skip to main |
skip to sidebar
Låt er inte ryckas med av alla möjliga främmande läror.
Det är gott att hjärtat är fast förankrat i Guds nåd.
Hebr. 13:9
Bibelcitatet som inleder denna artikel är en apostolisk varning för falska läror. Det är en del av den förmaning som aposteln riktar till Hebréerna. Aldrig tidigare har det varit viktigare för kristna förkunnare att högt och troget föra varningen vidare: "Låt er inte ryckas med av alla möjliga främmande läror".
Djävulen, mänsklighetens urfiende, har inget bättre instrument att förgöra själarna med, än just spridandet av falska läror. "Han är en lögnare och lögnens fader" (Joh 8:44)...."Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker vem han kan uppsluka" (1Petr 5:8).
Utanför församlingen förleder den Onde människor att begå alla möjliga grova synder. Hans syfte är att fördärva och förgöra. Innanför församlingen är Satan ständigt verksam genom att utbreda villoläror och främmande avvikelser från den kristna tron. Eftersom han inte kan hindra vattenflödet ur livets källa, försöker han att förgifta det. Då han inte förmår förgöra evangeliets helande kraft, söker han istället att uttunna och försvaga den. Det är inte förvånande att ett av hans namn är 'Apollyon' - 'Fördärvaren'.
Den kristna församlingens tröstare, den helige Ande, har alltid använt ett huvudredskap till att stå emot Satans påfund, och det är Guds eget ord. Ordet läst och förkunnat. Ordet förklarat och predikat. Ordet som är tillämpat och mottaget in i hjärtat. Den onde ska besegras med Ordet. Kom ihåg hur Jesus själv besvarade djävulen när han blev frestad: "Det är skrivet". Ordet är fortfarande svärdet som Jesu lärjungar måste bruka för att stå emot Satans angrepp. Det är Guds sanning i bibeln som är de kristnas fasta stöd och hjälp.
Men vi lever i en tid då folk inte gillar lärosatser och trosbekännelser. Människor tar avstånd från bibelundervisning som går till attack mot moderna tankegångar. Den som vågar säga att en lära kan vara sann och en annan falsk, får vänta sig att förlora folkets gunst och kallas "trångsynt", eller något ännu värre . Men låt oss nu gå vidare och se vad skriften själv säger.
Vi börjar med varningen: "Låt er inte ryckas med av alla möjliga främmande läror". Dessa ords betydelse är inte svår att förstå. Låt er inte kastas hit och dit vid varje ny villolära, som skepp utan kompass och roder, tycks aposteln vilja säga. Falska läror kommer att uppstå så länge världen består. Många till antalet, olika i detaljer, men på en punkt alltid desamma - underliga, nya, främmande och avvikande från Kristi evangelium . Detta är ett faktum idag, och det kommer alltid att finnas falska läror inom den etablerade kristenheten. Kom ihåg detta och låt er inte vilseföras, lyder apostelns förmaning.
Men apostelns varning i Hebréerbrevet är inte den enda varningen. Mitt under bergspredikan varnar Jesus själv allvarligt: "Tag er tillvara för de falska profeterna! De kommer till er i fårakläder, men invärtes är de rovlystna vargar" (Matt 7:15). I sin sista hälsning till de äldste i Efesus tar Paulus tid att varna dem för falska läror: "I er egen krets skall män framträda, som förkunnar falska läror för att locka lärjungarna att följa dem" (Apg 20:30).
Vad står det i andra Korintierbrevet? "Men jag är rädd för att, liksom ormen med sin list bedrog Eva, också edra tankar skall bli vilseledda och dragas bort från den uppriktiga hängivenheten till Kristus" (2 Kor 11:3). Vad står det i Galaterbrevet? "Jag förundrar mig över att ni så snart överger honom, som har kllat er genom Kristi nåd, och vänder er till ett annat evangelium"...."Ni dåraktiga galater! Har någon förhäxat er?"...."Ni började i Anden, vill ni 'fullkomna' Andens verk genom edra egna gärningar?"...."Hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och eländiga makter? Ni ger noga akt på dagar och månader, högtider och år. Jag är bekymrad för er"...."Kristus har befriat oss, för att vi skulle leva som fria människor. Stå därför fasta, och låt er inte på nytt tvingas in under slavtjänstens ok" (Gal 1:6; 3:1,3; 4:9-11; 5:1).
Vad står det i Efesierbrevet? "Då blir vi inte längre oerfarna barn, som drivs vind för våg och rycks med från kastvinden av varje ny lära...."(Ef 4:14). Vad står det i Kolosserbrevet? "Var på er vakt, så att ingen fångar er med tomma och bedrägliga spekulationer, som grundar sig på mänskliga traditioner och kommer från denna världens makter, men inte från Kristus" (Kol 2:8). Vad står det i Första brevet till Timoteus? "Anden säger tydligt och klart, att i de sista tiderna några skall avfalla från tron" (1 Tim 4:1).
Vad står det i Petrus andra brev? "....falska lärare skall komma in bland er. De skall på smygvägar föra in fördärvliga särmeningar...."(2 Petr 2:1). Vad står det i Johannes första brev? "Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva andarna, så att ni kan se, om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen" (1 Joh 4:1). Vad står det i Judas brev? "....att mana er till ihärdig kamp för den tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga. Vissa människor har nämligen smugit sig in hos er" (Jud v 3-4). Dessa texter har blivit skrivna för vårt bästa. Låt oss verkligen lägga dem på minnet.
VAD SKALL MAN NU SÄGA OM DETTA? Jag kan endast meddela er vad som givits mig. Att i ljuset av dessa verser påstå, att de första församlingarna var perfekta föredömen i fråga om renlärighet är absurt. Det visar sig, att det även i de apostoliska dagarna förekom rikligt med villfarelse, både vad det gäller lära och praktik. Det är vansinnigt och inkonsekvent att påstå, som vissa gör, att förkunnare aldrig ska ge sig in i kontroversiella frågor och varna sitt folk för felaktig läror. Att svika här skulle innebära, att man försummade stora delar av Nya testamentet. Var så säker, en sovande herde och en stum vakthund är vargens, tjuvens och rövarens bästa hjälp. Det är inte för intet att Paulus säger: "När du undervisar bröderna om detta, handlar du som en god Kristi tjänare" (1 Tim 4:6).
DET BEHÖVS IDAG EN TYDLIG VARNING FÖR FALSKA LÄROR. De fariseiska och sadduceiska tänkesätten har aldrig varit mer inflytelserika än vad de är nu. Evangeliet är nästan krossat till döds mellan dem, som å ena sidan vill dra ifrån och dem som å andra sidan vill lägga till. Mellan dessa döljs sanningen under en massa tillägg. Allt finns - vidskepelse och otrohet, romersk katolska tankegångar och liberal teologi, ritualism och rationalism. Dessa "kvarnstenar" mal evangeliet sönder och samman.
Teologer framför oavbrutet underliga och främmande åsikter i viktiga bibliska sanningar. I dessa sista dagar kan de lära ut de mest hårresande saker beträffande försoningen, Kristi gudom, bibelns inspiration, undrens verklighetsförankring, evigheten och framtida straff, församlingen, den prästerliga tjänsten, sakramentet, hedrandet av jungfru Maria, böner för de döda, osv. Genom press och radio, med tunga och penna som instrument, dränks människorna så gott som i en syndaflod av virriga och felaktiga åsikter. Det är ren okunnighet att bestrida detta faktum. Aldrig har det varit så nödvändigt som nu att säga: "Låt er inte ryckas med av alla möjliga främmande läror".
En del av dessa villolärare är mycket nitiska. Deras iver får många att tro, att de har rätt. De ger sken av att besitta teologiska kunskaper och stor lärdom. Många låter sig bedragas och menar, att så intelligenta och intellektuella män också måste vara pålitliga vägvisare. Fritänkande är en klar tendens i vår tid. Det finns en allmän strävan att vara "överseende och liberal". Man tycks skämmas för att påstå att någon kan ha fel. Dessa moderna lärare lär ut en samling halvsanningar, och de använder sig ideligen av bibliska termer och fraser på ett obibliskt sätt. Allmänheten har ett sjukligt krav på en gudstjänst och gudsdyrkan som är sensuell, ceremoniell och innehåller synliga, spektakulära moment. Man har tröttnat på det osynliga verket, det som sker i det fördolda, på djupet i människan, i hjärtat. Det finns idag en naiv benägenhet att tro allt och alla som pratar intelligent, älskvärt och uppriktigt. Man glömmer att Satan själv ofta kommer som "en ljusets ängel" (2 Kor 11:14). "Enfalden" är också påtaglig bland de bekännande kristna. Varje kättare som förmedlar sin egen lära på ett något så när rimligt sätt, kan med all säkerhet räkna med att bli trodd, och de, som till äventyrs tvivlar på honom, blir kallade förföljare och trångsynta.
Allt detta utgör specifika symptom på vår tid. Jag hävdar att ingen, som iakttar och studerar det aktuella läget kan motsäga detta. Dessa symptom samverka r till att göra attackerna från falska läromeningar extra farliga och gör det också speciellt angeläget att tydligt höja varningens rop: "Lår er inte ryckas med av alla möjliga främmande läror".
"VILKET ÄR DET BÄSTA FÖRSVARET GENTEMOT FALSKA LÄROR?" Jag svarar med ett ord: Bibeln . Bibeln regelbundet läst under bön och regelbundet studerad. Vi måste åter "rannsaka skrifterna". Önskar vi ett vapen mot Satans listiga angrepp, finns det ingenting som kan jämföras med "Andens svärd - Guds ord". Men för att vi ska kunna använda bibeln med framgång, måste vi ha för vana att läsa Ordet flitigt - på ett aktivt och förståndigt sätt under bön. Jag är rädd för att det just på denna punkt som många felar. Få läser sina biblar så mycket som de borde i denna tid av jäkt och stress. Kanske läser man fler böcker än förr, men mindre ur den bok som undervisar människan om frälsning. En församlings styrka ligger i dess bibelläsande medlemmar.
Rannsaka skrifterna . Lägg märke till att Herren Jesus Kristus och hans apostlar ideligen hänvisar till Gamla testamentet, som ett dokument precis lika auktoritativt som det Nya. Lägg märke till hur de citerar Gamla testamentet som Guds röst, där varje ord är skrivet under inspiration. Lägg märke till att Nya testamentet refererar till alla stora underverk i Gamla testamentet som odiskutabla fakta. Lägg märke till att alla huvudmomenten i de fem Moseböckerna kontinuerligt tas upp som historiska fakta, vars verklighetsuppfattning ställs utom alla tvivel. Lägg märke till att försoningen, ställföreträdandet och offret är väsentliga läror, som uppenbaras i bibeln från början till slut. Lägg noga märke till den massiva bevisföringen, när det gäller det största av alla under - Kristi uppståndelse. Detta medför, att den som framhärdar i sin otro lika gärna kan säga, att han inte vill tro alls , trots att det må finnas hur många bevis som helst.
Lägg märke till dessa fakta, och du ska finna det svårt att vara "rationalist". Otrons problem är stora. Det krävs mer av lättrogenhet för att vara icketroende än att vara troende. Rationalistens (rationalist här lika med en teolog som tolkar bibeln i enlighet med modernt tänkande, övers. anm.) problem är större. Modern bibelkritik - allmän och liberal teologi - är resultatet av godtycklig behandling av bibeln. Deras fina, välljudande och högtravande fraser, som tillfredställer somligas sinnen, ser förnämliga ut på avstånd. Men så snart man skärskådar dem, upptäcker man snart att det inte finns någon fast mark under vare sig rationalistens eller ateistens fötter.
Rannsaka skrifterna . Lägg märke till hur "det sakramentala systemet" och "den rituella teologin" lyser med sin frånvaro i Nya testamentet. Beakta hur ytterst lite som nämns om dopets följder och hur sällan nattvarden tas upp i breven. Försök om möjligt finna ett enda ställe i Nya testamentet, där Herrens tjänare kallas "offrande präster" eller där nattvarden utgör ett offer, eller där privat bikt inför pastor praktiseras eller rekommenderas. Slå upp en enda vers, om du kan, där offerskrudar nämns som önskvärda eller där brinnande ljus och blomstersatser på altaret, eller processioner, rökelse, flaggor och baner, och bugningar mot öster eller bugningar inför brödet och vinet, eller böner riktade till jungfru Maria och änglarna påbjuds.
Lägg noga märke till dessa fakta och du ska finna det svårt att vara ritualist. I förvrängda citat av kyrkofäderna, i utdrag av mystiska munkars och andra påvetrognas författarskap kan du kanske finna ditt auktoritativa stöd, men inte i bibeln. Det finns ett oöverkomligt svalg mellan Guds rena ord, ärligt och rättvist tolkat, och extrem ritualism.
Om vi inte ska "vilseföras av allehanda främmande läror", måste vi ständigt minnas Herren Jesu Kristi ord "rannsaka skrifterna". Okunnighet i bibelns lära är roten till alla misstag. God bibekunskap är det bästa motgiftet gentemot moderna falska läror.
J C Ryle
(Denna artikel skrevs för nästan 100 år sedan, men budskapet verkar ännu mera aktuellt och angeläget i denna tid!)
Faran med "det är lätt att bli frälst, det är bara att tro"! (easybelievism)
Varje predikant värdig denna tjänst är angelägen om förkunnelsen och själarnas frälsning. Och ingen verkligt pånyttfödd predikant kan inte bara lämna någon som söker Jesus Kristus. Att hjälpa till med att föra Guds får in i fållan är en glädjefull uppgift och en förmån som inget annat i världen kan jämföras med. Men som är fallet med allt annat i den mänskliga naturen, har detta område inom den kristna erfarenheten påverkats av köttet och tillvägagångssättet har urartat.
I människors ögon synas och värderas tjänster enligt flera faktorer - vanligtvis med storleken på församlingen överst på listan. Oftast överväger inte ens styrelserna i de större församlingarna att anställa en pastorskandidat, om han inte har visat sig vara en "själavinnare" och har ett vittnesbörd om att "bygga församlingar". Och ve och bedrövelse vederfars varje stackars predikant, som inte klarar att leva upp till brödernas förväntningar när det gäller församlingstillväxt. Följden av denna helt mänskliga utveckling är att räkning av antalet människor har blivit vad man är helt upptagen med i de flesta evangeliska kyrkorna. Andlig "framgång" kan inte uppnås, om inte antalet stiger hela tiden och detta innebär att vi måste anstränga oss för att kunna tävla om de tillgängliga syndarna. Kampanjer som "ta med din granne" etc. hålls för att pumpa upp siffrorna. Låter det bekant? Det borde vara det, eftersom det har varit en epidemi i många år.
Vem blir inte upprymd när en själ kommer till Jesus Kristus och blir född på nytt? Vem blir inte heltänd när den människan visar alla tecken på att ha den helige Ande och följer Herren i de troendes dop? Vem blir inte överfylld med glädje när de "växer till i nåd och kunskap om Jesus Kristus" och trofast följer honom utan att tveka? Men vem blir inte sorgsen, när man ser massor med bekännande troende sakta försvinna bort, för att aldrig sätta sin fot i en kyrka igen - eller när man ser dem besöka varje kyrka i staden för att ta del av underhållningen som erbjuds? Vi känner alla till och förstår att en del av detta händer i de allra bästa omständigheterna p.g.a. den mänskliga naturen. Men problemets ofantlighet i våra dagar fordrar en förklaring! Vad tror du är det fundamentala felet?
Svaret är på samma gång enkelt och förvirrande komplext. Enkelt i det avseendet att Jesus Kristus säljs ut av försäljare under stark påverkan till dem som egentligen inte vill ha honom - och komplext i det avseendet att försäljarna inte tror att de gör det!
Har du någonsin köpt något du inte ville ha p.g.a. försäljningstekniker som har påverkat dig starkt? Om du inte har det, är du i minoritet! De flesta av oss har någon gång blivit offer för detta irriterande sätt att sälja. Faktum är att det är så effektivt, att TV-reklamen använder det för att håva in miljoner varje år. De utnyttjar det faktum att vissa människor har en så dålig förmåga att stå emot psykologisk press, att de bara inte kan säga "Nej!" och hålla fast vid det. Och som en följd av detta köper många av dessa människor till slut en massa prylar de inte vill ha eller behöver. När försäljare försöker använda dessa metoder på mig, blir jag arg och har vid flera tillfällen varit mycket otrevlig mot dem som stör min middag (tydligen deras mest framgångrika tidpunkt att ringa människor) genom att försöka sälja något till mig, som jag inte har begärt. Men tyvärr kommer det här förfarandet troligtvis inte att försvinna, om inte man instiftar lagar om förargelseväckande beteende angående detta! (Och jag skojar inte - när jag skrev orden "förargelseväckande beteende", blev jag avbruten av en till!). Vi känner sympati med varandra p.g.a. denna vanliga plåga, ändå är det få som tycks urskilja att samma psykologiska teknik utnyttjas varje dag i veckan, och speciellt på söndag, för att "sälja" Jesus till massor av fok.
Frälsning är en så underbar sak, att vi vill dela med oss av vår tro till andra och berätta för dem om Kristus, så att de också kan bli frälsta. Men i vårt otyglade nit och vår entusiasm blev tekniker ihoptrasslade med lärosatser i ett visst läge. Jakten på resultat ledde till jakten på antal och jakten på antal ledde till "vad det än kostar" och "vad det än kostar" ledde till oräkneliga ogräs bland vetet. Och jag är övertygad om att allt detta till sist kommer att bli synligt i det största avfallet som vi någonsin upplevt i församlingens historia - avfallet - en massutvandring av bekännande "troende", vilket helt säkert kommer att utlösas av vissa händelser, som har samband med Antikrists framträdande. De som falskeligen bekänner sig till tron på Kristus kommer att visa sin rätta färg genom att avvika i kristider - och de flesta kommer att ha givit sig av långt tidigare! Så hur kom det sig, att alla dessa människor blev församlingsmedlemmar? Ja, djävulen hade helt klart planer för vissa av dem (och är tekniskt sett ansvarig för dem alla), men majoriteten fick en hel del hjälp av kristna med mer nit än kunskap.
Bara Gud själv vet exakt hur många människor som har "tagit emot" Kristus p.g.a. att de faktiskt utsattes för påtryckningar att göra det. Kanske har du aldrig tänkt på det, men hur vi reagerar på psykologisk påtryckning kan visa sig på olika sätt och en längtan att vara till behag kan vara ett av dem! Det innersta verket i det mänskliga sinnet är bortom vår förmåga att fullständigt förstå, men vi vet tillräckligt för att urskilja att människor reagerar i olika situationer på många olika sätt. T.ex. när många människor möter påståendet att man kan få evigt liv genom att tro på Jesus Kristus och att be "syndarens bön", anser de att detta är ett alltför bra erbjudande att avvisa, medan andra tycker att det är löjligt och vill inte ta del av det. Sedan finns det de som behöver bli övertygade och få litet påverkan i form av "vi vet vad som är bäst för dig" från predikanten, som vet hur han ska gå tillväga. Detta inträffar regelbundet i kyrkor och väckelsekampanjer där en inbjudan ges i slutet av predikan. På ett listigt sätt - och ibland inte så listigt - sägs saker avsiktligt, som man räknar med ska öka graden av påverkan på individen, så att han ska förmås att gå fram i gången och "avgöra sig för Kristus". Hela föreställningen - musik och predikan - är noggrant utformad för att säkerställa maximal effekt. TV-evangelister får sin utkomst av detta sedan åratal och det är knappast något annat än försäljning genom påverkan. Blir vissa sant frälsta som följd? Det tvivlar vi inte på, eftersom varje gång det enkla men övernaturliga evangeliet finns med i bilden, kan Gud använda det för att föra in några av sina får. Men behöver den helige Ande dessa saker för att utföra sitt verk? Svaret finns i de obestridliga historiska fakta, som visar att ingen hade hört om dessa metoder och taktiska manövrar före artonhundratalet!
Författaren Iain Murray dokumenterar i sin utmärkta bok "Revival and Revivalism" bland andra saker hur den amerikanske evangelisten Charles Grandison Finney trädde fram och fick framskjutna ställning alldeles före amerikanska inbördeskriget. Denne briljant begåvade man, teolog och evangelist hade med stort intresse studerat de väldiga väckelserna, som svepte in över både Amerika och Europa före och under hans egen tid. Och hans slutsats blev att "väckelse kan fås på begäran", om man använde sig av vad som kom att kallas "nya sätt att gå tillväga med en ny teologi". Han bröt klart med baptisternas och presbyterianernas gamla och pålitliga kalvinistiska inställning och antog den arminianska uppfattningen om "fri vilja". I sin framställning av det evangeliska budskapet tog han också in flera metoder, som han hade lagt märke till i vissa av de avlägset belägna kyrkor, där han verkat under sina första år som kringresande evangelist. De viktigaste av dessa var sättet att ge en inbjudan vid slutet av predikan och bruket av "botbänken" och "kallelsen till altaret". Hans utövande av påtryckningar på de potentiellt bofärdiga resulterade i ett stort antal "avgörelser för Kristus" och fångade församlingsledningens uppmärksamhet. Ganska snart fick de också uppleva samma resultat genom att använda hans metoder och inom bara några år övergavs i stort sett den gamla metoden. Man måste emellertid lägga märke till, att Finney innan han dog, tvingades medge att huvuddelen av de "avgörelser" som gjordes under hans strävan efter väckelse inte "höll", och att människorna ifråga hade återgått till det vanliga livet. Detta är en sorglig anmärkning på en sådan lyckosam start, men fröet hade redan såtts och vi skördar "fördelarna" idag.
Du förstår att det grundläggande misstaget som Charles Finney gjorde, var att han inte förstod att endast Gud kan sända väckelse till sitt folk. Sann väckelse finns hos de kristna, därav uttrycket väckelse! Man kan inte bli väckt som ett Guds barn, utan att först bli född på nytt. Den helige Ande verkar väckelse och själars frälsning är en "biprodukt". Men inga goda föresatser eller metoder från predikanters eller evangelisters sida kan ändra på detta grundläggande faktum. Falska väckelser kan inträffa, och sker också, bland känslomässigt påverkade människomassor, som har blivit psykologiskt påverkade av vacker musik, kändisars vittnesbörd o.s.v. och predikningar som har utformats för att locka fram deras gensvar. Millioner människor över hela världen är övertygade om att de kommer till himmelen, därför att de lydit instruktionerna från människor som Billy Graham och gått fram för "att ta emot Kristus". Detta fullständigt obibliska utövande har kallats för "det är lätt att bli frälst, det är bara att tro" (easybelievism) och är en passande benämning på det som äger rum i de flesta fall. Man säger till människor att tro på och ta emot Kristus som deras Herre och Frälsare. Men deras levnadssätt utvisar längre fram i tiden, att de flesta gensvarade med en intellektuell tro i fråga om kunskap om Kristus och deras bekännelse att ha "tagit emot" honom som deras Herre och Frälsare var inte äkta. Som många predikanter uttrycker det, kunskapen om Kristus "stannade i huvudet" och gick inte "till hjärtat".
Så vilka lärdomar kan vi dra av församlingens förkunnelse under de sista hundra åren? Är det möjligt att Finneys "nya sätt att gå tillväga med en ny teologi" var felaktig? Om vi distanserar oss själva från känslomässiga band till välkända lärosatser och ser strikt objektivt på vad bibeln säger, måste svaret bli ja! Teologin som kom i ropet genom Finney och som förbättrades genom otaliga andra, är baserad på en grundstomme av "bevistexter" som är så bräcklig att det nästan är löjligt. I motsats till detta har uppfattningen, som är undanträngd i de flestas hjärtan, stöd i överväldigande högre grad i bibeln.
Om du tvivlar på detta, uppmanar jag dig att finna ens en enda vers i bibeln som visar på att vi ska "ta emot" Kristus eller att "avgöra oss" för honom, där dessa uttryck används. Du kommer faktiskt att få det mycket svårt att hitta mer än en eller två som ens svagt antyder det. Är det inte rimligt att dra slutsatsen att denna grundläggande princip skulle ha mycket stöd genom hela Guds ord? Sedan ber jag dig på samma sätt att leta efter alla de versar, som undervisar lärosatsen om en icke pånyttfödd människas "fria vilja" och hennes förmåga att "ta emot Kristus", när du ser att bibeln talar om för oss att hon är "död genom överträdelser och synder" (Ef 2:1) och oförmögen att förstå andliga ting (1 Kor 2:14). Genom min egen undersökning kan jag säga dig, att när du är färdig med din genomsökning, kommer du inte att kunna överyga en jury med alla de tunga bevis du kunde finna. Dessutom är tanken på fri vilja odiskutabelt en Romersk katolsk dogm och kyrkomötet i Trent (på 1500-talet) uttalade flera "anatheman" (=förbannelser) över var och en som vågade undervisa på annat sätt. Enbart detta sista faktum borde göra att en konservativ/fundamentalistiskt troende är på sin vakt, eftersom det är i avsaknad av biblisk giltighet.
När det nu ligger till så här, vad undervisar bibeln om de nödvändiga grunderna för frälsning i Kristus? Först av allt är den viktigaste principen att "frälsningen är hos Herren" (Jona 2:10b) och att människan inte har någonting som helst att bidra med. Faktum är att Guds barns frälsning var fullkomligt bestämd före skapelsen, vilket Efesierbrevet 1:4 klart talar om för oss:
"Såsom han ju (i sin kärlek) utvalde oss - i själva verket valde ut oss för sig själv som hans egendom - i Kristus före världens grundläggning, för att vi skulle bli heliga (helgade och avskiljda för honom) och ostraffliga i hans åsyn och utan skam inför honom i kärlek" (amplifierad övers.)
Aposteln Paulus bekräftar detta i Romarbrevet 8:30, där vi läser:
"Och dem som han förutbestämde, dem kallade han också, och dem som han kallade, dem rättfärdiggjorde han också - frikände dem, förde dem i rätt förhållande till honom själv. Och dem som han rättfärdiggjorde, förhärligade han också - han uppväckte dem till en himmelsk värdighet och ställning (tillstånd)"
Alltså kan vi förstå, från Guds synpunkt sett, att frälsningen av hans utvalda blev "avklarad" innan han skapade den första molekylen! Den punkten där många tar miste i förståelsen av lärosatsen om frälsningen, är att man sammanblandar "att bli född på nytt" med Guds rådslut om rättfärdiggörelse - verket som skänker oss frälsning. När Kristus sa till Nikodemus i Johannes 3 att han måste bli född på nytt för att komma in i Guds rike, var det som han åsyftade den andliga födelse, som var nödvändig före det att Nikodemus kunde tro. Kom ihåg att icke pånyttfödda människor är andligt döda (födda på det viset) och fullständigt oförmögna att förstå andliga ting (Ef 2:1 och 1 Kor 2:14). Alla Guds utvalda barn blev rättfärdiggjorda (frälsta) före skapelsen (Ef 1:4 och Rom 8:30), men måste bli andligen pånyttfödda i detta livet för att kunna tro. Sedan blir deras gensvar, efter den nya födelsen, tro på Jesus Kristus! Apg 13:48 (b) talar om för oss: "....och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv".
Av detta förstår vi det ofrånkomliga faktum att tro är i själva verket följden av frälsning och inte orsaken!
Vare sig man tycker om det eller inte, är predestination en fulländad biblisk lärosats som har stöd av en massa bibelord. Gud själv, och inte människan, beslutade vilka namn som skulle finnas med i "Livets bok". Och detta obestridliga faktum är stötande för vår fördärvade mänskliga natur. Människor har försökt sitt allra bästa för att hitta andra sätt i bibeln, så att de kan undvika att möta denna sanning och Finneys teologi hade framgång till en tid. Den är vad jag kallar "människans sista flämtande försök att ha del i sin egen frälsning". De flesta, som är det minsta konservativa eller fundamentala i sin uppfattning av Guds ord, måste erkänna att principen om att människans gärningar bidrar till att frambringa frälsning, är grundligt fördömd i bibeln. Men tydligen finns det något djupt inne i vår fördärvade natur, som bara inte tycks kunna släppa en längtan efter att få sista ordet angående vår egen frälsning. Den vanliga invändningen mot kalvinistisk soteriologi är att Gud inte tvingar frälsning på någon och att människan är fri att att ta emot eller att avvisa Kristus. Denna så kallade "fria viljan" är den kraftigt känslomässiga hörnstenen i den teologi, som nu är förhärskande. Men jag måste ställa en inte-så-uppenbar fråga: hur kan i logikens namn en slav ha en fri vilja? Bibeln är tydlig när det gäller att en vilsegången människa är Satans slav och fullständigt oförmögen att vara någonting annat. Hon är andligt död, oförmögen att förstå bibeln - det som utgrundas på ett andligt sätt (1 Kor 2:14) - och till råga på allt är hon en slav! Som människa har hon en vilja, men den viljan är underställd Satans vilja. Om inte och inte förrän Gud själv ingriper med sinnesändringens och trons gåvor, som resulterar i den nya födelsen, är inte sann tro på Kristus ens möljig! Andligt liv (att bli väckt till liv av Gud) är det grundläggande och logiskt nödvändiga som måste finnas för att man ska kunna tro. Ändå tror och undervisar de flesta inte denna grundläggande lärosats inom soteriologin.
Gud, den Allsmäktige, inte individen, bestämmer vem som ska bli frälst och det beslutet fattades "före världens grund var lagd" (Ef 1:4), när han utvalde sitt folk "i Kristus". Att påstå att man "tar emot" Kristus som Herre och Frälsare är faktiskt nedsättande för och förringar den ära som med rätta tillkommer honom, pg.a. vad det kostar honom att ombesörja frälsning. Ett noggrant studium av bibeln uppenbarar att Gud är mycket nitälskande angående lov, pris och ära som tillkommer honom, och många bibelställen talar för det faktum, att han inte kommer att tillåta att människan skryter om sina egna förmenta handlingar. Efesierberevet 2:8-9 säger t.ex:
"Ty av nåden ären I frälsta genom tro - och det icke av eder själva, Guds gåva är det - icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem."
Så att påstå att din frälsning, om ens för ett ögonblick, vilade på att du brukade din vilja, är att påstå att du hade förstånd nog att uppfatta "ett bra erbjudande" när du såg det och att du drog fördel av det ! Orden "ta emot" är verb och att "avgöra sig" är verb - som i "jag avgjorde mig för Kristus". Verb anger gärning och gärningar är inte bibelenliga! Genom sin underbara och gränslösa nåd gav Gud dig frälsning (om du faktiskt har den), och du hade över huvud taget ingenting med den att göra. Att hävda att du tog emot den, är att förringa Gud och ta från honom den ära och härlighet som tillkommer Jesus Kristus. Den enda sak som åligger dig är att tro - och det kommer du att göra, om du är en av hans utvalda - utvald "i Kristus före världens grund var lagd".
Nutidens populära uppfattning om soteriologins lärosats, som är vanligt förekommande, är ett arv från Charles Finney. Den har visat sig vara den levande kraften bakom den nya evangelikala rörelsen, och bidrar med det lim som binder många olika samfundsriktningar samman i ekumeniskt samarbete. Dess grundläggande dragningskraft är att den lägger skyldigheten för frälsning på individen, och om han förkastar den, har han bara sig själv att skylla. Många är de predikanter som har uttalat ord med innebörden: "Gud har gjort allt han kan, nu är resten upp till dig". Vare sig de erkänner det eller inte (och det är inte troligt att de erkänner det), utformades detta teologiska system för att "bli av med Gud", där utväljandet av vissa till frälsning och att lämna de övriga till sitt öde finns med i bilden. Detta förbigår fullständigt Romarbrevet kapitel nio i denna process! Kalvinism är en föraktat lärosystem idag bland dessa människor och nu vet du varför!
Så om vi inte "tar emot" Kristus eller "avgör oss" för honom, hur kan vi då veta om vi har blivit frälsta eller inte? Tillåt mig att påpeka vissa tydliga tecken:
1. Bibeln är mycket tydlig när det gäller att en icke pånyttfödd människa inte söker Gud (Rom 3:11). Är du smärtsamt medveten om din syndiga natur och ropar till Gud från ditt hjärta om förlåtelse när du syndar? Om det är så, är detta ett tecken på att du har blivit född på nytt.
2. Bibeln säger att en icke pånyttfödd människa inte kan förstå det som utgrundas andligen (1 Kor 2:14). Har du mer än bara en grundläggande insikt i Guds ord och har en uppriktig längtan att få veta allt du kan? Talar det till ditt hjärta och överbevisar dig om synd? Om du gör du det och ordet gör det, är detta ännu ett tecken på att du blivit född på nytt.
3. Bibeln säger att en icke pånyttfödd människa är Satans slav och oförmögen att göra något åt det (Ef 2:2). Har du kunnat vända dig från denna världen och dess syndiga vägar? Är alla dina närmaste vänner kristna? Om du har blivit född på nytt, kommer dina ofrälsta vänner att lämna dig som en dålig vana! (Bara som en illustration, spraya lite WD-40 olja på en våt yta och kolla in hur snabbt vattnet försvinner! En äkta dos frälsning är som WD-40, när det gäller avfälliga kompisar).
4. Älskar du - verkligen älskar- kristna och vill du hellre vara med dem än några andra? Kan du möta en totalt främmande människa, förstå att han är en troende, och sedan få omedelbar gemenskap med honom? Finns det "någonting" i ditt hjärta, som drar dig till kristna och ger en närhet, som inte kan förklaras på annat sätt?
5. Har du en äkta längtan efter församlingen och att lovprisa Gud?
6. Tycker du verkligen om att ge till Herrens verk? Ger du generöst av din tid, begåvning och ägodelar?
7. Har du upplevt bönesvar?
8. Syndar du mindre nu än du gjorde före det att du tog emot Kristus?
9. Har andra människor sett "Andens frukt" i ditt liv?, d.v.s. kan de se äkta kärlek, glädje, frid, tålamod, osv. (Gal 5:22) som Guds helige Ande format i och genom dig? Upplever de att du du är en annan person än du tidigare var?
10. Har du upplevt förföljelse för din kristna tro? (Tidigare vänner som drar sig undan p.g.a. ditt vittnesbörd om Kristus är en försåtlig form av förföljelse).
11. Väntar du ivrigt på och har du en försmak av Jesu Kristi omedelbara ankomst till sin församling?
Ett äkta, utvalt, pånyttfött Guds barn kan svara "ja" på allt ovanstående. Därmed inte sagt att de är fullkomliga, eftersom det finns en mognadsprocess som äger rum i en kristens liv, och vissa är inte så mogna i tron som andra. Men generellt sett kan varenda sann kristen hålla med om att dessa frågor är väsentliga och inse att de har verkligen erfarit detta själva.
Men i den slutliga analysen finns det största beviset på en persons frälsning i hans ståndaktighet. Guds utvalda kommer att förbli ståndaktiga trots alla hinder och aldrig avfalla och förneka sin tro på Kristus. Synda, ja; falla av för en tid, ja; men de kommer hellre att utstå döden än att slutgiltigt förneka sin Herre och Frälsare.
Vi har befunnit oss i ett tillstånd av avfall gradvis under hela församlingens tidsålder, men bibeln förklarar för oss att avfallet kommer före vedermödans tid. Och av denna orsak, tror vi att det är fullt möjligt att Gud kan bruka detta framtida "avfall" av dem som inte är äkta troende, för att skilja vetet från ogräset före uppryckandet.
Lidande och död kan mycket väl vänta många av Guds folk när den sista tidens förföljelse sätter in. Så det är bäst att vi förbereder oss andligt för att möta vad som än kommer. Är du redo?
Om du är född på nytt, men har varit mycket ljum i din andliga vandring med honom, behöver du omedelbart be honom om förlåtelse och om förnyelse. Han kommer omedelbart att förlåta dig, och fylla ditt hjärta med glädje i den helige Ande. Sedan behöver du börja en daglig vandring i bön och personligt bibelstudium.
Om du aldrig har förlitat dig på Jesus Kristus som din Frälsare, men har insett att han är verklig och att vi närmar oss tidens slut och vill ta emot evigt liv som hans FRIA gåva, kan du göra det nu, enskilt i ditt hem. När du en gång verkligen tror på honom som Herre och Frälsare, är du andligen pånyttfödd och kan vara lika säker på att få komma till himmelen, som om du redan vore där.
Ronald Riffe
Del 2: Svek
Det finns INGET bedrägeri eller svek i det sanna bibliska evangeliet. Men tråkigt nog, finns det ett omfattande bedrägeri och svek i presentationen av evangeliet i många församlingar.
Antag att du var på väg att köpa en begagnad bil och att lagen krävde att säljaren skulle tala om alla materiella fel på bilen för presumtiva köpare - och särskilt de saker som inte kunde ses vid en första undersökning av bilen. Antag vidare att du gick till en handlare som sålde begagnade bilar och fick syn på en trevlig bil, precis vad du önskade, och till ett rimligt pris. Säljaren gick igenom bilen med dig, visade på bilens egenskaper, men sa ingenting om något fel på bilen. Du köpte den.
Tråkigt nog märkte du efter en tid något fel på bromsarna. En verkstad talar om för dig att de är helt slut. Sedan börjar bilen ryka ur avgasröret. Vidare undersökning visar att motorn har skadats och behöver en stor genomgång. Sedan börjar växellådan krångla. Den kommer också att bli dyr att reparera.
Vad är det som har hänt? Gjorde inte säljaren sig skyldig till bedrägeri genom ljuga för dig? Nej, problemet ligger i det som han inte sa - hans svek. Han sa inte det som han visste var fel på bilen, fastän lagen kräver att han ska avslöja detta för dig. Som en följd av hans svek, skulle du troligen ha rätt att stämma honom för att upphäva affären och få dina pengar tillbaka. Vad har detta exempel att göra med presentationen av evangeliet för en icke-troende? Vi ska berätta allt för en icke-troende som är av vikt för hans/hennes beslut att bli kristen.
Jesus använde sig av en liknelse för att undervisa oss om att ha alla fakta - att känna till kostnaden - när man beslutar sig för att följa honom:
”Ty om någon av eder vill bygga ett torn, sätter han sig då icke först ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger, vad som behöves för att bygga det färdigt? Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket, skulle ju alla som fingo se det begynna att begabba honom och säga: ´Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk ” (Lukas 14:28-30).
Är vi, den kristna församlingen, ofta svekfulla när vi uppmanar människor att följa Jesus? Du får avgöra det efter att vi åter granskar den kostnad som Jesus talade om. Men innan vi gör det, ska vi först se på en annan fråga om bedrägeri - definierad som en avsiktlig förvrängning (eller något som gjorts med vårdslöst åsidosättande av sanningen).
I del 1 begrundade vi ett stort bedrägeri inom kristenheten som förvränger den relation vi måste ha med Jesus Kristus för att bli frälsta. Vi såg att många församlingar påstår att vi kan ta emot eller tro på Jesus som Frälsare för att få evigt liv. Men vi såg att ett sådant påstående inte finns i bibeln. Sanningen, enligt bibeln, är att Jesus måste vara Herre över alla som ska bli frälsta.
Men nu avhandlar vi, direktrelaterat till vårt ämne om svek, en annan förvrängning av bibelns ord, nämligen frälsningen som en gåva. Vi vet att frälsningen är en gåva, bibeln säger detta i Rom 6:23: ”Ty den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre ”. (Se också Ef 2:8-10). Bedrägeriet ligger i hur den gåvan beskrivs. Ofta säger talaren: ”Det är en FRI gåva! Den kostar dig absolut ingenting”!
Är den gratis? Om det finns kostnader, vilka är de då? Endast då kan personen avgöra om han eller hon är villig att betala priset. Jesus sa (i liknelsen) att var och en som väljer att följa honom, skulle veta om kostnaden i förväg. Annars kanske han inte kan fullfölja och blir hånad.
Du kanske kliar dig i huvudet och tänker: ”Jag trodde att frälsningen var gratis och att Jesus betalade hela priset på Golgata”. Som med det mesta av allt bedrägeri och svek, är en del av det svaret sant. Frälsningen är inte gratis, men Jesus betalade hela priset för våra synders förlåtelse på Golgata. Jesus gjorde det möjligt för oss att bli frälsta genom att utgjuta sitt blod och dö för oss. Detta tillstadde oss att få våra synder förlåtna. Han försonade våra synder, han återlöste oss och gjorde det möjligt för oss att bli försonade med Gud. Detta är gåvan, given av nåd (oförtjänt ynnest) innan vi kunde veta att vi skulle be om den. Inte dess mindre påstår man ibland helt riktigt att ”frälsningen är den mest dyrbara gåva man någonsin kan ta emot. Den kostar allt man har”!
Frälsningens kostnad är inte att förtjäna frälsning och syndernas förlåtelse. Det kan man inte göra. Men Jesus talade om för oss den nödvändiga kostnaden som är en förutsättning för att ta emot frälsning och evigt liv. Låt oss se på kostnaden och utvärdera om människor som funderar på att bli efterföljare till Jesus Kristus ska få höra varje villkor. Du kommer att förstå bättre användningen av ”förutsättning” när vi ser på det första exemplet.
Det första och mest välkända förutsättningen (villkoret) finner vi i Johannes 3:16:
”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv ”.
Säger denna vers att alla kommer att bli frälsta? Nej. Löftet är att ”var och en som tror på honom skall icke förgås, utan ha evigt liv”. Hur är det med dem som inte tror? Johannes 3:36, 20 verser senare, ger oss svaret: ”Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom ”.
Nu kan du förstå vad ”förutsättningen” betyder. Förutsättningen är att man måste ”tro på honom” - ha en frälsande tro. Det är på just denna punkt som vissa församlingar tenderar att begå svek. De underlåter att i sanning förklara allt som är en del av frälsande tro. Ofta förklaras tron som om den vore ett en-dimensionellt koncept. En frälsande tro, som den förklaras av Jesus i bibeln, är som en mångfacetterad diamant. När du ser på diamanten på långt håll, är den en enhet, liksom tron. Men vid närmare undersökning kan vi se olika facetter på diamanten, och var och en reflekterar det strålande ljuset. På samma sätt är det med de olika beståndsdelarna i frälsande tro.
Låt mig använda ett rättsligt exempel för att ytterligare belysa konceptet att tro har flera beståndsdelar. Tänk på (den amerikanska) lagens definition av inbrottsstöld. Den är definierad som att bryta sig in och gå in i ett boningshus om natten med syftet att begå brott. Vart och ett av dessa krav måste finnas för att en inbrottsstöld ska ha ägt rum. Om det inte är på natten, är det inte en inbrottsstöld. Om det inte är ett boningshus, är det inte en inbrottsstöld. Om det inte är fråga om att bryta sig in eller gå in, är det inte en inbrottsstöld. Om det inte är i syfte att begå brott, är det inte en inbrottsstöld. Varje beståndsdel måste finnas med.
På samma sätt är det om någon av de nödvändiga beståndsdelarna i en frälsande tro saknas. Då är det inte en frälsande tro och personen kommer inte att få evigt liv. Genom att inte inse, att en frälsande tro är flerdimensionell - att den innehåller flera beståndsdelar - förvränger vi en frälsande tro och begår svek när vi presenterar evangeliet. En nödvändig beståndsdel i frälsande tro kan vi direkt urskilja, eftersom Jesus sa att utan den kan man inte vara hans lärjunge, man kan inte heller komma in i himmelriket, man kan inte heller få förlåtelse för sina synder. Han kommer att förneka oss inför Fadern, man kommer att bli avhuggen och uppbränd, man kommer att ha trott förgäves.
Dr John R. Armstrong skrev: ”Detta är helt säkert det kännetecken som saknas i nästan all evangelisk förkunnelse i vår tid. Vi har betraktat tron som samtyckande, som beslut, eller bara erkännande. Men tro är, av definitionen, detsamma som lydnad”.
Som Dr Armstrong skrev är lydnad en beståndsdel i frälsande tro. I sanning kan det sägas vara beståndsdelen som inkluderar de andra under sig själv. I Matteus 7:21 sa Jesus: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’ , utan den som gör min himmelske Faders vilja ”. Endast de som lyder - som ”gör min Faders vilja”, kommer att ingå i Guds rike.
Vi ser alltså att lydnad är en beståndsdel i frälsande tro. Utan den kan man inte bli frälst och komma till himmelen. Hebréerbrevets författare sa samma sak: ”han (Jesus) blev för alla dem som äro honom lydiga upphovet till evig frälsning ”(Hebr. 5:9). Jesus sa, att allting som han gjorde och sa medan han var på jorden, var det som hans Fader sa till honom att göra och säga (Joh 8:28, 12:49-50, 14:10, 14:24, 14:31). Alltså var allt som Jesus sa och gjorde Guds vilja. Är det underligt, att han är källan till frälsning för alla som lyder honom? Eller att han avslutade sitt stora uppdrag med befallningen att undervisa alla nya lärjungar om att lyda allt som hade befallt dem? (Matteus 28:20).
Låt oss se på andra beståndsdelar i en frälsande tro - var och en nödvändig för att bli frälst:
Vi måste omvända oss. Jesus sa: ”Men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås ” (Luk 13:3,5) Jesu första befallning var: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära ” (Matt 4:17).
Vi måste bli födda på nytt. Jesus sa till Nikodemus: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke blir född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike ” (Joh 3:3). De som har en frälsande tro, har blivit födda på nytt. Kan en person se Guds rike utan att vara pånyttfödd? Nej. Jesus slog fast att det är ett absolut villkor.
Vi måste bli rättfärdiga. Jesus sa: ”Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket ” (Matt 5:20). När han talade om fariséerna och laglärarna, sa Jesus: ” Men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke ”. Som Jesu efterföljare måste vi göra, inte bara tala och höra. Som Jakob sa: ”Men var en ordets görare och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva ” (Jakob 1:22).
Vi måste förlåta. Jesus undervisade: ”Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser ” (Matt 6:14-15). Jesus förklarar i en liknelse i Matt 18:21-35, att konungen som efterskänkt en tjänare en stor skuld, återförde skulden när tjänaren vägrade att förlåta en annan tjänare. Jesus sa: ”Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig ” (Matt 18:34).
Den rysliga delen av berättelsen finns i nästa vers. Jesus sa: ”Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten, var och en sin broder ” (Matt 18:35). De som vägrar att förlåta, kommer att få de icke troendes straff - att pinas för evigt i helvetet - eftersom vi aldrig kan betala skulden för att få förlåtelse från Gud.
Vi måste älska Jesus mer än någon annan person och mer än vårt eget liv. ”Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar sin fader och sin moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge ” (Luk 14:26). Vår marschorder är ”att göra alla folk till lärjungar ”
(Matt 28:19). Säkert vill ingen påstå, att vi kan bli frälsta om vi inte är Jesu lärjungar.
Vi måste följa Jesus och vara villiga att lida för honom. Jesus sa: ”Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge ” (Luk 14:27). Om vi inte är Jesu lärjungar, kan vi inte få evigt liv.
Vi måste försaka allting vi har. Jesus undervisade: ”Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger ” (Luk 14:33) Vi kan inte bli frälsta om vi inte är Jesu lärjungar.
VI får aldrig ta avstånd ifrån eller förneka Jesus. Jesus sa: ”Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen ” (Matt 10:32-33).
VI måste vara ståndaktiga i tron. Jesus varnade: ”Och i skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst ” (Matt 10:22). Paulus bekräftar detta faktum: ”Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium, som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot och som I ännu stån kvar i, genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid - om nu så icke är, att I förgäves haven kommit till tro ” (1 Kor 15:1-2).
Vi måste bära frukt. Jesus varnade: ”Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han (Gud) bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt ” (Joh 15:2).
Vi måste förbli i Kristus. Jesus sa: ”Om någon icke förbliver i vinträdet, så kastas han ut som en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp ” (Joh 15:6).
Vilken förödmjukande lista detta är! Vem kan säkert fastställa, att man tydligt har täckt in allt man skulle, när man har kontakt med någon som man vill vinna för Kristus? Är det verkligen nödvändigt att förklara vart och ett villkor? Enligt Jesus, ska vi beräkna kostnaden innan vi börjar. Allt ovanstående är beståndsdelar i frälsande tro. Men finns det ett minimum, som man kan säga till en sökare för att man inte ska göra sig skyldig till svek? Jag tror det.
Det finns två icke förhandlingsbara fakta som måste accepteras av alla som vill bli frälsta.
För det första, Jesus måste vara Herre över alla som vill bli frästa. Och för det andra, om Jesus är Herre, måste man lyda honom. Det är omöjlighet att göra anspråk på att Jesus är Herre och att inte lyda honom.
För att inte vara delaktig av sveket, tror jag också att det är nödvändigt att försäkra sig om att sökaren förstår, att de som följer Herren Jesus måste försaka allt de har (Luk 14:33). Alla andra ”kostnader” är inkluderade i denna allomfattande kostnad. De som senare får förståelse för att de måste älska Jesus mer än sin make/maka, sina barn och andra familjemedlemmar eller för att de måste ta upp sitt kors och följa honom, blir inte överraskade, eftersom de redan vet att de måste försaka allt för att följa Herren Jesus.
Herren Jesus ledde min väg till en frälsande tro på ett sätt som på ett perfekt sätt illustrerar de problem, som vi diskuterar här. Efter att ha läst bibeln i flera månader, kommer jag ihåg att jag gick nedför trappan en morgon och trodde att bibeln var sann, att Jesus dog för mina synder, att Jesus är Guds Son och andra grundläggande fakta om tron, som jag inte hade trott kvällen innan. Församlingen trodde att jag var nyomvänd och det gjorde jag också. Trots att jag slutade svära och bytte ut mina partyvänner mot vänner i kyrkan, var mitt liv faktiskt inte förändrat. Jag tog med min bibel till kyrkan i stället för att läsa den.
Efter flera månader blev jag uttråkad och undrade om detta var allt som fanns i kristendomen. Som väl var för mig, drog mig Herren tillbaka till ordet. Denna gången såg jag överallt jag tittade ”Herre”, ”Herre” och ”lyda”, ”lyda”. Jag studerade frågorna om Jesu herravälde och lydnad för honom, eftersom jag aldrig, så vitt jag vet, hade hört en predikan om behovet av att Jesus skulle vara min Herre eller att jag behövde lyda honom. För att sammanfatta problemet: när jag frågade mina vänner i kyrkan om att lyda Herren, sa de att vi aldrig kan lyda, att vi syndade hundratals gånger varje dag.
En dag gick jag i bön inför Herren och sa: ”Herre Jesus, så långt jag kan se från ditt ord ska jag lyda dig. Om det är vad du vill, är det vad du får. Bli min Herre och jag ska lyda dig så gott jag kan under resten av mitt liv”. Det var då som mitt liv blev förändrat. Plötsligt fick jag kärlek,glädje och frid i mitt liv, som jag aldrig erfarit tidigare. Jag visste inte ens vad som hänt mig, förrän jag läste Joh 14:15-17 och och förstod att min bekännelse till tron på Jesus som min Herre och mitt löfte att lyda honom, föranledde Jesus att be Fadern att ge mig den helige Ande. När jag läste Galaterbrevet 5, förstod jag att kärleken och glädjen och friden, som jag upplevde var den helige Andes frukt.
Sökare som av hela sitt hjärta tar emot Jesus som Herre och lovar att lyda honom, blir födda på nytt när Fadern ger dem den helige Ande (Joh 14:15-16). Både före och efter detta sker, bör sökare och nya troende få vägledning till evangelierna och Jesu undervisning och befallningar. Sökare kommer att få större förståelse av vad det innebär att följa Jesus. Nya troende kommer att lära sig hur man lever i Herrens rike (Matt 28:20). Ett av de säkraste bevisen för sann omvändelse är att en nyfödd baby i Kristus hungrigt kommer att söka efter evangeliets mjölk, och ofta i början ägna ändlösa timmar till att studera bibeln. På samma sätt bevisar sig ståndaktighet i tron i att man dagligen fortsätter i ordet för att få sitt andliga, dagliga bröd.
När den som nyligen blivit troende fördjupar sig i bibeln, lär han sig snabbt andra villkor som gäller för dem som följer Herren Jesus. De som i sanning har tagit emot Jesus som deras Herre tar med glädje emot sådan undervisning och försöker att tillämpa den i sina liv.
I del 1 - Bedrägeri - fick vi veta att från Ray Comforts Bride of Heaven, Pride of Hell att 19 av 20 nyomvända personer i stora trossamfund snabbt faller av från tron. Kan bedrägeri och svek i framställningen av evangeliet vara orsaker till att så många som beslutar sig att följa Jesus snabbt faller av? Jag tror det. Människor som har hört hela sanningen tenderar att stå fasta. När prövningar och frestelser kommer, blir de varken överraskade eller missmodiga.
I vår tid verkar det finnas en stor motvilja mot att tala om sanningarna i tron för en sökare av fruktan för att de är för hårda. Istället har det urartat till att man ber ”syndarens bön”, i vilken man säger till personen att ”be efter mig”, en enkel bön, ofta om ånger och sedan vanligtvis ta emot Jesus som hans/hennes frälsare (inte som Herre).
Ungdomsledaren Dave de Roles sa att evangeliet ofta framställs på ett sådant sätt, att nästan alla ungdomarna med glädje tar emot inbjudan. Han sa att detta förorsakar allvarliga problem. Det finns sällan frukt som visar att dessa ungdomar verkligen har blivit kristna, och de verkar vara vaccinerade mot att senare ta emot sanningen.
Är det underligt att 19 av 20 har fallit av? Är vi rädda att göra det på Jesu sätt? Vi borde vara ivriga att göra allt det som vår Herre säger, på vilket sätt han än säger att vi ska göra det. Om vi gör det på hans sätt, kan vi lita på att han välsignar och förser med kraft.
Evangelisten Graham Ashby skrev, efter att ha läst del 1 - Bedrägeri - :”Som alla vet, som har en predikotjänst, ’kan vi få’ människor att göra det som vi vill att de ska göra - ett sådant svek. Vänta istället på att Gud ska frälsa, än att framkalla för tidiga beslut....resultaten, ja, statistiken säger allt”.
Nu kanske vi bättre kan förstå Jesu undervisning om den smala vägen: ”Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den.; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den ” (Matt 7:13-14).
Verkar det som porten har blivit trängre? Vi måste säga sanningen om vår Herre Jesu evangelium, så att de som söker kan finna den trånga porten och gå in genom den.
Bernie Koerselman
Del 1: Bedrägeri
Det finns INGET bedrägeri eller svek i det sanna bibliska evangeliet. Men tråkigt nog, finns det ett omfattande bedrägeri och svek i presentationen av evangeliet i många församlingar.
Som advokat är jag medveten om innebörden av bedrägeri. Bedrägeri är en avsiktlig falsk framställning (eller något som är gjort med ovarsamt åsidosättande av sanningen) i avsikt att få en person att handla till skada för sig själv i förlitan på den falska framställningen. I en domstol leder bedrägeri till rättegång. Kontrakt kan annuleras när bedrägeri brukas för att förmå en person att skriva på kontraktet. I våra församlingar gör vi framställningar för att få människor att avgöra sig, vilket på ett omätligt sätt förändrar deras liv för alltid. Dessa avgöranden har vidsträckta förgreningar. De som tror på och accepterar våra framställningar kommer att förändra sina liv och livsstilar. De kommer att ge sina pengar till församlingen och tjäna i församlingen med olika förmågor, de kommer att ta tid, ibland offra tid, från deras övriga aktiviteter.
Om vi får dem att fatta detta beslut baserat på bedrägeri - genom att presentera falsk information, kan vi förorsaka oändlig skada. Sådana personer kanske inte bara får en icke-frälsande tro - och blir därför inte frälsta - utan de kan också bli desillutionerade och därefter aldrig villiga att bli frälsta av Jesus.
För flera år sedan började jag misstänka, att ett av bevisen för bedrägeri i presentationen av evangeliet är den höga procenten människor, som snabbt lämnar församlingen efter att ha ”överlåtit sig”.
Ray Comforts Bride of Heaven, Pride of Hell bekräftade mina misstankar. Ray visar statistik för ett stort samfund i USA som avslöjade att otroliga 294.784 avgöranden för Kristus uppnåddes 1990. Ändå kunde man 1991 endast finna 14.337 i en kristen gemenskap. Det fanns 280.447 avgöranden som inte kunde förklaras. Ledarskapet hade ingen ledtråd till varför detta hände, utan kunde endast fastslå att ”någonting är fel”! Trenden fortsatte. I augusti 1996 avslöjade ett ledande samfund i USA, att det under 1995 fick 384.057 avgöranden, men behöll endast 22.983 i gemenskapen. Man kunde inte ge någon förklaring till 361.074 förmodade omvändelser. Ray berättade om ett annat korståg, vid vilket 600 avgörelser uppnåddes och detta var utan tvekan mycket glädjande. Men 90 dagar senare kunde uppföljningsarbetare inte finna en enda person som hade gått vidare i sin tro. I Cleveland, Ohio 1991 uppnåddes 400 avgöranden i en innerstadskampanj, men återigen kunde man senare inte finna en enda person som gått vidare i tron.
Ray citerar Charles E. Hacket, en ledare inom Assemblies of God i USA: ”En själ vid altaret förorsakar inte mycket uppståndelse, eftersom vi inser att ungefär 95 av 100 inte blir införlivade med församlingen. Faktum är, att de flesta av dem inte kommer att komma tillbaka en andra gång”.
Detta fenomen är inte unikt för USA. Enligt Ray sände en pastor i Boulder, Colorado ut ett team till Ryssland 1991 och fick 2.500 avgörelser. Året därefter fann man endast 30 bevarade i tron. I Leeds, England uppnådde en besökande talare från USA 400 avgörelser för en församling på platsen. Men sex veckor senare var endast två med på vägen och de föll av till sist. En pastor som reste till Indien allt sedan 1980 berättade för Ray att han såg 80.000 avgörelsekort på hög i en hydda i staden Rajamundry, ”resultatet” av gångna evangeliska korståg. Men han hävdade att det skulle vara positivt att finna ens 80 kristna i hela staden. Det är 0,1%.
Ray citerade också statistik från Barna Research Institute, som visade på att 62% av amerikanarna säger att de har en meningsfull gemenskap med Jesus Kristus. Men en Gallupundersökning som gjordes vid samma tid avslöjar något intressant om en speciell grupp på 6-10% av amerikanarna, som säger att de är kristna. Gallup säger om dem: ”Dessa människor är ett speciellt släkte....de är mer toleranta mot människor av skilda bakgrunder. De är involverade i praktisk kristendom. De engagerar sig fullkomligt i bön”.
En annan kristen ledare befarar att många av dem som avgör sig lever kvar i de beteendemönster som beskrivs i Galaterbrevet, Efesierbrevet och Uppenbarelseboken, karaktärsdrag som kännetecknar människor som (säger bibeln) inte kommer att ingå i himmelriket.
Ray Comforts betonar att vi inte säger sanningen - bedrägeri och svek igen - när vi för människor till Kristus. Som ett resultat av detta strös säden ut på stengrunden och fastän den tas emot med glädje, faller personen av snabbt i svåra tider och/eller förföljelse. Jag håller med Ray att evangeliet måste presenteras med 100% ärlighet.
Vad är det huvudsakliga ”bedrägeriet” i presentationen av evangeliet? Du kanske blir förvånad över hur grundläggande den är. Det har att göra med personen Jesus Kristus. Den nuvarande betoningen i den kristna församlingen tycks vara på Jesus Kristus som vår frälsare. Inbjudningarna från talarstolen är vanligtvis: ”Ta emot Jesus som din frälsare, så kommer du att få evigt liv”! Ibland finns det en annan variant: ”Om du tror att Jesus dog på korset för dina synder, kommer du att få evigt liv”. Är dessa påståendena sanna enligt bibeln?
Ingenstans i bibeln förklaras eller antyds att vi kan bli frälsta genom att tro på eller acceptera eller ta emot Jesus som frälsare. Å andra sidan är det klart från bibeln att Jesus måste vara vår frälsare om vi ska få evigt liv. Den första kungörelsen om hans födelse fastslog att ”en frälsare har blivit född åt eder” (Luk 2:11). På något sätt har den kristna kulturen, uppenbarligen obetänksamt, antagit att eftersom Jesus måste vara vår frälsare, så behöver vi bara acceptera honom som frälsare.
På samma sätt säger eller antyder bibeln ingenstans att vi kan få evigt liv genom att tro på något som Jesus gjort. Alla bibelställen som handlar om frälsning, uppmanar oss i själva verket att tro på honom - personen Jesus (t.ex. Joh 2:11, 3:15,16,18. 6:40, 7:39, 8:30, Rom 4:24, 1 Petr 1:8).
Om vi inte ska tro på, acceptera eller ta emot Jesus som frälsare (eller tro på något han gjort), för att Jesus ska bli vår frälsare och för att vi ska få evigt liv, vad ska vi då göra?
Vad sa Jesus själv? Jesus sa till sina lärjungar: ”I kallen mig ’Mästare’ och ’Herre’ , och I sägen rätt, ty jag är så ” (Joh 13:13). Jesus sa: ”Därför sade jag till eder, att i skullen dö i edra synder; ty om I icke tron, att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder” (Joh 8:24). Han beskrev sin auktoritet som Herre när han sa: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden ” (Matt 28:18).
Bibeln slår fast att vi ska tro på, acceptera och ta emot Jesus som vår HERRE! Kanske är det mest kända stället i bibeln om frälsning Rom 10:9: ”Om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst”. Dessutom sa Paulus till fångvaktaren i Filippi: ”Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst ” (Apg 16:31). Detta var den första församlingens budskap - den församling som höll ut trots intensiv förföljelse! De tog emot Jesus som Herre (Kol 2:6). Paulus ropade ut: ”Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre ” (2 Kor 4:5). Ett för mig speciellt övertygande bibelställe är Paulus sammanfattning till efesierna: ”Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus ” (Apg 20:21). Han undervisade om samma sak till tessalonikerna: ”Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus ” (1 Tess 5:9) och till romarna: ”Ty den lön , som synden giver, är döden , men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre ” (Rom 6:23 - se också Rom 5:21).
Petrus bekräftade Paulus undervisning. Vid pingsten predikade han: ”Och det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst ” (Apg 2:21). Han avslutade sin predikan sin predikan med: ”...denne Jesus, som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och Messias ” (Apg 2:36). Senare undervisade han: ”Herren , Kristus , skolen I hålla helig i edra hjärtan ” (1 Petr 3:15).
Vad innebär det att Jesus är vår Herre? Han måste vara vår mästare, vår kung, vår suveräne, den som total auktoritet över våra liv. Jag förklarade det för mitt barnbarn som: ”Han måste vara din chef”.
Om vi lyssnar på det som predikas i många av våra församlingar, skulle vi säkert förklara att det grundläggande buskapet i bibeln är att Jesus är vår frälsare. Men är detta bibelns grundläggande buskap? Inte alls. I NT kallas Jesus frälsare endast femton gånger. Nio gånger syftar frälsare på Gud, fadern. Jesus åberopas som Herre 618 gånger, 40 gånger mer än som frälsare.
Är skillnaden mellan frälsare och Herre betydelsefull? Är det viktigt att vi tror på Jesus som vår Herre? Frågan är av evig betydelse, antingen vi har evigt liv eller inte. beviset finns i ett ovanligt bibelställe. Ännu en gång från Paulus undervisning: ”Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande ” (Rom 14:9). Hur kan det vara så? Undervisar inte bibeln om att Jesus dog och uppstod för att försona vår synd, för att återlösa oss, så att vi blir rättfärdiggjorda inför Gud, så att vi blir försonade med Gud och träda fram heliga i hans åsyn, utan brist och fria från anklagelse? Naturligtvis är det så. Kan Rom 14:9 göras förenligt med de försonade syften, för vilka Jesus dog och uppstod? Ja, genom att inse att dessa försonade syften gäller endast dem för vilka Jesus är Herre! Orsaken till att Jesus dog och uppstod igen, var att han skulle bli Herre över alla, i vetskap om att han skulle bli frälsare bara för dem för vilka han är Herre.
Kristendom åberopas ofta som en relation, inte en religion. Skillnaden i relationer är betydelsefull, när vi lägger märke till skillnaden som uppstår mellan att ta emot Jesus som frälsare och att ta emot honom som Herre. Om han kunde vara endast vår frälsare, skulle relationen vara mellan frälsare och den frälste. När Jesus är vår Herre, blir relationen mellan Herre och tjänare.
Vilken relation undervisar NT om? Överväldigande får vi veta att den troende är en tjänare, eller t.o.m. en Jesu Kristi slav. Bibeln säger: ”I ären icke edra egna, I ären ju köpta, och betalning är given ” (1 Kor 6:19-20). Är inte detta en slavs ställning, att han inte är fri utan ägs av en herre?
2 Mos 21:5-6 klargör på ett riktigt sätt vår relation till Herren Jesus som hans tjänare: ”Men om trälen säger: ’Jag har min herre, min hustru och mina barn så kära, att jag icke vill givas fri’, då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten , och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen””. Så var det med en person som hade sålt sig själv till slaveri, men funnit att hans förhållanden som slav var att mycket bättre än hans tidigare omständigheter. Han valde att stanna hos sin herre som hans tjänare. Hans herre hedrade honom ofta men en guldring i örat som en symbol för hans speciella ställning som tjänare.
En tjänares villkor är: (1) Det är frivilligt, (2) allmänt erkänt, (3) av kärlek till hans herre, (4) slaveri - att förlora allt och (5) på livstid. Samma krav gäller för dem som vill följa Jesus och ta emot honom som deras Herre.
NT:s författare betygade att de själva var tjänare: Paulus (Rom 1:1), Jakob (1:1), Petrus (2 Petr 1:1), Judas (1:1) och Johannes (Upp 1:1). Alla sanna troende förklaras vara tjänare: ”Detta är en uppenbarelse från Jesus Kristus, en som Gud gav honom för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske. Och medelst ett budskap genom sin ängel gav han det till känna för sin tjänare Johannes ” (Upp 1:1).
Precis som relationen är radikalt annorlunda när Jesus är vår Herre, så är också vårt gensvar till Jesus som vår Herre annorlunda. Om Jesus kunde vara endast vår frälsare, skulle vårt gensvar troligen bli tacksamhet för att han frälst oss undan Guds vrede. När Jesus är vår Herre och vi är hans tjänare, är vårt främsta gensvar till honom lydnad utifrån kärlek.
Bibeln bekräftar att lydnad är vårt riktiga gensvar till vår Herre Jesus. Hebréerbrevets författare sätter frälsning i samband med lydnad: ”...blev han (Jesus) för alla dem som äro honom lydiga upphovet till evig frälsning ” (Hebr 5:9). Jesus förväntade sig lydnad från sina efterföljare. Han frågade dem som gjorde anspråk på att följa honom som Herre, men som inte var lydiga: ”Men varför ropen I till mig: ´Herre, Herre´ och gören dock icke, vad jag säger ”? (Luk 6:46). Jesus sa att ingen frälsning kunde finnas utan lydnad: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ´Herre, Herre´, utan den som gör min himmelske faders vilja ” (Matt 7:21).
Lydnad är viktigt som det naturliga gensvaret på vår gemenskap som tjänare till Jesus som vår Herre. Den är också bevis på att Jesus verkligen är vår Herre. Det borde alltså inte vara någon överraskning, att Jesus lät lydnad vara en del av hans sista instruktioner för församlingen. Först kungjorde han sitt herravälde: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden ” (Matt 28:18). Sedan sa han till sina efterföljare, vad han förväntade att de skulle göra i hans frånvaro: ”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar ” (Matt 28:19). Han nämnde om två saker, som de skulle göra med dessa lärjungar: ”Döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder ” (Matt 28:19-20).
Om jag var i en domstol och anklagade församlingen för bedrägeri i dess framställning av evangeliet, tror jag att många församlingar skulle fällas. Framställer din församling och du själv Jesus Kristus som Herre? Klargör din församling och du själv, att ingen frälsning finns om inte Jesus är Herre? Undervisar din församling och du själv om att lydnad är det ovillkorliga beviset (för Gud) att Jesus är Herre? Slutligen, lyder din församling och du själv hans sista befallning att undervisa nya lärjungar om att lyda allting som Jesus befallde?
De som framställer frälsningen som att ta emot Jesus som frälsare, underlåter nästan undantagslöst att undervisa om betydelsen av lydnad. Det dubbla misstaget leder till ännu ett problem som strider mot frälsningen - angående den helige Ande.
Det är ett korrekt påstående, att den helige Ande bor i alla sanna troende. Bibeln undervisar att det är nödvändigt att ha den helige Ande, om vi ska bli frälsta: ”Men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till ” (Rom 8:9).
Vi vet att vi måste tillhöra Kristus för att bli frälsta eftersom Jesus sa: ”Jag är vägen och sanningen och livet ; ingen kommer till Fadern utom genom mig ” (Joh 14:6).
Många församlingar tror uppenbarligen att de som ”tar emot Jesus som sin frälsare” automatiskt får den helige Ande inneboende. Men är det vad bibeln säger?
Jesus talade om för oss hur och under vilka villkor den helige Ande ges: ”Älsken I mig, så hållen I mina bud, och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande ” (Joh 14:15-17). Villkoren är att vi måste (1) överlåta oss till att lyda Jesus (2) utav kärlek. Då kommer han att be fadern, som kommer att ge oss den helige Ande. Bibeln bekräftar denna undervisning när Petrus försvarade lärjungarna inför Stora rådet. När han talade om den helige Ande, sa han: ”....den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga ” (Apg 5:32).
Jesus klargjorde relationen som blir en följd av att man lyder hans bud: ”Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader , och jag skall älska honom och skall uppenbara mig för honom ” (Joh 14:21). Och han sa återigen: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord ; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom . Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord som I hören, icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig ” (Joh 14:23-24). Lägg märke till att det är de, som älskar Jesus och håller hans bud, som är älskade av Gud, fadern och Jesus och de kommer för att ta sin boning hos dem (genom den helige Ande).
Om vi inte blir undervisade om att vi måste tro på och ta emot Jesus som Herre, då blir vi troligen inte undervisade om att vi ska lyda honom. Om vi inte överlåter oss till att lyda honom, kommer vi inte att få ta emot den helige Ande. Den ursprungliga felaktiga framställningen av evangeliet har fört med sig tre olika orsaker till varför sådana personer kommer att förvägras frälsning.
Ge akt på Jesu rysande varning: ”Många skola på ´den dagen´ säga till mig :´Herre, Herre´ ,hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: ´Jag har aldrig känt eder; gå bort ifrån mig, I ogärningsmän ´” (Matt 7:22-23). Vilka är dessa människor som Jesus aldrig kände? De hade inte tagit emot honom som Herre, inte heller var de honom lydiga, inte heller hade de tagit emot den helige Ande. Men profeterade de inte i hans namn, drev de inte ut onda andar och utförde många underverk i hans namn? Jo, absolut. Detta är en del av den stora villfarelsen som också nu finns i församlingen. Varnade inte Jesus för att: ”Ty människor, som falskeligen säga sig vara Messias (=smorda), skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda ” (Matt 24:24). De kommer att bedra människor genom att göra allt detta i Jesu namn.
En församling som har blivit lurad av en bedräglig framställning av evangeliet, som saknar undervisning om nödvändigheten av att lyda och som inte fått kraften i den helige Ande, är helt enkelt en del av en kristen kultur. Den saknar kraft och urskiljning. Den är ljummen och dess medlemmar kan knappast särskiljas från resten av världen och det är troligt att den börjar kompromissa med grundläggande sanningar. Slutligen kan den ifrågasätta bibelns ofelbarhet, därefter Kristi gudom, sanningen om uppståndelsen och kanske öppet tillåta synd i församlingen genom att acceptera homosexuella pastorer. Sådana församlingar kan också jaga efter olika påstådda Andens manifestationer, men sakna urskiljningsförmåga att kunna bedöma om sådana manifestationer är från den helige Ande.
Hur nära beskriver detta vissa av våra församlingar idag? Jag är rädd för att många av våra församlingar är en del av en föränderlig kristen kultur, i stället för att vara förankrade på den oföränderliga, orubbliga klippan - Herren Jesus Kristus och hans ord.
Del II kommer att handla om svek i framställningen av evangeliet. Kombinationen av bedrägeri och svek är sannolikt orsaken till att 95% eller mer av människorna som ”kommer till tro” snabbt faller av.
Bernie Koerselman
