Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet. Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet.Därför är tron grunden för att nåden skall gälla och löftet stå fast för alla hans efterkommande. (Rom. 4: 4-5, 16).
(Fil. 3: 9)...och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror.
Gud har valt att frälsningen skall tas emot i tro, därför att den låtsas inte att åstadkomma frälsning, eller att hjälpa till att komma in i frälsningen, men är tillfredsställd med att ödmjukt ta emot den.Tro är den tunga som ber om förlåtelse, den hand som tar emot, och det öga som ser; men är inte priset som betalar det. Tron försvarar aldrig sig själv, hon stöder alla sina argument på Kristi blod. Hon blir en god tjänarinna som frambringar Herren Jesu rikedomar till själen, därför att hon erkänner varifrån hon har tagit dom till sig, och äger den nåd allena som anförtrott henne med den.
Den mest häpnadsväckande sanningen i evangeliet om Jesus Kristus är denna: allt är av nåd. Det är ett verk av Gud, inte av människan. Det är berättelsen om en stark frälsare som återlöser sitt folk, och gör det fullständigt. Det handlar om en suverän Gud, en fullkomlig frälsare, och en fullbordad försoning.
I ovan anförda skriftställen, hör vi budskapet om livet självt. Till att börja med talas det om vår oförmåga. Om vi tror att vi genom gärningar kan förvärva något av Gud, förstår vi inte hur förlorade vi verkligen är. Den som hållar sig till gärningar tar endast emot sin lön, inte rättfärdighet. Den som kommer till Gud utan några anspråk på meriter eller förtjänst, men i stället förtröstar på den Gud som rättfärdiggör den ogudaktiga, får tillräkna sig sin tro som rättfärdighet. Det är en tro som kommer med tomma händer, kräver inget själv, men söker sitt allt i Kristus. Denna tomhänta tro är den sortens tro som resulterar i en rätt ställning inför Gud.
Därnäst talas det om Guds förmåga. Eftersom tron kommer med tomma händer, finner den i Guds nåd allt det som den någonsin behövt eller önskat. Det finns kraft i Guds nåd, och den bringar full frälsning till den själ som misströstar om allt annat än fri, oförtjänt nåd. Nåden kan inte ge sitt handslag till den som bär med sig tankar om förtjänst, eller goda gärningar, eller andra mänskliga tillägg till nåden. "Men om det var av nåd, var det inte för gärningars skull - då vore nåden inte nåd." (Rom. 11: 6).
Guds underbara nåd kan man inte blanda med mänsklig förtjänst. Den hand som håller på sin egen godhet, eller forsöker att smyga in en förtjänst här, en god gärning där, kommer inte att finna Guds nåds öppna hand. Endast en tom hand passar in i Guds mäktiga hand av nåd. Endast den person som i Kristus finner sin allt-i-allo vilja, och genom att göra så, kommer i ett rätt förhållande till Gud. Det är därför som Skriften säger att det är genom tro så att det må vara i överensstämmelse med nåden. Gud i sin vishet, utesluter människans stolthet(skryt) genom att åstadkomma frälsning av nåd allena.
Slutligen, ser vi vissheten i frälsningen. Eftersom Gud frälsar genom sin allsmäktiga och oförtjänta barmhärtighet och nåd, så "garanteras" löftet om frälsning eller görs fastare och orubbligt för var och en som sträcker ut sin tomma men troende hand till hans allsmäktiga och suveräna nåd. Om frälsningen, endast ytterst litet berodde på syndaren, skulle man aldrig tänka på löftet som fast och orubbligt. Eftersom tron anser sig vara ovärdig, och eftersom nåden genom definitionen är fri och oförtjänt, så är själva frälsningen helt och hållet Guds verk (1. Kor. 1:30-31), och följaktligen är den viss, fast och kan "garanteras". Endast frälsning som är Guds verk i dess helhet kan passa in på denna beskrivning.
Min vän, äger du en sådan rättfärdighet som Paulus talar om i Fil. 3:9, citerad ovan? Eller har du en ställning inför Gud som är baserad på vad DU GÖR, hellre än på vad KRISTUS har GJORT i ditt ställe? Kan du förstå varför en sann kristen inte kan göra annat än förundra sig över dessa ord: "Salig den som Herren inte tillräknar synd." (Rom. 4: 8)? Har dina synder tillräknats Kristus, och Hans rättfärdighet tillräknats dig genom tro? Har du en aning om vad det betyder att verkligen ha Kristus som frälsare, och inte bara till namnet, så att din förtröstan helt och hållet är i Honom och inte på något du över huvud taget kan göra själv? Kan du ärligt säga att du anförtrott Honom din eviga destination, och helt och fullt tro att Han bar dina synder på korset, och skänkt sin rättfärdighet till dig, så att du kan stå inför den helige Guden? Det är min bön att om du inte kan göra anspråk på Kristus på det här sättet, så hoppas jag att du överväger dessa sanningar, och Gud kommer att vara barmhärtig mot dig och även skänka dig sann tro att omfatta Hans evangelium. Må Gud rikligen välsigna dig när du söker Hans sanning.
Allt är NÅD
Kom i håg detta; annars kan du fara vilse genom att fixera ditt sinne för mycket på tron som är kanalen till frälsning eller så glömmer du nåden som är källan och upphovet till själva tron. Tro är ett verk av Gud i oss..."Ingen kommer till mig" säger Jesus, "utan att Fadern som sänt mig drar honom." Så att tro, som kommer till Kristus, är resultatet av gudomligt dragande. Nåd är den enda och slutliga igångsättande orsaken till frälsning, och tron, väsentlig som den är, är endast en viktig del i maskineriet och underhålles av nåden. Vi blir frälsta "genom tro", men frälsningen är "av nåd". Låt dessa ord ljuda som en ärkeängels trumpet: "Genom nåd är ni frälsta." Vilka glada nyheter för de oförtjänta!
Charles H. Spurgeon
fredag 1 juli 2016
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
