Frälsningens ABC och ÅÄÖ

Faran med "det är lätt att bli frälst, det är bara att tro"! (easybelievism)


Varje predikant värdig denna tjänst är angelägen om förkunnelsen och själarnas frälsning. Och ingen verkligt pånyttfödd predikant kan inte bara lämna någon som söker Jesus Kristus. Att hjälpa till med att föra Guds får in i fållan är en glädjefull uppgift och en förmån som inget annat i världen kan jämföras med. Men som är fallet med allt annat i den mänskliga naturen, har detta område inom den kristna erfarenheten påverkats av köttet och tillvägagångssättet har urartat.


I människors ögon synas och värderas tjänster enligt flera faktorer - vanligtvis med storleken på församlingen överst på listan. Oftast överväger inte ens styrelserna i de större församlingarna att anställa en pastorskandidat, om han inte har visat sig vara en "själavinnare" och har ett vittnesbörd om att "bygga församlingar". Och ve och bedrövelse vederfars varje stackars predikant, som inte klarar att leva upp till brödernas förväntningar när det gäller församlingstillväxt. Följden av denna helt mänskliga utveckling är att räkning av antalet människor har blivit vad man är helt upptagen med i de flesta evangeliska kyrkorna. Andlig "framgång" kan inte uppnås, om inte antalet stiger hela tiden och detta innebär att vi måste anstränga oss för att kunna tävla om de tillgängliga syndarna. Kampanjer som "ta med din granne" etc. hålls för att pumpa upp siffrorna. Låter det bekant? Det borde vara det, eftersom det har varit en epidemi i många år.


Vem blir inte upprymd när en själ kommer till Jesus Kristus och blir född på nytt? Vem blir inte heltänd när den människan visar alla tecken på att ha den helige Ande och följer Herren i de troendes dop? Vem blir inte överfylld med glädje när de "växer till i nåd och kunskap om Jesus Kristus" och trofast följer honom utan att tveka? Men vem blir inte sorgsen, när man ser massor med bekännande troende sakta försvinna bort, för att aldrig sätta sin fot i en kyrka igen - eller när man ser dem besöka varje kyrka i staden för att ta del av underhållningen som erbjuds? Vi känner alla till och förstår att en del av detta händer i de allra bästa omständigheterna p.g.a. den mänskliga naturen. Men problemets ofantlighet i våra dagar fordrar en förklaring! Vad tror du är det fundamentala felet?


Svaret är på samma gång enkelt och förvirrande komplext. Enkelt i det avseendet att Jesus Kristus säljs ut av försäljare under stark påverkan till dem som egentligen inte vill ha honom - och komplext i det avseendet att försäljarna inte tror att de gör det!


Har du någonsin köpt något du inte ville ha p.g.a. försäljningstekniker som har påverkat dig starkt? Om du inte har det, är du i minoritet! De flesta av oss har någon gång blivit offer för detta irriterande sätt att sälja. Faktum är att det är så effektivt, att TV-reklamen använder det för att håva in miljoner varje år. De utnyttjar det faktum att vissa människor har en så dålig förmåga att stå emot psykologisk press, att de bara inte kan säga "Nej!" och hålla fast vid det. Och som en följd av detta köper många av dessa människor till slut en massa prylar de inte vill ha eller behöver. När försäljare försöker använda dessa metoder på mig, blir jag arg och har vid flera tillfällen varit mycket otrevlig mot dem som stör min middag (tydligen deras mest framgångrika tidpunkt att ringa människor) genom att försöka sälja något till mig, som jag inte har begärt. Men tyvärr kommer det här förfarandet troligtvis inte att försvinna, om inte man instiftar lagar om förargelseväckande beteende angående detta! (Och jag skojar inte - när jag skrev orden "förargelseväckande beteende", blev jag avbruten av en till!). Vi känner sympati med varandra p.g.a. denna vanliga plåga, ändå är det få som tycks urskilja att samma psykologiska teknik utnyttjas varje dag i veckan, och speciellt på söndag, för att "sälja" Jesus till massor av fok.


Frälsning är en så underbar sak, att vi vill dela med oss av vår tro till andra och berätta för dem om Kristus, så att de också kan bli frälsta. Men i vårt otyglade nit och vår entusiasm blev tekniker ihoptrasslade med lärosatser i ett visst läge. Jakten på resultat ledde till jakten på antal och jakten på antal ledde till "vad det än kostar" och "vad det än kostar" ledde till oräkneliga ogräs bland vetet. Och jag är övertygad om att allt detta till sist kommer att bli synligt i det största avfallet som vi någonsin upplevt i församlingens historia - avfallet - en massutvandring av bekännande "troende", vilket helt säkert kommer att utlösas av vissa händelser, som har samband med Antikrists framträdande. De som falskeligen bekänner sig till tron på Kristus kommer att visa sin rätta färg genom att avvika i kristider - och de flesta kommer att ha givit sig av långt tidigare! Så hur kom det sig, att alla dessa människor blev församlingsmedlemmar? Ja, djävulen hade helt klart planer för vissa av dem (och är tekniskt sett ansvarig för dem alla), men majoriteten fick en hel del hjälp av kristna med mer nit än kunskap.


Bara Gud själv vet exakt hur många människor som har "tagit emot" Kristus p.g.a. att de faktiskt utsattes för påtryckningar att göra det. Kanske har du aldrig tänkt på det, men hur vi reagerar på psykologisk påtryckning kan visa sig på olika sätt och en längtan att vara till behag kan vara ett av dem! Det innersta verket i det mänskliga sinnet är bortom vår förmåga att fullständigt förstå, men vi vet tillräckligt för att urskilja att människor reagerar i olika situationer på många olika sätt. T.ex. när många människor möter påståendet att man kan få evigt liv genom att tro på Jesus Kristus och att be "syndarens bön", anser de att detta är ett alltför bra erbjudande att avvisa, medan andra tycker att det är löjligt och vill inte ta del av det. Sedan finns det de som behöver bli övertygade och få litet påverkan i form av "vi vet vad som är bäst för dig" från predikanten, som vet hur han ska gå tillväga. Detta inträffar regelbundet i kyrkor och väckelsekampanjer där en inbjudan ges i slutet av predikan. På ett listigt sätt - och ibland inte så listigt - sägs saker avsiktligt, som man räknar med ska öka graden av påverkan på individen, så att han ska förmås att gå fram i gången och "avgöra sig för Kristus". Hela föreställningen - musik och predikan - är noggrant utformad för att säkerställa maximal effekt. TV-evangelister får sin utkomst av detta sedan åratal och det är knappast något annat än försäljning genom påverkan. Blir vissa sant frälsta som följd? Det tvivlar vi inte på, eftersom varje gång det enkla men övernaturliga evangeliet finns med i bilden, kan Gud använda det för att föra in några av sina får. Men behöver den helige Ande dessa saker för att utföra sitt verk? Svaret finns i de obestridliga historiska fakta, som visar att ingen hade hört om dessa metoder och taktiska manövrar före artonhundratalet!


Författaren Iain Murray dokumenterar i sin utmärkta bok "Revival and Revivalism" bland andra saker hur den amerikanske evangelisten Charles Grandison Finney trädde fram och fick framskjutna ställning alldeles före amerikanska inbördeskriget. Denne briljant begåvade man, teolog och evangelist hade med stort intresse studerat de väldiga väckelserna, som svepte in över både Amerika och Europa före och under hans egen tid. Och hans slutsats blev att "väckelse kan fås på begäran", om man använde sig av vad som kom att kallas "nya sätt att gå tillväga med en ny teologi". Han bröt klart med baptisternas och presbyterianernas gamla och pålitliga kalvinistiska inställning och antog den arminianska uppfattningen om "fri vilja". I sin framställning av det evangeliska budskapet tog han också in flera metoder, som han hade lagt märke till i vissa av de avlägset belägna kyrkor, där han verkat under sina första år som kringresande evangelist. De viktigaste av dessa var sättet att ge en inbjudan vid slutet av predikan och bruket av "botbänken" och "kallelsen till altaret". Hans utövande av påtryckningar på de potentiellt bofärdiga resulterade i ett stort antal "avgörelser för Kristus" och fångade församlingsledningens uppmärksamhet. Ganska snart fick de också uppleva samma resultat genom att använda hans metoder och inom bara några år övergavs i stort sett den gamla metoden. Man måste emellertid lägga märke till, att Finney innan han dog, tvingades medge att huvuddelen av de "avgörelser" som gjordes under hans strävan efter väckelse inte "höll", och att människorna ifråga hade återgått till det vanliga livet. Detta är en sorglig anmärkning på en sådan lyckosam start, men fröet hade redan såtts och vi skördar "fördelarna" idag.


Du förstår att det grundläggande misstaget som Charles Finney gjorde, var att han inte förstod att endast Gud kan sända väckelse till sitt folk. Sann väckelse finns hos de kristna, därav uttrycket väckelse! Man kan inte bli väckt som ett Guds barn, utan att först bli född på nytt. Den helige Ande verkar väckelse och själars frälsning är en "biprodukt". Men inga goda föresatser eller metoder från predikanters eller evangelisters sida kan ändra på detta grundläggande faktum. Falska väckelser kan inträffa, och sker också, bland känslomässigt påverkade människomassor, som har blivit psykologiskt påverkade av vacker musik, kändisars vittnesbörd o.s.v. och predikningar som har utformats för att locka fram deras gensvar. Millioner människor över hela världen är övertygade om att de kommer till himmelen, därför att de lydit instruktionerna från människor som Billy Graham och gått fram för "att ta emot Kristus". Detta fullständigt obibliska utövande har kallats för "det är lätt att bli frälst, det är bara att tro" (easybelievism) och är en passande benämning på det som äger rum i de flesta fall. Man säger till människor att tro på och ta emot Kristus som deras Herre och Frälsare. Men deras levnadssätt utvisar längre fram i tiden, att de flesta gensvarade med en intellektuell tro i fråga om kunskap om Kristus och deras bekännelse att ha "tagit emot" honom som deras Herre och Frälsare var inte äkta. Som många predikanter uttrycker det, kunskapen om Kristus "stannade i huvudet" och gick inte "till hjärtat".


Så vilka lärdomar kan vi dra av församlingens förkunnelse under de sista hundra åren? Är det möjligt att Finneys "nya sätt att gå tillväga med en ny teologi" var felaktig? Om vi distanserar oss själva från känslomässiga band till välkända lärosatser och ser strikt objektivt på vad bibeln säger, måste svaret bli ja! Teologin som kom i ropet genom Finney och som förbättrades genom otaliga andra, är baserad på en grundstomme av "bevistexter" som är så bräcklig att det nästan är löjligt. I motsats till detta har uppfattningen, som är undanträngd i de flestas hjärtan, stöd i överväldigande högre grad i bibeln.


Om du tvivlar på detta, uppmanar jag dig att finna ens en enda vers i bibeln som visar på att vi ska "ta emot" Kristus eller att "avgöra oss" för honom, där dessa uttryck används. Du kommer faktiskt att få det mycket svårt att hitta mer än en eller två som ens svagt antyder det. Är det inte rimligt att dra slutsatsen att denna grundläggande princip skulle ha mycket stöd genom hela Guds ord? Sedan ber jag dig på samma sätt att leta efter alla de versar, som undervisar lärosatsen om en icke pånyttfödd människas "fria vilja" och hennes förmåga att "ta emot Kristus", när du ser att bibeln talar om för oss att hon är "död genom överträdelser och synder" (Ef 2:1) och oförmögen att förstå andliga ting (1 Kor 2:14). Genom min egen undersökning kan jag säga dig, att när du är färdig med din genomsökning, kommer du inte att kunna överyga en jury med alla de tunga bevis du kunde finna. Dessutom är tanken på fri vilja odiskutabelt en Romersk katolsk dogm och kyrkomötet i Trent (på 1500-talet) uttalade flera "anatheman" (=förbannelser) över var och en som vågade undervisa på annat sätt. Enbart detta sista faktum borde göra att en konservativ/fundamentalistiskt troende är på sin vakt, eftersom det är i avsaknad av biblisk giltighet.


När det nu ligger till så här, vad undervisar bibeln om de nödvändiga grunderna för frälsning i Kristus? Först av allt är den viktigaste principen att "frälsningen är hos Herren" (Jona 2:10b) och att människan inte har någonting som helst att bidra med. Faktum är att Guds barns frälsning var fullkomligt bestämd före skapelsen, vilket Efesierbrevet 1:4 klart talar om för oss:


"Såsom han ju (i sin kärlek) utvalde oss - i själva verket valde ut oss för sig själv som hans egendom - i Kristus före världens grundläggning, för att vi skulle bli heliga (helgade och avskiljda för honom) och ostraffliga i hans åsyn och utan skam inför honom i kärlek" (amplifierad övers.)


Aposteln Paulus bekräftar detta i Romarbrevet 8:30, där vi läser:


"Och dem som han förutbestämde, dem kallade han också, och dem som han kallade, dem rättfärdiggjorde han också - frikände dem, förde dem i rätt förhållande till honom själv. Och dem som han rättfärdiggjorde, förhärligade han också - han uppväckte dem till en himmelsk värdighet och ställning (tillstånd)"


Alltså kan vi förstå, från Guds synpunkt sett, att frälsningen av hans utvalda blev "avklarad" innan han skapade den första molekylen! Den punkten där många tar miste i förståelsen av lärosatsen om frälsningen, är att man sammanblandar "att bli född på nytt" med Guds rådslut om rättfärdiggörelse - verket som skänker oss frälsning. När Kristus sa till Nikodemus i Johannes 3 att han måste bli född på nytt för att komma in i Guds rike, var det som han åsyftade den andliga födelse, som var nödvändig före det att Nikodemus kunde tro. Kom ihåg att icke pånyttfödda människor är andligt döda (födda på det viset) och fullständigt oförmögna att förstå andliga ting (Ef 2:1 och 1 Kor 2:14). Alla Guds utvalda barn blev rättfärdiggjorda (frälsta) före skapelsen (Ef 1:4 och Rom 8:30), men måste bli andligen pånyttfödda i detta livet för att kunna tro. Sedan blir deras gensvar, efter den nya födelsen, tro på Jesus Kristus! Apg 13:48 (b) talar om för oss: "....och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv".


Av detta förstår vi det ofrånkomliga faktum att tro är i själva verket följden av frälsning och inte orsaken!


Vare sig man tycker om det eller inte, är predestination en fulländad biblisk lärosats som har stöd av en massa bibelord. Gud själv, och inte människan, beslutade vilka namn som skulle finnas med i "Livets bok". Och detta obestridliga faktum är stötande för vår fördärvade mänskliga natur. Människor har försökt sitt allra bästa för att hitta andra sätt i bibeln, så att de kan undvika att möta denna sanning och Finneys teologi hade framgång till en tid. Den är vad jag kallar "människans sista flämtande försök att ha del i sin egen frälsning". De flesta, som är det minsta konservativa eller fundamentala i sin uppfattning av Guds ord, måste erkänna att principen om att människans gärningar bidrar till att frambringa frälsning, är grundligt fördömd i bibeln. Men tydligen finns det något djupt inne i vår fördärvade natur, som bara inte tycks kunna släppa en längtan efter att få sista ordet angående vår egen frälsning. Den vanliga invändningen mot kalvinistisk soteriologi är att Gud inte tvingar frälsning på någon och att människan är fri att att ta emot eller att avvisa Kristus. Denna så kallade "fria viljan" är den kraftigt känslomässiga hörnstenen i den teologi, som nu är förhärskande. Men jag måste ställa en inte-så-uppenbar fråga: hur kan i logikens namn en slav ha en fri vilja? Bibeln är tydlig när det gäller att en vilsegången människa är Satans slav och fullständigt oförmögen att vara någonting annat. Hon är andligt död, oförmögen att förstå bibeln - det som utgrundas på ett andligt sätt (1 Kor 2:14) - och till råga på allt är hon en slav! Som människa har hon en vilja, men den viljan är underställd Satans vilja. Om inte och inte förrän Gud själv ingriper med sinnesändringens och trons gåvor, som resulterar i den nya födelsen, är inte sann tro på Kristus ens möljig! Andligt liv (att bli väckt till liv av Gud) är det grundläggande och logiskt nödvändiga som måste finnas för att man ska kunna tro. Ändå tror och undervisar de flesta inte denna grundläggande lärosats inom soteriologin.


Gud, den Allsmäktige, inte individen, bestämmer vem som ska bli frälst och det beslutet fattades "före världens grund var lagd" (Ef 1:4), när han utvalde sitt folk "i Kristus". Att påstå att man "tar emot" Kristus som Herre och Frälsare är faktiskt nedsättande för och förringar den ära som med rätta tillkommer honom, pg.a. vad det kostar honom att ombesörja frälsning. Ett noggrant studium av bibeln uppenbarar att Gud är mycket nitälskande angående lov, pris och ära som tillkommer honom, och många bibelställen talar för det faktum, att han inte kommer att tillåta att människan skryter om sina egna förmenta handlingar. Efesierberevet 2:8-9 säger t.ex:


"Ty av nåden ären I frälsta genom tro - och det icke av eder själva, Guds gåva är det - icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem."


Så att påstå att din frälsning, om ens för ett ögonblick, vilade på att du brukade din vilja, är att påstå att du hade förstånd nog att uppfatta "ett bra erbjudande" när du såg det och att du drog fördel av det ! Orden "ta emot" är verb och att "avgöra sig" är verb - som i "jag avgjorde mig för Kristus". Verb anger gärning och gärningar är inte bibelenliga! Genom sin underbara och gränslösa nåd gav Gud dig frälsning (om du faktiskt har den), och du hade över huvud taget ingenting med den att göra. Att hävda att du tog emot den, är att förringa Gud och ta från honom den ära och härlighet som tillkommer Jesus Kristus. Den enda sak som åligger dig är att tro - och det kommer du att göra, om du är en av hans utvalda - utvald "i Kristus före världens grund var lagd".


Nutidens populära uppfattning om soteriologins lärosats, som är vanligt förekommande, är ett arv från Charles Finney. Den har visat sig vara den levande kraften bakom den nya evangelikala rörelsen, och bidrar med det lim som binder många olika samfundsriktningar samman i ekumeniskt samarbete. Dess grundläggande dragningskraft är att den lägger skyldigheten för frälsning på individen, och om han förkastar den, har han bara sig själv att skylla. Många är de predikanter som har uttalat ord med innebörden: "Gud har gjort allt han kan, nu är resten upp till dig". Vare sig de erkänner det eller inte (och det är inte troligt att de erkänner det), utformades detta teologiska system för att "bli av med Gud", där utväljandet av vissa till frälsning och att lämna de övriga till sitt öde finns med i bilden. Detta förbigår fullständigt Romarbrevet kapitel nio i denna process! Kalvinism är en föraktat lärosystem idag bland dessa människor och nu vet du varför!


Så om vi inte "tar emot" Kristus eller "avgör oss" för honom, hur kan vi då veta om vi har blivit frälsta eller inte? Tillåt mig att påpeka vissa tydliga tecken:


1. Bibeln är mycket tydlig när det gäller att en icke pånyttfödd människa inte söker Gud (Rom 3:11). Är du smärtsamt medveten om din syndiga natur och ropar till Gud från ditt hjärta om förlåtelse när du syndar? Om det är så, är detta ett tecken på att du har blivit född på nytt.


2. Bibeln säger att en icke pånyttfödd människa inte kan förstå det som utgrundas andligen (1 Kor 2:14). Har du mer än bara en grundläggande insikt i Guds ord och har en uppriktig längtan att få veta allt du kan? Talar det till ditt hjärta och överbevisar dig om synd? Om du gör du det och ordet gör det, är detta ännu ett tecken på att du blivit född på nytt.


3. Bibeln säger att en icke pånyttfödd människa är Satans slav och oförmögen att göra något åt det (Ef 2:2). Har du kunnat vända dig från denna världen och dess syndiga vägar? Är alla dina närmaste vänner kristna? Om du har blivit född på nytt, kommer dina ofrälsta vänner att lämna dig som en dålig vana! (Bara som en illustration, spraya lite WD-40 olja på en våt yta och kolla in hur snabbt vattnet försvinner! En äkta dos frälsning är som WD-40, när det gäller avfälliga kompisar).


4. Älskar du - verkligen älskar- kristna och vill du hellre vara med dem än några andra? Kan du möta en totalt främmande människa, förstå att han är en troende, och sedan få omedelbar gemenskap med honom? Finns det "någonting" i ditt hjärta, som drar dig till kristna och ger en närhet, som inte kan förklaras på annat sätt?


5. Har du en äkta längtan efter församlingen och att lovprisa Gud?


6. Tycker du verkligen om att ge till Herrens verk? Ger du generöst av din tid, begåvning och ägodelar?


7. Har du upplevt bönesvar?


8. Syndar du mindre nu än du gjorde före det att du tog emot Kristus?


9. Har andra människor sett "Andens frukt" i ditt liv?, d.v.s. kan de se äkta kärlek, glädje, frid, tålamod, osv. (Gal 5:22) som Guds helige Ande format i och genom dig? Upplever de att du du är en annan person än du tidigare var?


10. Har du upplevt förföljelse för din kristna tro? (Tidigare vänner som drar sig undan p.g.a. ditt vittnesbörd om Kristus är en försåtlig form av förföljelse).


11. Väntar du ivrigt på och har du en försmak av Jesu Kristi omedelbara ankomst till sin församling?


Ett äkta, utvalt, pånyttfött Guds barn kan svara "ja" på allt ovanstående. Därmed inte sagt att de är fullkomliga, eftersom det finns en mognadsprocess som äger rum i en kristens liv, och vissa är inte så mogna i tron som andra. Men generellt sett kan varenda sann kristen hålla med om att dessa frågor är väsentliga och inse att de har verkligen erfarit detta själva.


Men i den slutliga analysen finns det största beviset på en persons frälsning i hans ståndaktighet. Guds utvalda kommer att förbli ståndaktiga trots alla hinder och aldrig avfalla och förneka sin tro på Kristus. Synda, ja; falla av för en tid, ja; men de kommer hellre att utstå döden än att slutgiltigt förneka sin Herre och Frälsare.


Vi har befunnit oss i ett tillstånd av avfall gradvis under hela församlingens tidsålder, men bibeln förklarar för oss att avfallet kommer före vedermödans tid. Och av denna orsak, tror vi att det är fullt möjligt att Gud kan bruka detta framtida "avfall" av dem som inte är äkta troende, för att skilja vetet från ogräset före uppryckandet.


Lidande och död kan mycket väl vänta många av Guds folk när den sista tidens förföljelse sätter in. Så det är bäst att vi förbereder oss andligt för att möta vad som än kommer. Är du redo?


Om du är född på nytt, men har varit mycket ljum i din andliga vandring med honom, behöver du omedelbart be honom om förlåtelse och om förnyelse. Han kommer omedelbart att förlåta dig, och fylla ditt hjärta med glädje i den helige Ande. Sedan behöver du börja en daglig vandring i bön och personligt bibelstudium.


Om du aldrig har förlitat dig på Jesus Kristus som din Frälsare, men har insett att han är verklig och att vi närmar oss tidens slut och vill ta emot evigt liv som hans FRIA gåva, kan du göra det nu, enskilt i ditt hem. När du en gång verkligen tror på honom som Herre och Frälsare, är du andligen pånyttfödd och kan vara lika säker på att få komma till himmelen, som om du redan vore där.

Ronald Riffe