståndsdel i frälsande tro kan vi direkt urskilja, eftersom Jesus sa att utan den kan man inte vara hans lärjunge, man kan inte heller komma in i himmelriket, man kan inte heller få förlåtelse för sina synder. Han kommer att förneka oss inför Fadern, man kommer att bli avhuggen och uppbränd, man kommer att ha trott förgäves.
Dr John R. Armstrong skrev: ”Detta är helt säkert det kännetecken som saknas i nästan all evangelisk förkunnelse i vår tid. Vi har betraktat tron som samtyckande, som beslut, eller bara erkännande. Men tro är, av definitionen, detsamma som lydnad”.
Som Dr Armstrong skrev är lydnad en beståndsdel i frälsande tro. I sanning kan det sägas vara beståndsdelen som inkluderar de andra under sig själv. I Matteus 7:21 sa Jesus: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’ , utan den som gör min himmelske Faders vilja ”. Endast de som lyder - som ”gör min Faders vilja”, kommer att ingå i Guds rike.
Vi ser alltså att lydnad är en beståndsdel i frälsande tro. Utan den kan man inte bli frälst och komma till himmelen. Hebréerbrevets författare sa samma sak: ”han (Jesus) blev för alla dem som äro honom lydiga upphovet till evig frälsning ”(Hebr. 5:9). Jesus sa, att allting som han gjorde och sa medan han var på jorden, var det som hans Fader sa till honom att göra och säga (Joh 8:28, 12:49-50, 14:10, 14:24, 14:31). Alltså var allt som Jesus sa och gjorde Guds vilja. Är det underligt, att han är källan till frälsning för alla som lyder honom? Eller att han avslutade sitt stora uppdrag med befallningen att undervisa alla nya lärjungar om att lyda allt som hade befallt dem? (Matteus 28:20).
Låt oss se på andra beståndsdelar i en frälsande tro - var och en nödvändig för att bli frälst:
Vi måste omvända oss. Jesus sa: ”Men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås ” (Luk 13:3,5) Jesu första befallning var: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära ” (Matt 4:17).
Vi måste bli födda på nytt. Jesus sa till Nikodemus: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke blir född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike ” (Joh 3:3). De som har en frälsande tro, har blivit födda på nytt. Kan en person se Guds rike utan att vara pånyttfödd? Nej. Jesus slog fast att det är ett absolut villkor.
Vi måste bli rättfärdiga. Jesus sa: ”Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket ” (Matt 5:20). När han talade om fariséerna och laglärarna, sa Jesus: ” Men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke ”. Som Jesu efterföljare måste vi göra, inte bara tala och höra. Som Jakob sa: ”Men var en ordets görare och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva ” (Jakob 1:22).
Vi måste förlåta. Jesus undervisade: ”Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser ” (Matt 6:14-15). Jesus förklarar i en liknelse i Matt 18:21-35, att konungen som efterskänkt en tjänare en stor skuld, återförde skulden när tjänaren vägrade att förlåta en annan tjänare. Jesus sa: ”Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig ” (Matt 18:34).
Den rysliga delen av berättelsen finns i nästa vers. Jesus sa: ”Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten, var och en sin broder ” (Matt 18:35). De som vägrar att förlåta, kommer att få de icke troendes straff - att pinas för evigt i helvetet - eftersom vi aldrig kan betala skulden för att få förlåtelse från Gud.
Vi måste älska Jesus mer än någon annan person och mer än vårt eget liv. ”Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar sin fader och sin moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge ” (Luk 14:26). Vår marschorder är ”att göra alla folk till lärjungar ”
(Matt 28:19). Säkert vill ingen påstå, att vi kan bli frälsta om vi inte är Jesu lärjungar.
Vi måste följa Jesus och vara villiga att lida för honom. Jesus sa: ”Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge ” (Luk 14:27). Om vi inte är Jesu lärjungar, kan vi inte få evigt liv.
Vi måste försaka allting vi har. Jesus undervisade: ”Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger ” (Luk 14:33) Vi kan inte bli frälsta om vi inte är Jesu lärjungar.
VI får aldrig ta avstånd ifrån eller förneka Jesus. Jesus sa: ”Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen ” (Matt 10:32-33).
VI måste vara ståndaktiga i tron. Jesus varnade: ”Och i skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst ” (Matt 10:22). Paulus bekräftar detta faktum: ”Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium, som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot och som I ännu stån kvar i, genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid - om nu så icke är, att I förgäves haven kommit till tro ” (1 Kor 15:1-2).
Vi måste bära frukt. Jesus varnade: ”Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han (Gud) bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt ” (Joh 15:2).
Vi måste förbli i Kristus. Jesus sa: ”Om någon icke förbliver i vinträdet, så kastas han ut som en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp ” (Joh 15:6).
Vilken förödmjukande lista detta är! Vem kan säkert fastställa, att man tydligt har täckt in allt man skulle, när man har kontakt med någon som man vill vinna för Kristus? Är det verkligen nödvändigt att förklara vart och ett villkor? Enligt Jesus, ska vi beräkna kostnaden innan vi börjar. Allt ovanstående är beståndsdelar i frälsande tro. Men finns det ett minimum, som man kan säga till en sökare för att man inte ska göra sig skyldig till svek? Jag tror det.
Det finns två icke förhandlingsbara fakta som måste accepteras av alla som vill bli frälsta.
För det första, Jesus måste vara Herre över alla som vill bli frästa. Och för det andra, om Jesus är Herre, måste man lyda honom. Det är omöjlighet att göra anspråk på att Jesus är Herre och att inte lyda honom.
För att inte vara delaktig av sveket, tror jag också att det är nödvändigt att försäkra sig om att sökaren förstår, att de som följer Herren Jesus måste försaka allt de har (Luk 14:33). Alla andra ”kostnader” är inkluderade i denna allomfattande kostnad. De som senare får förståelse för att de måste älska Jesus mer än sin make/maka, sina barn och andra familjemedlemmar eller för att de måste ta upp sitt kors och följa honom, blir inte överraskade, eftersom de redan vet att de måste försaka allt för att följa Herren Jesus.
Herren Jesus ledde min väg till en frälsande tro på ett sätt som på ett perfekt sätt illustrerar de problem, som vi diskuterar här. Efter att ha läst bibeln i flera månader, kommer jag ihåg att jag gick nedför trappan en morgon och trodde att bibeln var sann, att Jesus dog för mina synder, att Jesus är Guds Son och andra grundläggande fakta om tron, som jag inte hade trott kvällen innan. Församlingen trodde att jag var nyomvänd och det gjorde jag också. Trots att jag slutade svära och bytte ut mina partyvänner mot vänner i kyrkan, var mitt liv faktiskt inte förändrat. Jag tog med min bibel till kyrkan i stället för att läsa den.
Efter flera månader blev jag uttråkad och undrade om detta var allt som fanns i kristendomen. Som väl var för mig, drog mig Herren tillbaka till ordet. Denna gången såg jag överallt jag tittade ”Herre”, ”Herre” och ”lyda”, ”lyda”. Jag studerade frågorna om Jesu herravälde och lydnad för honom, eftersom jag aldrig, så vitt jag vet, hade hört en predikan om behovet av att Jesus skulle vara min Herre eller att jag behövde lyda honom. För att sammanfatta problemet: när jag frågade mina vänner i kyrkan om att lyda Herren, sa de att vi aldrig kan lyda, att vi syndade hundratals gånger varje dag.
En dag gick jag i bön inför Herren och sa: ”Herre Jesus, så långt jag kan se från ditt ord ska jag lyda dig. Om det är vad du vill, är det vad du får. Bli min Herre och jag ska lyda dig så gott jag kan under resten av mitt liv”. Det var då som mitt liv blev förändrat. Plötsligt fick jag kärlek,glädje och frid i mitt liv, som jag aldrig erfarit tidigare. Jag visste inte ens vad som hänt mig, förrän jag läste Joh 14:15-17 och och förstod att min bekännelse till tron på Jesus som min Herre och mitt löfte att lyda honom, föranledde Jesus att be Fadern att ge mig den helige Ande. När jag läste Galaterbrevet 5, förstod jag att kärleken och glädjen och friden, som jag upplevde var den helige Andes frukt.
Sökare som av hela sitt hjärta tar emot Jesus som Herre och lovar att lyda honom, blir födda på nytt när Fadern ger dem den helige Ande (Joh 14:15-16). Både före och efter detta sker, bör sökare och nya troende få vägledning till evangelierna och Jesu undervisning och befallningar. Sökare kommer att få större förståelse av vad det innebär att följa Jesus. Nya troende kommer att lära sig hur man lever i Herrens rike (Matt 28:20). Ett av de säkraste bevisen för sann omvändelse är att en nyfödd baby i Kristus hungrigt kommer att söka efter evangeliets mjölk, och ofta i början ägna ändlösa timmar till att studera bibeln. På samma sätt bevisar sig ståndaktighet i tron i att man dagligen fortsätter i ordet för att få sitt andliga, dagliga bröd.
När den som nyligen blivit troende fördjupar sig i bibeln, lär han sig snabbt andra villkor som gäller för dem som följer Herren Jesus. De som i sanning har tagit emot Jesus som deras Herre tar med glädje emot sådan undervisning och försöker att tillämpa den i sina liv.
I del 1 - Bedrägeri - fick vi veta att från Ray Comforts Bride of Heaven, Pride of Hell att 19 av 20 nyomvända personer i stora trossamfund snabbt faller av från tron. Kan bedrägeri och svek i framställningen av evangeliet vara orsaker till att så många som beslutar sig att följa Jesus snabbt faller av? Jag tror det. Människor som har hört hela sanningen tenderar att stå fasta. När prövningar och frestelser kommer, blir de varken överraskade eller missmodiga.
I vår tid verkar det finnas en stor motvilja mot att tala om sanningarna i tron för en sökare av fruktan för att de är för hårda. Istället har det urartat till att man ber ”syndarens bön”, i vilken man säger till personen att ”be efter mig”, en enkel bön, ofta om ånger och sedan vanligtvis ta emot Jesus som hans/hennes frälsare (inte som Herre).
Ungdomsledaren Dave de Roles sa att evangeliet ofta framställs på ett sådant sätt, att nästan alla ungdomarna med glädje tar emot inbjudan. Han sa att detta förorsakar allvarliga problem. Det finns sällan frukt som visar att dessa ungdomar verkligen har blivit kristna, och de verkar vara vaccinerade mot att senare ta emot sanningen.
Är det underligt att 19 av 20 har fallit av? Är vi rädda att göra det på Jesu sätt? Vi borde vara ivriga att göra allt det som vår Herre säger, på vilket sätt han än säger att vi ska göra det. Om vi gör det på hans sätt, kan vi lita på att han välsignar och förser med kraft.
Evangelisten Graham Ashby skrev, efter att ha läst del 1 - Bedrägeri - :”Som alla vet, som har en predikotjänst, ’kan vi få’ människor att göra det som vi vill att de ska göra - ett sådant svek. Vänta istället på att Gud ska frälsa, än att framkalla för tidiga beslut....resultaten, ja, statistiken säger allt”.
Nu kanske vi bättre kan förstå Jesu undervisning om den smala vägen: ”Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den.; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den ” (Matt 7:13-14).
Verkar det som porten har blivit trängre? Vi måste säga sanningen om vår Herre Jesu evangelium, så att de som söker kan finna den trånga porten och gå in genom den.
Bernie Koerselman
torsdag 29 mars 2012
måndag 12 mars 2012
Bedrägeri och svek i Evangeliet
Del 1: Bedrägeri
Det finns INGET bedrägeri eller svek i det sanna bibliska evangeliet. Men tråkigt nog, finns det ett omfattande bedrägeri och svek i presentationen av evangeliet i många församlingar.
Som advokat är jag medveten om innebörden av bedrägeri. Bedrägeri är en avsiktlig falsk framställning (eller något som är gjort med ovarsamt åsidosättande av sanningen) i avsikt att få en person att handla till skada för sig själv i förlitan på den falska framställningen. I en domstol leder bedrägeri till rättegång. Kontrakt kan annuleras när bedrägeri brukas för att förmå en person att skriva på kontraktet. I våra församlingar gör vi framställningar för att få människor att avgöra sig, vilket på ett omätligt sätt förändrar deras liv för alltid. Dessa avgöranden har vidsträckta förgreningar. De som tror på och accepterar våra framställningar kommer att förändra sina liv och livsstilar. De kommer att ge sina pengar till församlingen och tjäna i församlingen med olika förmågor, de kommer att ta tid, ibland offra tid, från deras övriga aktiviteter.
Om vi får dem att fatta detta beslut baserat på bedrägeri - genom att presentera falsk information, kan vi förorsaka oändlig skada. Sådana personer kanske inte bara får en icke-frälsande tro - och blir därför inte frälsta - utan de kan också bli desillutionerade och därefter aldrig villiga att bli frälsta av Jesus.
För flera år sedan började jag misstänka, att ett av bevisen för bedrägeri i presentationen av evangeliet är den höga procenten människor, som snabbt lämnar församlingen efter att ha ”överlåtit sig”.
Ray Comforts Bride of Heaven, Pride of Hell bekräftade mina misstankar. Ray visar statistik för ett stort samfund i USA som avslöjade att otroliga 294.784 avgöranden för Kristus uppnåddes 1990. Ändå kunde man 1991 endast finna 14.337 i en kristen gemenskap. Det fanns 280.447 avgöranden som inte kunde förklaras. Ledarskapet hade ingen ledtråd till varför detta hände, utan kunde endast fastslå att ”någonting är fel”! Trenden fortsatte. I augusti 1996 avslöjade ett ledande samfund i USA, att det under 1995 fick 384.057 avgöranden, men behöll endast 22.983 i gemenskapen. Man kunde inte ge någon förklaring till 361.074 förmodade omvändelser. Ray berättade om ett annat korståg, vid vilket 600 avgörelser uppnåddes och detta var utan tvekan mycket glädjande. Men 90 dagar senare kunde uppföljningsarbetare inte finna en enda person som hade gått vidare i sin tro. I Cleveland, Ohio 1991 uppnåddes 400 avgöranden i en innerstadskampanj, men återigen kunde man senare inte finna en enda person som gått vidare i tron.
Ray citerar Charles E. Hacket, en ledare inom Assemblies of God i USA: ”En själ vid altaret förorsakar inte mycket uppståndelse, eftersom vi inser att ungefär 95 av 100 inte blir införlivade med församlingen. Faktum är, att de flesta av dem inte kommer att komma tillbaka en andra gång”.
Detta fenomen är inte unikt för USA. Enligt Ray sände en pastor i Boulder, Colorado ut ett team till Ryssland 1991 och fick 2.500 avgörelser. Året därefter fann man endast 30 bevarade i tron. I Leeds, England uppnådde en besökande talare från USA 400 avgörelser för en församling på platsen. Men sex veckor senare var endast två med på vägen och de föll av till sist. En pastor som reste till Indien allt sedan 1980 berättade för Ray att han såg 80.000 avgörelsekort på hög i en hydda i staden Rajamundry, ”resultatet” av gångna evangeliska korståg. Men han hävdade att det skulle vara positivt att finna ens 80 kristna i hela staden. Det är 0,1%.
Ray citerade också statistik från Barna Research Institute, som visade på att 62% av amerikanarna säger att de har en meningsfull gemenskap med Jesus Kristus. Men en Gallupundersökning som gjordes vid samma tid avslöjar något intressant om en speciell grupp på 6-10% av amerikanarna, som säger att de är kristna. Gallup säger om dem: ”Dessa människor är ett speciellt släkte....de är mer toleranta mot människor av skilda bakgrunder. De är involverade i praktisk kristendom. De engagerar sig fullkomligt i bön”.
En annan kristen ledare befarar att många av dem som avgör sig lever kvar i de beteendemönster som beskrivs i Galaterbrevet, Efesierbrevet och Uppenbarelseboken, karaktärsdrag som kännetecknar människor som (säger bibeln) inte kommer att ingå i himmelriket.
Ray Comforts betonar att vi inte säger sanningen - bedrägeri och svek igen - när vi för människor till Kristus. Som ett resultat av detta strös säden ut på stengrunden och fastän den tas emot med glädje, faller personen av snabbt i svåra tider och/eller förföljelse. Jag håller med Ray att evangeliet måste presenteras med 100% ärlighet.
Vad är det huvudsakliga ”bedrägeriet” i presentationen av evangeliet? Du kanske blir förvånad över hur grundläggande den är. Det har att göra med personen Jesus Kristus. Den nuvarande betoningen i den kristna församlingen tycks vara på Jesus Kristus som vår frälsare. Inbjudningarna från talarstolen är vanligtvis: ”Ta emot Jesus som din frälsare, så kommer du att få evigt liv”! Ibland finns det en annan variant: ”Om du tror att Jesus dog på korset för dina synder, kommer du att få evigt liv”. Är dessa påståendena sanna enligt bibeln?
Ingenstans i bibeln förklaras eller antyds att vi kan bli frälsta genom att tro på eller acceptera eller ta emot Jesus som frälsare. Å andra sidan är det klart från bibeln att Jesus måste vara vår frälsare om vi ska få evigt liv. Den första kungörelsen om hans födelse fastslog att ”en frälsare har blivit född åt eder” (Luk 2:11). På något sätt har den kristna kulturen, uppenbarligen obetänksamt, antagit att eftersom Jesus måste vara vår frälsare, så behöver vi bara acceptera honom som frälsare.
På samma sätt säger eller antyder bibeln ingenstans att vi kan få evigt liv genom att tro på något som Jesus gjort. Alla bibelställen som handlar om frälsning, uppmanar oss i själva verket att tro på honom - personen Jesus (t.ex. Joh 2:11, 3:15,16,18. 6:40, 7:39, 8:30, Rom 4:24, 1 Petr 1:8).
Om vi inte ska tro på, acceptera eller ta emot Jesus som frälsare (eller tro på något han gjort), för att Jesus ska bli vår frälsare och för att vi ska få evigt liv, vad ska vi då göra?
Vad sa Jesus själv? Jesus sa till sina lärjungar: ”I kallen mig ’Mästare’ och ’Herre’ , och I sägen rätt, ty jag är så ” (Joh 13:13). Jesus sa: ”Därför sade jag till eder, att i skullen dö i edra synder; ty om I icke tron, att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder” (Joh 8:24). Han beskrev sin auktoritet som Herre när han sa: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden ” (Matt 28:18).
Bibeln slår fast att vi ska tro på, acceptera och ta emot Jesus som vår HERRE! Kanske är det mest kända stället i bibeln om frälsning Rom 10:9: ”Om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst”. Dessutom sa Paulus till fångvaktaren i Filippi: ”Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst ” (Apg 16:31). Detta var den första församlingens budskap - den församling som höll ut trots intensiv förföljelse! De tog emot Jesus som Herre (Kol 2:6). Paulus ropade ut: ”Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre ” (2 Kor 4:5). Ett för mig speciellt övertygande bibelställe är Paulus sammanfattning till efesierna: ”Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus ” (Apg 20:21). Han undervisade om samma sak till tessalonikerna: ”Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus ” (1 Tess 5:9) och till romarna: ”Ty den lön , som synden giver, är döden , men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre ” (Rom 6:23 - se också Rom 5:21).
Petrus bekräftade Paulus undervisning. Vid pingsten predikade han: ”Och det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst ” (Apg 2:21). Han avslutade sin predikan sin predikan med: ”...denne Jesus, som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och Messias ” (Apg 2:36). Senare undervisade han: ”Herren , Kristus , skolen I hålla helig i edra hjärtan ” (1 Petr 3:15).
Vad innebär det att Jesus är vår Herre? Han måste vara vår mästare, vår kung, vår suveräne, den som total auktoritet över våra liv. Jag förklarade det för mitt barnbarn som: ”Han måste vara din chef”.
Om vi lyssnar på det som predikas i många av våra församlingar, skulle vi säkert förklara att det grundläggande buskapet i bibeln är att Jesus är vår frälsare. Men är detta bibelns grundläggande buskap? Inte alls. I NT kallas Jesus frälsare endast femton gånger. Nio gånger syftar frälsare på Gud, fadern. Jesus åberopas som Herre 618 gånger, 40 gånger mer än som frälsare.
Är skillnaden mellan frälsare och Herre betydelsefull? Är det viktigt att vi tror på Jesus som vår Herre? Frågan är av evig betydelse, antingen vi har evigt liv eller inte. beviset finns i ett ovanligt bibelställe. Ännu en gång från Paulus undervisning: ”Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande ” (Rom 14:9). Hur kan det vara så? Undervisar inte bibeln om att Jesus dog och uppstod för att försona vår synd, för att återlösa oss, så att vi blir rättfärdiggjorda inför Gud, så att vi blir försonade med Gud och träda fram heliga i hans åsyn, utan brist och fria från anklagelse? Naturligtvis är det så. Kan Rom 14:9 göras förenligt med de försonade syften, för vilka Jesus dog och uppstod? Ja, genom att inse att dessa försonade syften gäller endast dem för vilka Jesus är Herre! Orsaken till att Jesus dog och uppstod igen, var att han skulle bli Herre över alla, i vetskap om att han skulle bli frälsare bara för dem för vilka han är Herre.
Kristendom åberopas ofta som en relation, inte en religion. Skillnaden i relationer är betydelsefull, när vi lägger märke till skillnaden som uppstår mellan att ta emot Jesus som frälsare och att ta emot honom som Herre. Om han kunde vara endast vår frälsare, skulle relationen vara mellan frälsare och den frälste. När Jesus är vår Herre, blir relationen mellan Herre och tjänare.
Vilken relation undervisar NT om? Överväldigande får vi veta att den troende är en tjänare, eller t.o.m. en Jesu Kristi slav. Bibeln säger: ”I ären icke edra egna, I ären ju köpta, och betalning är given ” (1 Kor 6:19-20). Är inte detta en slavs ställning, att han inte är fri utan ägs av en herre?
2 Mos 21:5-6 klargör på ett riktigt sätt vår relation till Herren Jesus som hans tjänare: ”Men om trälen säger: ’Jag har min herre, min hustru och mina barn så kära, att jag icke vill givas fri’, då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten , och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen””. Så var det med en person som hade sålt sig själv till slaveri, men funnit att hans förhållanden som slav var att mycket bättre än hans tidigare omständigheter. Han valde att stanna hos sin herre som hans tjänare. Hans herre hedrade honom ofta men en guldring i örat som en symbol för hans speciella ställning som tjänare.
En tjänares villkor är: (1) Det är frivilligt, (2) allmänt erkänt, (3) av kärlek till hans herre, (4) slaveri - att förlora allt och (5) på livstid. Samma krav gäller för dem som vill följa Jesus och ta emot honom som deras Herre.
NT:s författare betygade att de själva var tjänare: Paulus (Rom 1:1), Jakob (1:1), Petrus (2 Petr 1:1), Judas (1:1) och Johannes (Upp 1:1). Alla sanna troende förklaras vara tjänare: ”Detta är en uppenbarelse från Jesus Kristus, en som Gud gav honom för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske. Och medelst ett budskap genom sin ängel gav han det till känna för sin tjänare Johannes ” (Upp 1:1).
Precis som relationen är radikalt annorlunda när Jesus är vår Herre, så är också vårt gensvar till Jesus som vår Herre annorlunda. Om Jesus kunde vara endast vår frälsare, skulle vårt gensvar troligen bli tacksamhet för att han frälst oss undan Guds vrede. När Jesus är vår Herre och vi är hans tjänare, är vårt främsta gensvar till honom lydnad utifrån kärlek.
Bibeln bekräftar att lydnad är vårt riktiga gensvar till vår Herre Jesus. Hebréerbrevets författare sätter frälsning i samband med lydnad: ”...blev han (Jesus) för alla dem som äro honom lydiga upphovet till evig frälsning ” (Hebr 5:9). Jesus förväntade sig lydnad från sina efterföljare. Han frågade dem som gjorde anspråk på att följa honom som Herre, men som inte var lydiga: ”Men varför ropen I till mig: ´Herre, Herre´ och gören dock icke, vad jag säger ”? (Luk 6:46). Jesus sa att ingen frälsning kunde finnas utan lydnad: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ´Herre, Herre´, utan den som gör min himmelske faders vilja ” (Matt 7:21).
Lydnad är viktigt som det naturliga gensvaret på vår gemenskap som tjänare till Jesus som vår Herre. Den är också bevis på att Jesus verkligen är vår Herre. Det borde alltså inte vara någon överraskning, att Jesus lät lydnad vara en del av hans sista instruktioner för församlingen. Först kungjorde han sitt herravälde: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden ” (Matt 28:18). Sedan sa han till sina efterföljare, vad han förväntade att de skulle göra i hans frånvaro: ”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar ” (Matt 28:19). Han nämnde om två saker, som de skulle göra med dessa lärjungar: ”Döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder ” (Matt 28:19-20).
Om jag var i en domstol och anklagade församlingen för bedrägeri i dess framställning av evangeliet, tror jag att många församlingar skulle fällas. Framställer din församling och du själv Jesus Kristus som Herre? Klargör din församling och du själv, att ingen frälsning finns om inte Jesus är Herre? Undervisar din församling och du själv om att lydnad är det ovillkorliga beviset (för Gud) att Jesus är Herre? Slutligen, lyder din församling och du själv hans sista befallning att undervisa nya lärjungar om att lyda allting som Jesus befallde?
De som framställer frälsningen som att ta emot Jesus som frälsare, underlåter nästan undantagslöst att undervisa om betydelsen av lydnad. Det dubbla misstaget leder till ännu ett problem som strider mot frälsningen - angående den helige Ande.
Det är ett korrekt påstående, att den helige Ande bor i alla sanna troende. Bibeln undervisar att det är nödvändigt att ha den helige Ande, om vi ska bli frälsta: ”Men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till ” (Rom 8:9).
Vi vet att vi måste tillhöra Kristus för att bli frälsta eftersom Jesus sa: ”Jag är vägen och sanningen och livet ; ingen kommer till Fadern utom genom mig ” (Joh 14:6).
Många församlingar tror uppenbarligen att de som ”tar emot Jesus som sin frälsare” automatiskt får den helige Ande inneboende. Men är det vad bibeln säger?
Jesus talade om för oss hur och under vilka villkor den helige Ande ges: ”Älsken I mig, så hållen I mina bud, och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande ” (Joh 14:15-17). Villkoren är att vi måste (1) överlåta oss till att lyda Jesus (2) utav kärlek. Då kommer han att be fadern, som kommer att ge oss den helige Ande. Bibeln bekräftar denna undervisning när Petrus försvarade lärjungarna inför Stora rådet. När han talade om den helige Ande, sa han: ”....den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga ” (Apg 5:32).
Jesus klargjorde relationen som blir en följd av att man lyder hans bud: ”Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader , och jag skall älska honom och skall uppenbara mig för honom ” (Joh 14:21). Och han sa återigen: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord ; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom . Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord som I hören, icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig ” (Joh 14:23-24). Lägg märke till att det är de, som älskar Jesus och håller hans bud, som är älskade av Gud, fadern och Jesus och de kommer för att ta sin boning hos dem (genom den helige Ande).
Om vi inte blir undervisade om att vi måste tro på och ta emot Jesus som Herre, då blir vi troligen inte undervisade om att vi ska lyda honom. Om vi inte överlåter oss till att lyda honom, kommer vi inte att få ta emot den helige Ande. Den ursprungliga felaktiga framställningen av evangeliet har fört med sig tre olika orsaker till varför sådana personer kommer att förvägras frälsning.
Ge akt på Jesu rysande varning: ”Många skola på ´den dagen´ säga till mig :´Herre, Herre´ ,hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: ´Jag har aldrig känt eder; gå bort ifrån mig, I ogärningsmän ´” (Matt 7:22-23). Vilka är dessa människor som Jesus aldrig kände? De hade inte tagit emot honom som Herre, inte heller var de honom lydiga, inte heller hade de tagit emot den helige Ande. Men profeterade de inte i hans namn, drev de inte ut onda andar och utförde många underverk i hans namn? Jo, absolut. Detta är en del av den stora villfarelsen som också nu finns i församlingen. Varnade inte Jesus för att: ”Ty människor, som falskeligen säga sig vara Messias (=smorda), skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda ” (Matt 24:24). De kommer att bedra människor genom att göra allt detta i Jesu namn.
En församling som har blivit lurad av en bedräglig framställning av evangeliet, som saknar undervisning om nödvändigheten av att lyda och som inte fått kraften i den helige Ande, är helt enkelt en del av en kristen kultur. Den saknar kraft och urskiljning. Den är ljummen och dess medlemmar kan knappast särskiljas från resten av världen och det är troligt att den börjar kompromissa med grundläggande sanningar. Slutligen kan den ifrågasätta bibelns ofelbarhet, därefter Kristi gudom, sanningen om uppståndelsen och kanske öppet tillåta synd i församlingen genom att acceptera homosexuella pastorer. Sådana församlingar kan också jaga efter olika påstådda Andens manifestationer, men sakna urskiljningsförmåga att kunna bedöma om sådana manifestationer är från den helige Ande.
Hur nära beskriver detta vissa av våra församlingar idag? Jag är rädd för att många av våra församlingar är en del av en föränderlig kristen kultur, i stället för att vara förankrade på den oföränderliga, orubbliga klippan - Herren Jesus Kristus och hans ord.
Del II kommer att handla om svek i framställningen av evangeliet. Kombinationen av bedrägeri och svek är sannolikt orsaken till att 95% eller mer av människorna som ”kommer till tro” snabbt faller av.
Bernie Koerselman
Det finns INGET bedrägeri eller svek i det sanna bibliska evangeliet. Men tråkigt nog, finns det ett omfattande bedrägeri och svek i presentationen av evangeliet i många församlingar.
Som advokat är jag medveten om innebörden av bedrägeri. Bedrägeri är en avsiktlig falsk framställning (eller något som är gjort med ovarsamt åsidosättande av sanningen) i avsikt att få en person att handla till skada för sig själv i förlitan på den falska framställningen. I en domstol leder bedrägeri till rättegång. Kontrakt kan annuleras när bedrägeri brukas för att förmå en person att skriva på kontraktet. I våra församlingar gör vi framställningar för att få människor att avgöra sig, vilket på ett omätligt sätt förändrar deras liv för alltid. Dessa avgöranden har vidsträckta förgreningar. De som tror på och accepterar våra framställningar kommer att förändra sina liv och livsstilar. De kommer att ge sina pengar till församlingen och tjäna i församlingen med olika förmågor, de kommer att ta tid, ibland offra tid, från deras övriga aktiviteter.
Om vi får dem att fatta detta beslut baserat på bedrägeri - genom att presentera falsk information, kan vi förorsaka oändlig skada. Sådana personer kanske inte bara får en icke-frälsande tro - och blir därför inte frälsta - utan de kan också bli desillutionerade och därefter aldrig villiga att bli frälsta av Jesus.
För flera år sedan började jag misstänka, att ett av bevisen för bedrägeri i presentationen av evangeliet är den höga procenten människor, som snabbt lämnar församlingen efter att ha ”överlåtit sig”.
Ray Comforts Bride of Heaven, Pride of Hell bekräftade mina misstankar. Ray visar statistik för ett stort samfund i USA som avslöjade att otroliga 294.784 avgöranden för Kristus uppnåddes 1990. Ändå kunde man 1991 endast finna 14.337 i en kristen gemenskap. Det fanns 280.447 avgöranden som inte kunde förklaras. Ledarskapet hade ingen ledtråd till varför detta hände, utan kunde endast fastslå att ”någonting är fel”! Trenden fortsatte. I augusti 1996 avslöjade ett ledande samfund i USA, att det under 1995 fick 384.057 avgöranden, men behöll endast 22.983 i gemenskapen. Man kunde inte ge någon förklaring till 361.074 förmodade omvändelser. Ray berättade om ett annat korståg, vid vilket 600 avgörelser uppnåddes och detta var utan tvekan mycket glädjande. Men 90 dagar senare kunde uppföljningsarbetare inte finna en enda person som hade gått vidare i sin tro. I Cleveland, Ohio 1991 uppnåddes 400 avgöranden i en innerstadskampanj, men återigen kunde man senare inte finna en enda person som gått vidare i tron.
Ray citerar Charles E. Hacket, en ledare inom Assemblies of God i USA: ”En själ vid altaret förorsakar inte mycket uppståndelse, eftersom vi inser att ungefär 95 av 100 inte blir införlivade med församlingen. Faktum är, att de flesta av dem inte kommer att komma tillbaka en andra gång”.
Detta fenomen är inte unikt för USA. Enligt Ray sände en pastor i Boulder, Colorado ut ett team till Ryssland 1991 och fick 2.500 avgörelser. Året därefter fann man endast 30 bevarade i tron. I Leeds, England uppnådde en besökande talare från USA 400 avgörelser för en församling på platsen. Men sex veckor senare var endast två med på vägen och de föll av till sist. En pastor som reste till Indien allt sedan 1980 berättade för Ray att han såg 80.000 avgörelsekort på hög i en hydda i staden Rajamundry, ”resultatet” av gångna evangeliska korståg. Men han hävdade att det skulle vara positivt att finna ens 80 kristna i hela staden. Det är 0,1%.
Ray citerade också statistik från Barna Research Institute, som visade på att 62% av amerikanarna säger att de har en meningsfull gemenskap med Jesus Kristus. Men en Gallupundersökning som gjordes vid samma tid avslöjar något intressant om en speciell grupp på 6-10% av amerikanarna, som säger att de är kristna. Gallup säger om dem: ”Dessa människor är ett speciellt släkte....de är mer toleranta mot människor av skilda bakgrunder. De är involverade i praktisk kristendom. De engagerar sig fullkomligt i bön”.
En annan kristen ledare befarar att många av dem som avgör sig lever kvar i de beteendemönster som beskrivs i Galaterbrevet, Efesierbrevet och Uppenbarelseboken, karaktärsdrag som kännetecknar människor som (säger bibeln) inte kommer att ingå i himmelriket.
Ray Comforts betonar att vi inte säger sanningen - bedrägeri och svek igen - när vi för människor till Kristus. Som ett resultat av detta strös säden ut på stengrunden och fastän den tas emot med glädje, faller personen av snabbt i svåra tider och/eller förföljelse. Jag håller med Ray att evangeliet måste presenteras med 100% ärlighet.
Vad är det huvudsakliga ”bedrägeriet” i presentationen av evangeliet? Du kanske blir förvånad över hur grundläggande den är. Det har att göra med personen Jesus Kristus. Den nuvarande betoningen i den kristna församlingen tycks vara på Jesus Kristus som vår frälsare. Inbjudningarna från talarstolen är vanligtvis: ”Ta emot Jesus som din frälsare, så kommer du att få evigt liv”! Ibland finns det en annan variant: ”Om du tror att Jesus dog på korset för dina synder, kommer du att få evigt liv”. Är dessa påståendena sanna enligt bibeln?
Ingenstans i bibeln förklaras eller antyds att vi kan bli frälsta genom att tro på eller acceptera eller ta emot Jesus som frälsare. Å andra sidan är det klart från bibeln att Jesus måste vara vår frälsare om vi ska få evigt liv. Den första kungörelsen om hans födelse fastslog att ”en frälsare har blivit född åt eder” (Luk 2:11). På något sätt har den kristna kulturen, uppenbarligen obetänksamt, antagit att eftersom Jesus måste vara vår frälsare, så behöver vi bara acceptera honom som frälsare.
På samma sätt säger eller antyder bibeln ingenstans att vi kan få evigt liv genom att tro på något som Jesus gjort. Alla bibelställen som handlar om frälsning, uppmanar oss i själva verket att tro på honom - personen Jesus (t.ex. Joh 2:11, 3:15,16,18. 6:40, 7:39, 8:30, Rom 4:24, 1 Petr 1:8).
Om vi inte ska tro på, acceptera eller ta emot Jesus som frälsare (eller tro på något han gjort), för att Jesus ska bli vår frälsare och för att vi ska få evigt liv, vad ska vi då göra?
Vad sa Jesus själv? Jesus sa till sina lärjungar: ”I kallen mig ’Mästare’ och ’Herre’ , och I sägen rätt, ty jag är så ” (Joh 13:13). Jesus sa: ”Därför sade jag till eder, att i skullen dö i edra synder; ty om I icke tron, att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder” (Joh 8:24). Han beskrev sin auktoritet som Herre när han sa: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden ” (Matt 28:18).
Bibeln slår fast att vi ska tro på, acceptera och ta emot Jesus som vår HERRE! Kanske är det mest kända stället i bibeln om frälsning Rom 10:9: ”Om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst”. Dessutom sa Paulus till fångvaktaren i Filippi: ”Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst ” (Apg 16:31). Detta var den första församlingens budskap - den församling som höll ut trots intensiv förföljelse! De tog emot Jesus som Herre (Kol 2:6). Paulus ropade ut: ”Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre ” (2 Kor 4:5). Ett för mig speciellt övertygande bibelställe är Paulus sammanfattning till efesierna: ”Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus ” (Apg 20:21). Han undervisade om samma sak till tessalonikerna: ”Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus ” (1 Tess 5:9) och till romarna: ”Ty den lön , som synden giver, är döden , men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre ” (Rom 6:23 - se också Rom 5:21).
Petrus bekräftade Paulus undervisning. Vid pingsten predikade han: ”Och det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst ” (Apg 2:21). Han avslutade sin predikan sin predikan med: ”...denne Jesus, som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och Messias ” (Apg 2:36). Senare undervisade han: ”Herren , Kristus , skolen I hålla helig i edra hjärtan ” (1 Petr 3:15).
Vad innebär det att Jesus är vår Herre? Han måste vara vår mästare, vår kung, vår suveräne, den som total auktoritet över våra liv. Jag förklarade det för mitt barnbarn som: ”Han måste vara din chef”.
Om vi lyssnar på det som predikas i många av våra församlingar, skulle vi säkert förklara att det grundläggande buskapet i bibeln är att Jesus är vår frälsare. Men är detta bibelns grundläggande buskap? Inte alls. I NT kallas Jesus frälsare endast femton gånger. Nio gånger syftar frälsare på Gud, fadern. Jesus åberopas som Herre 618 gånger, 40 gånger mer än som frälsare.
Är skillnaden mellan frälsare och Herre betydelsefull? Är det viktigt att vi tror på Jesus som vår Herre? Frågan är av evig betydelse, antingen vi har evigt liv eller inte. beviset finns i ett ovanligt bibelställe. Ännu en gång från Paulus undervisning: ”Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande ” (Rom 14:9). Hur kan det vara så? Undervisar inte bibeln om att Jesus dog och uppstod för att försona vår synd, för att återlösa oss, så att vi blir rättfärdiggjorda inför Gud, så att vi blir försonade med Gud och träda fram heliga i hans åsyn, utan brist och fria från anklagelse? Naturligtvis är det så. Kan Rom 14:9 göras förenligt med de försonade syften, för vilka Jesus dog och uppstod? Ja, genom att inse att dessa försonade syften gäller endast dem för vilka Jesus är Herre! Orsaken till att Jesus dog och uppstod igen, var att han skulle bli Herre över alla, i vetskap om att han skulle bli frälsare bara för dem för vilka han är Herre.
Kristendom åberopas ofta som en relation, inte en religion. Skillnaden i relationer är betydelsefull, när vi lägger märke till skillnaden som uppstår mellan att ta emot Jesus som frälsare och att ta emot honom som Herre. Om han kunde vara endast vår frälsare, skulle relationen vara mellan frälsare och den frälste. När Jesus är vår Herre, blir relationen mellan Herre och tjänare.
Vilken relation undervisar NT om? Överväldigande får vi veta att den troende är en tjänare, eller t.o.m. en Jesu Kristi slav. Bibeln säger: ”I ären icke edra egna, I ären ju köpta, och betalning är given ” (1 Kor 6:19-20). Är inte detta en slavs ställning, att han inte är fri utan ägs av en herre?
2 Mos 21:5-6 klargör på ett riktigt sätt vår relation till Herren Jesus som hans tjänare: ”Men om trälen säger: ’Jag har min herre, min hustru och mina barn så kära, att jag icke vill givas fri’, då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten , och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen””. Så var det med en person som hade sålt sig själv till slaveri, men funnit att hans förhållanden som slav var att mycket bättre än hans tidigare omständigheter. Han valde att stanna hos sin herre som hans tjänare. Hans herre hedrade honom ofta men en guldring i örat som en symbol för hans speciella ställning som tjänare.
En tjänares villkor är: (1) Det är frivilligt, (2) allmänt erkänt, (3) av kärlek till hans herre, (4) slaveri - att förlora allt och (5) på livstid. Samma krav gäller för dem som vill följa Jesus och ta emot honom som deras Herre.
NT:s författare betygade att de själva var tjänare: Paulus (Rom 1:1), Jakob (1:1), Petrus (2 Petr 1:1), Judas (1:1) och Johannes (Upp 1:1). Alla sanna troende förklaras vara tjänare: ”Detta är en uppenbarelse från Jesus Kristus, en som Gud gav honom för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske. Och medelst ett budskap genom sin ängel gav han det till känna för sin tjänare Johannes ” (Upp 1:1).
Precis som relationen är radikalt annorlunda när Jesus är vår Herre, så är också vårt gensvar till Jesus som vår Herre annorlunda. Om Jesus kunde vara endast vår frälsare, skulle vårt gensvar troligen bli tacksamhet för att han frälst oss undan Guds vrede. När Jesus är vår Herre och vi är hans tjänare, är vårt främsta gensvar till honom lydnad utifrån kärlek.
Bibeln bekräftar att lydnad är vårt riktiga gensvar till vår Herre Jesus. Hebréerbrevets författare sätter frälsning i samband med lydnad: ”...blev han (Jesus) för alla dem som äro honom lydiga upphovet till evig frälsning ” (Hebr 5:9). Jesus förväntade sig lydnad från sina efterföljare. Han frågade dem som gjorde anspråk på att följa honom som Herre, men som inte var lydiga: ”Men varför ropen I till mig: ´Herre, Herre´ och gören dock icke, vad jag säger ”? (Luk 6:46). Jesus sa att ingen frälsning kunde finnas utan lydnad: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ´Herre, Herre´, utan den som gör min himmelske faders vilja ” (Matt 7:21).
Lydnad är viktigt som det naturliga gensvaret på vår gemenskap som tjänare till Jesus som vår Herre. Den är också bevis på att Jesus verkligen är vår Herre. Det borde alltså inte vara någon överraskning, att Jesus lät lydnad vara en del av hans sista instruktioner för församlingen. Först kungjorde han sitt herravälde: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden ” (Matt 28:18). Sedan sa han till sina efterföljare, vad han förväntade att de skulle göra i hans frånvaro: ”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar ” (Matt 28:19). Han nämnde om två saker, som de skulle göra med dessa lärjungar: ”Döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder ” (Matt 28:19-20).
Om jag var i en domstol och anklagade församlingen för bedrägeri i dess framställning av evangeliet, tror jag att många församlingar skulle fällas. Framställer din församling och du själv Jesus Kristus som Herre? Klargör din församling och du själv, att ingen frälsning finns om inte Jesus är Herre? Undervisar din församling och du själv om att lydnad är det ovillkorliga beviset (för Gud) att Jesus är Herre? Slutligen, lyder din församling och du själv hans sista befallning att undervisa nya lärjungar om att lyda allting som Jesus befallde?
De som framställer frälsningen som att ta emot Jesus som frälsare, underlåter nästan undantagslöst att undervisa om betydelsen av lydnad. Det dubbla misstaget leder till ännu ett problem som strider mot frälsningen - angående den helige Ande.
Det är ett korrekt påstående, att den helige Ande bor i alla sanna troende. Bibeln undervisar att det är nödvändigt att ha den helige Ande, om vi ska bli frälsta: ”Men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till ” (Rom 8:9).
Vi vet att vi måste tillhöra Kristus för att bli frälsta eftersom Jesus sa: ”Jag är vägen och sanningen och livet ; ingen kommer till Fadern utom genom mig ” (Joh 14:6).
Många församlingar tror uppenbarligen att de som ”tar emot Jesus som sin frälsare” automatiskt får den helige Ande inneboende. Men är det vad bibeln säger?
Jesus talade om för oss hur och under vilka villkor den helige Ande ges: ”Älsken I mig, så hållen I mina bud, och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande ” (Joh 14:15-17). Villkoren är att vi måste (1) överlåta oss till att lyda Jesus (2) utav kärlek. Då kommer han att be fadern, som kommer att ge oss den helige Ande. Bibeln bekräftar denna undervisning när Petrus försvarade lärjungarna inför Stora rådet. När han talade om den helige Ande, sa han: ”....den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga ” (Apg 5:32).
Jesus klargjorde relationen som blir en följd av att man lyder hans bud: ”Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader , och jag skall älska honom och skall uppenbara mig för honom ” (Joh 14:21). Och han sa återigen: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord ; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom . Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord som I hören, icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig ” (Joh 14:23-24). Lägg märke till att det är de, som älskar Jesus och håller hans bud, som är älskade av Gud, fadern och Jesus och de kommer för att ta sin boning hos dem (genom den helige Ande).
Om vi inte blir undervisade om att vi måste tro på och ta emot Jesus som Herre, då blir vi troligen inte undervisade om att vi ska lyda honom. Om vi inte överlåter oss till att lyda honom, kommer vi inte att få ta emot den helige Ande. Den ursprungliga felaktiga framställningen av evangeliet har fört med sig tre olika orsaker till varför sådana personer kommer att förvägras frälsning.
Ge akt på Jesu rysande varning: ”Många skola på ´den dagen´ säga till mig :´Herre, Herre´ ,hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: ´Jag har aldrig känt eder; gå bort ifrån mig, I ogärningsmän ´” (Matt 7:22-23). Vilka är dessa människor som Jesus aldrig kände? De hade inte tagit emot honom som Herre, inte heller var de honom lydiga, inte heller hade de tagit emot den helige Ande. Men profeterade de inte i hans namn, drev de inte ut onda andar och utförde många underverk i hans namn? Jo, absolut. Detta är en del av den stora villfarelsen som också nu finns i församlingen. Varnade inte Jesus för att: ”Ty människor, som falskeligen säga sig vara Messias (=smorda), skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda ” (Matt 24:24). De kommer att bedra människor genom att göra allt detta i Jesu namn.
En församling som har blivit lurad av en bedräglig framställning av evangeliet, som saknar undervisning om nödvändigheten av att lyda och som inte fått kraften i den helige Ande, är helt enkelt en del av en kristen kultur. Den saknar kraft och urskiljning. Den är ljummen och dess medlemmar kan knappast särskiljas från resten av världen och det är troligt att den börjar kompromissa med grundläggande sanningar. Slutligen kan den ifrågasätta bibelns ofelbarhet, därefter Kristi gudom, sanningen om uppståndelsen och kanske öppet tillåta synd i församlingen genom att acceptera homosexuella pastorer. Sådana församlingar kan också jaga efter olika påstådda Andens manifestationer, men sakna urskiljningsförmåga att kunna bedöma om sådana manifestationer är från den helige Ande.
Hur nära beskriver detta vissa av våra församlingar idag? Jag är rädd för att många av våra församlingar är en del av en föränderlig kristen kultur, i stället för att vara förankrade på den oföränderliga, orubbliga klippan - Herren Jesus Kristus och hans ord.
Del II kommer att handla om svek i framställningen av evangeliet. Kombinationen av bedrägeri och svek är sannolikt orsaken till att 95% eller mer av människorna som ”kommer till tro” snabbt faller av.
Bernie Koerselman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
